Vad är egentligen en depression?

- Depression är en sjukdom som drabbar hjärnans celler och gör att de fungerar sämre. Den här processen kan sättas igång av jobbiga händelser, till exempel förluster. Det finns alltså både biologiska och psykologiska skäl till att en depression utvecklas. Depressionssjukdomen ger besvär i form av till exempel ångest, orkeslöshet och nedstämdhet som håller i sig under en längre tid och skiljer sig från normala reaktioner vid svåra händelser. Det är vanligt att den som blir deprimerad förlorar sin förmåga att känna glädje och saker som i vanliga fall är lustfyllda kan upplevas som tråkiga och meningslösa. Det är också vanligt att man får problem att sova och att minnet och koncentrationen försämras på ett sätt som gör det svårt att klara vardagslivets krav. 

Hur många i Sverige är det som lider av depression?

- Man brukar räkna med att mellan 30 och 50 procent av alla svenskar blir deprimerade någon gång i livet. Fler kvinnor än män och fler äldre än yngre. Beräkningar har visat att ungefär 5 procent av Sveriges befolkning är deprimerade vid ett och samma tillfälle. Lindriga depressioner är mycket vanligare än djupa depressioner, som kan bli så allvarliga att den som är drabbad måste få akut medicinsk behandling och vårdas på sjukhus. Depressioner kan liksom andra psykiska sjukdomar vara ärftliga och det betyder att man kan ha ökad sårbarhet för att drabbas, precis som vid fysisk sjukdom.

Hur vet man att man har en depression?

- Många som drabbas av en depression säger att de inte känner igen sig själva och sitt sätt att reagera. Det kan till exempel vara så att en person som i normala fall är utåtriktad och social börjar isolera sig eller att en person som är lugn och kontrollerad tappar förmågan att behärska sina känslor. För att få diagnosen depression brukar det krävas att besvären har funnits under minst två veckor. Om man misstänker att man har drabbats av en depression är ett bra sätt att få klarhet att skaffa kunskap om sjukdomen, till exempel genom att läsa på 1177.se. Man kan också fylla i en av de skattningsskalor för depression som finns på nätet eller ringa till sjukvårdsrådgivningen eller vårdcentralen för att få råd.

Vad gör man om man drabbats av en depression?

- Depression är en sjukdom som går att behandla och därför ska man alltid söka hjälp om man misstänker att man är drabbad. Många vänjer sig med tiden vid att må dåligt och kanske till och med glömmer bort hur det är att må bra och därför är det viktigt att söka hjälp i tid. Det är också så att behandling som sätts in tidigt i förloppet har större chans att leda till tillfrisknande. Det finns många saker som man själv kan göra för att må bättre när man är deprimerad. Det är till exempel extra viktigt att ha goda vardagsrutiner när det gäller sömn, fysisk aktivitet, kost och socialt umgänge. Jag brukar säga till mina deprimerade patienter att de ska sänka kraven på sig själva, ta hjälp av någon de tycker om och försöka koncentrera sig på saker som gör att livet känns lite lättare.

Vad anser du om medicinering mot depression?

- Medicinering vid depression och annan psykisk sjukdom kan vara livräddande och det är enormt viktigt att människor som behöver medicinera också gör det. Däremot får inte medicinering ersätta andra insatser som också kan behövas, till exempel psykoterapi eller annat samtalsstöd, fysisk aktivitet och sysselsättning. Det är viktigt att den som medicinerar får vettig information om biverkningar, vilka behandlingseffekter man kan förvänta sig och att man kan behöva justera dosen eller byta preparat för att få bästa möjliga effekt. Om man inte får begriplig information eller uppföljande samtal av den som ordinerar läkemedlet ska man inte acceptera det utan kräva att få ett återbesök.

Hur vanligt är det med allvarliga självmordstankar?

- Det är vanligt att människor som har det svårt tänker på döden som en utväg. Det har nog de flesta av oss gjort någon gång i livet. Däremot är det ovanligt att tankarna leder till ett självmordsförsök och risken för det minskar om personer i omgivningen uppmärksammar och erbjuder stöd och hjälp när människor mår psykiskt dåligt. En vanlig beräkning är att ungefär en tusendel av alla de som tänker på självmord dör genom att ta sitt liv, men det betyder inte att jag ska ignorera självmordstankar om de uppstår hos mig själv eller någon annan. Tankarna är alltid ett uttryck för lidande och människor som har allvarliga självmordstankar behöver hjälp att hitta skäl att leva.

Hur vet man att någon planerar att ta sitt eget liv?

- De allra flesta som planerar att ta sitt liv meddelar sig till omgivningen på något sätt, antingen i skrift, tal eller praktisk handling. Det är dock inte alltid som signalerna går att förstå. En person som pratar om sin begravning eller något annat som har med döden att göra behöver ju inte vara självmordsbenägen. Det är ett av skälen till att det är så viktigt att våga fråga när man misstänker att någon har självmordstankar - om man har fel är det ju bara bra!

Hur kan man prata med någon som man misstänker planerar självmord?

- Det kan kännas skrämmande att prata om döden, eftersom vi lever i en kultur där dessa samtal är förhållandevis ovanliga. Det är viktigt att inte krångla till det genom att tro att man måste använda sig av perfekta formuleringar för att kunna prata om det här. Om man vill väl så märks det, oavsett vilka ord man använder. Man ska föra samtalet utifrån inställningen att mänsklig kontakt är ett viktigt skäl att leva och att förändring alltid är möjlig. Den som inte vill svara låter bli men de allra flesta vill prata om hur de känner sig när de har det svårt.

Hur går man själv vidare när någon närstående tagit sitt liv?

- Det är mycket smärtsamt att förlora en närstående genom självmord och det är vanligt att sorgen håller i sig länge och övergår i mer komplicerade tillstånd, till exempel depression. Det finns många olika sätt att ta sig igenom sorgen och det sätt man väljer har förstås att göra med vilken person man är, men också hur omgivningen reagerar. Eftersom självmord fortfarande är tabubelagt är det relativt vanligt att människor drar sig undan den som är drabbad och det är det värsta som kan hända. Om man känner sig ensam i sin sorg eller har besvär som man inte klarar av att hantera ska man söka professionell hjälp. Man kan till exempel vända sig till vårdcentralen eller till en anhörigförening som SPES (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd).

Vilken anser du är den största myten kring självmord?

- Den största myten är nog att man inte ska prata om självmord eftersom det kan vara farligt att väcka den björn som sover. I själva verket är det tvärtom, den som tänker på självmord som en möjlig utväg behöver sätta ord på sina tankar och först då blir det möjligt att hitta andra alternativ. Den farligaste myten anser jag är den om att det inte går att förhindra självmord hos den som verkligen har bestämt sig. Viljan att leva är konstant men viljan att dö är tillfällig och möjlig att påverka. Alla som överväger att ta sitt liv är ambivalenta och det bästa sättet att få en medmänniska på andra tankar är att visa omsorg och medkänsla.