När Laila var fyra år bestämde hon sig för att hon ville jobba med sång eller dans. Det var planen tills hon som tolvåring sökte Stadsteaterns danslinje.
- De sa till mig att jag hade fel vrister, att om jag fortsatte dansa som jag gjorde skulle jag ha en pensionärs fötter när jag var 20. På vägen hem vevade jag ner rutorna på mammas bil, kastade ut dansskorna och skrek ”nu ska jag sjunga!” berättar Laila.

"Sämst sångröst i juryn"
Och sjunga gjorde hon, desto mer sen hon träffade Anders och Andreas och bildade den glada trion vi fortfarande känner den som.
- Vi spelade in ett album med mig. Det är konstigt egentligen, både Anders och Andreas sjunger bättre än mig, men av någon anledning blev det med mig…

Skivkontrakt med Motown
Även om Laila i dag inte räknar hennes album Hello Laila till deras största prestationer gick skivan bra, 1998 sålde den 100 000 exemplar i Japan. Det legendariska skivbolaget Motown fick upp ögonen för Laila och de skrev kontrakt för lansering i USA.
Men någon lansering blev det aldrig.
- Motown köptes upp av Universal och massa chefer bytte jobb. Helt plötsligt backade ingen mig och min skiva.
Utan någon promotion floppade Hello Laila. Men Bagge slickade inte såren länge.
- Vid det laget hade jag redan fått så stor inblick i musikbranschen och hur viktigt allt arbete bakom artisterna var. Det var ju där det hände!

Laila upptäckte att affärstänket var ännu roligare än att stå på scen, och hon lärde sig av de bästa.
- Jag tittade mycket på Madonna, hon var så himla smart. Hon hade inte alltid den bästa rösten eller de bästa låtarna men alltid en noga uttänkt strategi. Sen fick jag arbeta med [Beyoncés pappa] Mathew Knowles som lärde mig att man måste våga tänka nytt, hela tiden.
I tider av illegal nedladdning är den läxan viktigare än någonsin.
- Musikbranschen är inte vad den var för tio år sen, och ingen vet riktigt var vi ska. Alla experimenterar och just nu överlever den som har mest livlig fantasi och är mest street smart. Det är väldigt roligt.

Vinnarattityden
För arbetsnarkomanen Laila skulle de kanske bara vara bra med en bransch mindre. Förutom att leta talanger, driva musikförlag och vara manager designar hon smycken, spelar in tv, säljer kläder, skriver barnlåtar och utvecklar barnskor.
- Jag trivs! lovar hon. Jag har alltid jobbat mycket och gett mig in i nya projekt. Hellre att jag sitter i loket när tåget kör in i bergväggen än att sitta i passagerarvagnen och hoppas att någon annan kan styra.

Laila kan rekommendera alla som drömt om att stå på en scen.
- Det är för att ge folk de här chanserna till artistlivet som jag gör Idol nu. Så små frön och se dem blomma ut. Men man måste ju ta chansen. Alla har drömmar, och vågar man inte misslyckas förblir de bara drömmar.