Vad jobbar du med?

- Jag har just i dagarna bytt jobb och är nu chef på heltid för bland annat rehabiliteringsverksamheten på Skånes Onkologiska Klinik. Tidigare har jag varit verksam som klinisk psykolog i många år och jag har även arbetat med forskning om bland annat psykologiskt stöd till cancerpatienter.

Hur kom det sig att du började jobba med detta?

- Det var faktiskt mer eller mindre en slump, en rätt så känd forskare som jag gärna ville jobba hos behövde en psykolog till ett forskningsprojekt som råkade handla just om cancer och jag fick jobbet. På den vägen är det.

Är det sant att allt fler kommer att få cancer?

- Ja, som det ser ut idag får var tredje svensk en cancerdiagnos någon gång under sin livstid men det ökar och 2030 räknar man med att det är varannan. Det här handlar till viss del om att livslängden ökar i allmänhet - cancer är vanligare ju äldre man blir - men inte bara. Å andra sidan kan vi bota fler och fler från cancer och det är positivt.

Dom flesta får ju sina kunskaper om cancer från tidningarna, vad tycker du om bilden som media ger av cancer?

- Den bild som ges i media är ofta ganska dramatisk. Jag tror att det handlar om att sjukdomen väcker de stora livsfrågorna, som tankar om döden och sorg, men också meningen med livet, människans egen kraft och styrka, tröst och tillit, de nära relationer vi har i våra liv. Frågorna berör oss på djupet och vi vill till exempel läsa om dem i tidningar.

- Sen är bilden ibland överdrivet dramatisk. Visst, cancer är en sjukdom som kan skaka om livet rejält och det kan vara väldigt jobbigt och förknippat med många känslor men varje dag är ju inte sådan. Den sidan att det är grå vardag att leva med sjukdomen och behandlingarna finns också. Journalisten och musikern Kristian Gidlund har beskrivit det där väldigt bra i sin blogg som nu också getts ut som bok, "I kroppen min". För en del som får sjukdomen kan det hela också vara rätt så odramatiskt hela vägen och inte göra så stort avtryck i deras liv.

Varför är vi människor så rädda för just cancer, när det finns sjukdomar som är betydligt farligare?

- Cancer är en ganska "farlig" sjukdom ska man komma ihåg och bara ordet "cancer" är för många fortfarande starkt förknippat med död och lidande.

- Sen fungerar vi så rent psykologiskt att risker som vi uppfattar som diffusa och svåra att kontrollera, som att få cancer, uppfattas som "farligare" än risker som vi tänker att vi har någon slags kontroll över oavsett hur stora riskerna faktiskt är. Man är till exempel mer rädd för att få cancer än att dö eller skadas svårt av olycksfall i trafiken eller hemma, trots att det senare är mycket vanligare i vissa åldrar, detta för att man uppfattar att man har kontroll över till exempel hur man cyklar, kör bil eller använder en stege.

Vilken är den vanligaste reaktionen på ett cancerbesked?

- Det är väldigt olika beroende på hur beskedet ser ut, hur det ges men också på hur man själv är som person, vilket stöd man har runt omkring sig och sådant. Kommer beskedet oväntat får man ofta en krisreaktion med chock och sedan känslomässigt jobbiga reaktioner, ångest, sorg. Många tänker genast på döden och funderar kring när och hur den kommer, så kan det ofta vara även om man får veta om man har en sjukdom som kommer att kunna botas.

- När man fått tid att bearbeta det man har fått veta och vet hur planen framåt ser ut kring behandlingar så brukar det kännas lugnare, men man kan fortfarande ha behov av stöd och hjälp av exempelvis kurator.

Du tycker att även om man drabbas av cancer ska man inte låta sjukdomen spela huvudrollen i ens liv. Är inte det att stoppa huvudet i sanden?

- Självklart kan man inte "ta bort" att cancerdiagnosen har hänt och visst tar den väl alltid plats i livet för dem som berörs. Men jag vill att man ska kunna leva ett så bra liv som möjligt efter eller med en cancersjukdom och jag ser det som mitt uppdrag att göra det möjligt för våra patienter både som psykolog, som chef över verksamheter i cancervård och i forskningsarbete som jag deltar i.

Du jobbar med rehabilitering av människor som haft cancer. Vilka är de vanligaste problemen man har efter en cancerbehandling?

- Det kan vara allt från att man har bestående fysiska problem efter cancerbehandling till att man kämpar med den livskris sjukdomen kan föra med sig till att man har svårt att få ekonomin att gå ihop under sjukskrivning. Vi brukar grovt tala om fysiska, psykologiska, sociala och existentiella rehabiliteringsbehov. Man räknar med att ungefär en tredjedel av alla cancerdrabbade har behov av extra stöd enbart för att hantera den psykologiska biten.

Hur går en sån här rehabilitering till?

- I idealfallet börjar den med att man kartlägger patientens situation och hur den har påverkats av sjukdomen, man tittar på fysiska, psykologiska, sociala och existentiella behov. Sen gör man en plan för hur patienten ska få bäst hjälp och sätter in åtgärder.

Hur påverkas anhöriga av att en i familjen drabbas av cancer?

- Det är tufft för hela familjen när sjukdom och behandlingar kommer in i bilden, som regel inget man har planerat för kan hända och absolut inget man önskat sig. Alla måste anpassa sig och man kan även som anhörig behöva stöd. Finns minderåriga barn i familjen har de en lagstadgad rätt till information och stöd, som förälder kan man fråga efter hjälp med det det där man får sin vård.

Sannolikheten att man drabbas av cancer blir bara högre. Hur ska man lära sig att leva med den vetskapen?

- Man kan ju till exempel ta reda på mer om cancer och vad en cancerdiagnos faktiskt innebär, till exempel genom att titta på 1177.se som har bra och aktuell information, eller cancerfonden.se . I Cancerfondens tidning "Rädda livet" finns också bra och aktuell information om cancer och senaste nytt om cancerbehandling.

- Sen kan och ska man göra vad man kan för att förebygga cancer tycker jag, och delta i screeningprogram för tidig upptäckt vilket ökar chanser till bot, till exempel mammografiscreening eller cellprov för livmoderhalscancer.

Finns det nånting man kan göra själv för att minska risken att drabbas av cancer?

- Vi brukar lite skämtsamt men också som en hjälp för minnet säga att man ska ha en KRAM i skuggan. KRAM står för Kost - äta varierat och mycket grönsaker, Rökning - undvik det helt, Alkohol - måttlig eller undvik helt, Motion - rör på dig så du blir svettig minst 30 minuter per dag, gärna mer. Ja och håll dig i skuggan, sola inte!

Du som träffat många cancerpatienter, finns det nånting positivt de bär med sig av att ha drabbats av den här sjukdomen?

- Ska jag vara helt ärlig så kan jag nog säga att det inte finns någonting positivt med att drabbas av cancer, det är ofta jobbigt och tufft och något jag inte önskar att någon skulle behöva gå igenom. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att cancervård fungerar bra hela vägen och att man får stöd och hjälp när man behöver det.

- Det är oftast inte som på film att man plötsligt bara av sig själv får insikter om vad som egentligen är viktigt i livet och blir en bättre människa och sådär.

- Man kan upptäcka att man får stöd från sin omgivning, ibland från oväntat håll, och det kan föra med sig att nära relationer visar sig hålla för en kris. Det är förstås något positivt i så fall. Ibland blir det så att man under och efter cancerresan omvärderar hur man vill leva framåt, man tar chansen att reflektera över det och ändrar sitt liv vilket kan bli positivt i slutändan.

Vilken skulle du säga är den vanligaste missuppfattningen om cancer eller cancervård?

- En väldigt vanlig missuppfattning är att det alltid skulle vara fruktansvärt jobbigt, hemskt och tungt att jobba i cancervård. Visst kan det vara det - vi delar våra patienters resa, glädje och sorg, hopp och förtvivlan, och visst berörs vi av det. Patienter som vi i vården möter och lär känna i vårt arbete dör i vår vård ibland och det är en sorg.

- Men det är också ett arbete där man möter fantastiska människor och ser vilken kraft de har att hantera det de går igenom, här finns också mycket livsglädje och engagemang hos våra patienter och deras närstående.

- När man jobbar i cancervård har man ett otroligt meningsfullt arbete, man kan varje dag göra skillnad för människor helt enkelt. Jag imponeras själv av det djupa engagemang som finns hos nästan all vårdpersonal som jobbar med cancer.