På sjukhuset konstaterades att han drabbats av en krossad axelkula. Vi tog ett snack med Rickard för att höra hur det står till i dag, några månader senare

Det var ett rejält fall du gjorde i cellen, hur kändes det?

- Det kändes för jäkligt att jag inte inte tog nyckeln, för jag var så nära. Och sen då förstås den där iskalla tystnaden inombords när man vet att något gått riktigt sönder, men inte exakt vad.

Hur kände du för att fortsätta med tävlingen efter att du skadat dig?

- Jag hade gärna fortsatt, för jag var sjukt taggad. Men det var svårt när min kropp liksom paralyserades av smärta och krossade ben låg som Brailleskrift under huden. Det är bara Gunde i sina glansdagar som skulle fortsatt i ett sånt läge.

Hur fungerade det med sjukvården på plats?

- Fortet hade världens sötaste läkare, så den funkade utmärkt. Och när jag kom till fastlandet så fixades snabbt både undersökningar och röntgen, fastän det enda de ville prata om var Zlatan när de insåg att jag kom från Sverige. Sen fick Nassim al Fakir och Erika Johansson släpa en morfinhög tenor genom Europa hem till Malmö.

Hur är det med axeln i dagsläget?

- Rehabiliteringen kommer pågå minst ett år. Men det går framåt, även om det tar tid. Jag längtar efter att kunna sova på vänstersidan, vilket jag inte kunnat göra på fyra månader. Kanske det blir en liten julklapp till mej själv, om jag tränar på duktigt.