Elisabet Andersson: Jag tappade håret när jag var fyra år. Mobbades i skolan till jag var fjorton år och lärde mig att slå tillbaka. Det är mycket svårare att vara kvinna och tappa håret (tror jag). Som man kan man raka av allt hår och det är ok - även om det är en stor skillnad att inte ha ögonbryn och ögonfransar. För en kvinna är det mycket svårare. Speciellt om man är född på 50-talet och allt "onormalt" betraktades som något mycket underligt. Vad jag vet, så har man ännu inte kommit på något verkningsfullt botemedel mot alla autoimmuna sjukdomar som alopecia, vitiligo, glutenintolerans etc. Eller - vet ni något annat? Med vänlig hälsning Elisabet Andersson
Dr Eric: Nej. Inte de sjukdomar som du tar upp. Många autoimmuna sjukdomar går dock numera att behandla och forskningen ger lovande resultat vad gällande många andra. Klen tröst för de som är drabbade förstås. 

Joar: Tja Matte, tack för att du delar med dig.. Jag har råkat ut för samma sak som dig men har inte accepterat det än. Döljer det så gott det går med keps och mössa. Har du tips på hur jag kan börja acceptera det? I vilken ände ska jag börja? Känns som att jag aldrig kommer att bli bekväm med att visa upp mig. Tack på förhand.
Mattias Särnholm: För mig kändes det bättre när inte bar på det själv utan berättade. Börja med att prata med nära och kära och våga berätta! Det är dig de gillar inte ditt hår. DU VÅGAR :)

Robert: Mattias har du hår någonstans på kroppen? Kan det komma tillbaka eller är det borta för alltid? Vad saknar du mest med det? Tack för ett bra program!
Mattias Särnholm: Ja jag har lite hår kvar här och där :) Jag har ingen aning om framtiden men det spelar ingen roll. 

Camilla: Lära sig att leva med ovisshet, svårt. Har gått i KBT terapi, lärt mig mycket, men trillar lätt tillbaka periodvis. Hypokondriska problem o det bli ju inte lättare med ålder, man får krämpor... vad är allvarligt vad är inte?
Susanne Rosenqvist: Ja det är bra att träna med KBT men ofta kan man behöva gå och få några extra sessioner då och då för att få effekt igen, kanske behöver du också prata med din husläkare om vilka symtom man behöver söka för och vad som man inte behöver bekymra sig om. Vissa personer är benägna att oroa sig ofta och mycket där kan ibland medicin mot oro vara till hjälp, rådfråga din husläkare.

Mattias Skröder: Vill egentligen inte ställa en fråga. Vill bara berätta att jag också har alopecia. Dock så fick jag de när jag var 13år "lite spooky att du nämnde just den åldern i programmet." Idag är jag 23år gammal och under alla dessa år jag varit utan hår och mitt liv har verkligen varit som en berg och dalbana. När du prata om hur de kändes, alla tankar, hur skulle man dölja de m.m. så kunna jag blicka tillbaka å känna att jag kände exakt samma sak då. Jag minns de så väl när allt börja. Jag minns hur man kunde vaknade upp med hår i munnen. Ja du känner nog igen dig i allt som jag kan berätta. Fast jag vra väldigt snabb å raka av de just för att jag skulle kunna få sova ostört om nätterna. Har aldrig pratat med någon annan som har samma sjukdom. Har fyllt i min epost ovan" just in case ".
Mattias Särnholm: Tack för att du berättade <3

Matsa Edengren:
Hur orolig ska man vara för ett så kallat bifynd i hjärnan. Vid skiktröntgen hittades ett bifynd i min hjärna.
Susanne Rosenqvist: Bifynd som doktorn beskriver som ”bifynd” har ingen farlig innebörd.

Carro: Drabbades av celiaki för två år sedan och därefter hypotyreos för ett år sedan. Tänker ofta på detta och är orolig över att drabbas av andra autoimmuna sjukdomar. Även att min hypotyreos ska hindra mig från att kunna blil gravid, ha svårigheter med att gå ner i vikt osv. Tänker ständigt på detta. Hur ser statistiken ut för detta? Läser man om hur andra har det ser det mörkt ut. Är 22 år och har livet framför mig men vill vara som andra friska 22-åringar.
Dr Eric: Hej Carro! Det ser inte mörkt ut om man ser till statistiken. De allra flesta med Celiaki (glutenintolerans) och hypothyros (sköldkörtelhormonbrist) Kan bli gravida även om det ibland kan vara svårare. En väl behandlad hypothyreos är inget hinder för att gå ner i vikt heller. 

Sussie: Tack för en stark historia! Kommer du göra mer tv snart? Saknar dig i rutan!
Mattias Särnholm: Såklart jag ska. Syns snart!

Sebastian: Tror du att det känns jobbigare att du tappade håret för att du är kändis? Tror du att du hade tyckt att det var lika jobbigt om du bara va en vanlig svennebanan?
Mattias Särnholm: Svårt att svara på, tror inte att det gör någon skillnad. 

Kan: Mitt i livet - klimakteriet. Finns det samband mellan depression, ångest sömnproblem och klimakteriet. Klimakteriet kan vara en kris.
Susanne Rosenqvist: Ja visst. Vissa kvinnor lider psykiskt när dom går in i klimakteriet och det kan leda till en psykisk kris. Framförallt sömnproblem är vanligt vid ingång i klimakteriet och långvarig sömnproblematik kan leda till både nedstämdhet och ångest. Jag tycker du ska prata med din husläkare eller din gynekolog om dina besvär

Mikael Svensson: Hej Mattias jag har också drabbats av samma sjukdom som du har du tappat allt hår på kroppen eller bara huvudet? Jag har nu varit av med allt hår i 7-8 år men börjar få lite strån här och var och känner att gud vad jobbigt att få börja raka sig igen hår skulle jag gärna få tillbaka men skägget får gärna vara borta för resten av mitt liv har du aldrig känt så?
Mattias Särnholm: Jo samma sak fast tvärtom, jag saknar skägget mer än huvudhåret ;)

Veronica: Hej! Min mamma har haft bröstcancer och jag skulle vilja kolla om jag har den där genen. Vart vänder jag mig?
Dr Eric: Det beror förstås på var du bor. Man kan som vi sa i programmet beställa tester på nätet men jag tycker absolut att man ska prata igenom frågan med en läkare innan. Diskutera med din husläkare i första hand. 

Sofia: Hej! Jag är snart 26 år och för några veckor sedan fick jag diagnosen Alopecia. Jag slits mellan känslor som "det kunde varit värre" och att jag är så jävla ful och misslyckad som tjej. Jag vet verkligen inte hur jag ska hantera detta. Det slog mej så mycket hårdare än vad jag trott. Jag har vanligtvis ett gott självförtroende men det är som bortblåst. Tips på vad jag kan ta mej till?
Mattias Särnholm: Det är tufft. Man måste själv acceptera att det är som det är innan det känns bättre. Det kommer ta lite tid men försök verkligen att tänka positivt så blir det bättre.  Jag menar det när jag säger att jag trivs och mår jättebra just nu. 

Monkan: Bör jag vara orolig för min Mamma hade ett brock på stora kroppspulsådern? Tack för ett bra program!..:))
Dr Eric: Det beror på hur gammal du är och hur gammal din mamma var när hon fick det. Om hon var ovanligt ung (<60 år) när hon fick det och du är i samma ålder kan det finnas skäl att undersöka det.

Annika Finnermark: Hur länge klarar man kris på kris? 2010 fick min man en cancerdiagnos, coloncancer, 41 år gammal. 2012 får jag 36 år gammal cancerdiagnos, sköldkörtelcancer (pappilär tack o lov) och bara några veckor senare får vi veta att min man fått återfall. Nya operationer och återhämtningar. 2013 får min man nya återfall och i dag läget genomgår han cellgiftsbehandling. Gång på gång dras mattan undan för oss och jag förstår inte hur jag ska orka fortsätta i detta. Hur klarar man krishantering när man är såhär drabbad. Vi har också två barn som dag är 9 och 12 år gamla som också genomgår dessa kriser...
Susanne Rosenqvist: Låter väldigt tungt och jobbigt för er. Jag tycker ni ska söka samtalsstöd hos kurator på den cancerklinik som han sköts på, även barnen kan behöva få prata om hur dom har det , där kan ni söka stöd hos BUP ( barn och ungdoms psykiatriska mottagningen ) Människor klarar ofta betydligt mer än man tror, dock är det viktigt att våga be om hjälp när man känner att man börjar gå på knäna. Jag hoppas verkligen att ni får möjlighet till bra hjälp enligt ovan.

Kalle: Hej Eric. Jag undra om män kan få bröstcancer?
Dr Eric: Ja, men det är väldigt ovanligt 

Nettan: Mattias, när skulle du vilja säga att det kändes som tyngst efter du förstått att du skulle tappa allt hår? Och vad gjorde att det vände? Min 24 åriga dotter fick denna diagnos för två månader sedan och har tappat ganska mycket av sitt huvud hår. Vad kan jag göra för att uppmuntra och stödja? Idag är hon väldigt tuff och försöker hålla modet uppe.
Mattias Särnholm: För mig var det som tyngst precis innan jag rakade mig. För mig vände det när jag slutade smyga med sjukdomen, det finns ingenting att skämmas för. De flesta fall vänder det i. Finns där för henne och prata om det när hon väljer att hon vill prata om det. 

Kalle: Om man oroat sig under lång tid att drabbas av en specifik sjukdom, kan man då drabbas av den pga att man oroat sig?
Susanne Rosenqvist: Nej!

Malin: Ingen fråga. Mattias du ser så ung och fräsch ut! Skulle aldrig tänkt på att du tappat håret om jag inte sett programmet. Bara att du rakat av det som många gör. Du ser frisk, fräsch och ung ut! Snyggare än "förebilderna" faktiskt. Och mycket yngre. Tack för att du delade med dig av "sjukdomen". Det hjälper nog många. Tack Magdalena också. För din medverkan i programmet. Din styrka, glädje och din bok. Tack till er båda för att ni delar med er av ert liv. Om det hjälper mig att se det bättre av det liv jag har är jag övertygad om att det hjälper andra. Tack David och Tack Renee för era jordnära program. (har märkt att många sighter hittar vem man är... jag vill gärna vara anonym.)
Mattias Särnholm: Tack så mycket !

Hanna: Hej! Jag oroar mig precis som David väldigt mycket över att bli sjuk. Nu oroar jag mig dock även för psykiska sjukdomar, så som depression. Ni sa att man inte kan påverka om man får fysiska sjukdomar, men finns det någon man kan göra för att minska risken för depression, utbrändhet och ångest?
Dr Eric: Ja! Livstilen är av stor betydelse. Motion, undvikande av alkohol och droger och sociala nätverk är de bästa förebyggande medicinerna mot psykisk sjukdom.

Orolig: Vad heter din sjukdom? vad är de första symtomen? har själv börjat tappa hår..
Mattias Särnholm: Alopeci Lite osäker på hur det stavas:)

Åse M: Hej Mattias! Har själv precis i dagarna fått diagnosen alopecia universalis. Härligt att se att man kan må bra och vara glad. Hur reagerade din fru över att du tappade ditt hår? Och hur hade du reagerat om det var din fru som tappade håret? Min man säger att han älskar mig fortfarande men då självförtroendet är i botten är det svårt att tro.
Mattias Särnholm: För oss är det som vanligt :) Tro på din man när han säger att han älskar dig! 

Sofia: Hej, Både min man och jag har mammor som dött av att kroppspulsådern har gått av. Min mamma blev 58 år och min mans mamma 48 år. Är detta något som kan vara genetiskt? Rekommenderar ni en helkroppsrötgen?
Dr Eric: Hej! Man behöver inte göra en helkropps-MR för att undersöka kroppspulsådern. Oftast gör man en ultraljudsundersökning. Ärftlighet är en riskfaktor. Om ni är oroliga för detta tycker jag gott att ni kan undersöka er. 

Mattias Skröder: Hej igen Mattias :p vill bara nämna att jag i detta nu kommer dra igång en grupp på facebook som heter "Alopecia Sverige" som jag tycker att alla vi som blivit drabbade samt nära och kära borde gå med i. Och kunna stötta varandra genom att kunna prata, fråga mm. Hoppas ni kan visa denna här i chatten så vi kan hålla oss starka tillsammans
Mattias Särnholm: Har inte facebook men det låter som en bra idé. Kanske dags att skaffa ;)

Mary: Hej Mattias! Jag drabbades också i oktober2013. Jag tycker det va kul att du nämnde Håkan. För jag brukar nämna dej när jag berättar om min sjukdom.
Mattias Särnholm: Bra! Så ska det vara:)

Kerstin Andersson: Varför blir jag deprimerad efter 2 ablationer? Finns det hjälp att få inom terapi? Bara är ledsen ömsom glad, Tack för svar och Glad Påsk!
Susanne Rosenqvist: Jag tycker du ska prata med din husläkare, på vissa vårdcentraler kan man erbjudas samtal hos kurator eller KBT terapeut och husläkare kan göra en närmare bedömning av om detta är en krisreaktion eller en depression, som kanske också ska behandlas med medicin.

Cecilia: Hej, Tack för ett bra program! Fråga till Dr Eric och Susanna Rosenqvist En anhörig till mig har gjort ett PSA-prov som visade avvikande värden, och vi väntar nu på besked om det skulle kunna visa sig vara prostatacancer. Jag mår väldigt dåligt över den här ovissheten, sover dåligt och gråter en hel del, utan att vi ännu inte vet om det är något farligt eller inte. Kan avvikande värden på PSA-prov bero på inte lika allvarliga saker som cancer, och har ni något råd till mig, hur jag bör tänka för att inte må så dåligt över oron. Tack på förhand
Dr Eric: Hej! Ett förhöjt PSA betyder absolut inte att man har cancer. Oftast beror det på godartad prostataförstoring. 

EL: Tack Mattias för att du delar med dig! Jag fick själv samma diagnos när jag var åtta år och som tjej har det varit väldigt jobbigt. Under skoltiden var det väldigt jobbigt och jag gjorde allt för att dölja de kala fläckarna. Sjukdomen har kommit och gått och idag är jag glad för att jag bara har kala fläckar och kan dölja det med mitt övriga hår. Jag oroar mig ständigt för att det ska bli värre. Jag har alltid skämts över min sjukdom men jag är så tacksam att andra personer med samma sjukdom vågar dela med sig, då vet man att man inte är ensam! :)
Mattias Särnholm: Vi är inte ensamma och det finns inget att skämmas för. Kram

Veronica: Hej Susanne, Jag fick hjärntumör när jag var 38 år ... har svårt att sova och är ganska deppig i perioder, vad ska jag göra? Är nu 41 är ensam med en 13 åring.
Susanne Rosenqvist: Sök hjälp hos husläkaren eller din neurolog berätta att du inte mår bra och att du behöver hjälp med din nedstämdhet och dina sömnstörningar.