Den syriska familjen undkom bomberna över Aleppo i Syrien.
Men föll offer för jordbävningen i Turkiet.
– När jag såg blodet komma från min son Ahmeds mun förstod jag – det var över, säger fembarnspappan Hasan al-Asoud.
Den före detta syriske kemiläraren Hasan al-Asoud går runt i rasmassorna av familjens hus i Kahramanmaras, den turkiska staden som var epicentrum för de båda jordbävningarna den 6 februari.
Hasan får syn på något färgglatt under stenarna och de fallna väggarna. Han lyckas få upp en stor blå leksaksbil.
För en sekund ler han.
– Det var Ahmeds favoritleksak. Men jag ska inte ta med den till familjen. Det kommer göra för ont, säger han och sätter den dammiga bilden lite motvilligt på marken.
”Då förstod jag att han var död”
Vi har tidigare mött Hasan, hans fru och fyra barn i en gammal affärslokal där de sökt skydd sedan jordbävningen.
Deras åttaårige son Ahmed är en av minst 52 000 personer som dog i jordbävningen.
– Efter att taket ramlat över oss försökte jag ta mig fram för att leta efter barnen. Jag gav min telefon med ficklampan till min dotter och bad henne lysa. Hon sa att det kom blod ur munnen på hennes bror. Då förstod jag att han var död, säger han.
Hasan är tvungen att flera pauser under berättelsen. De andra tre barnen och hans fru gråter tyst men hejdlöst och Hasan kan inte heller hålla tillbaka tårarna.
Flydde från kriget: Trodde barnen skulle vara säkra här
Det är första gången de berättar om sina upplevelser och saknaden efter Ahmed. Det är smärtsamt.
Hans fru Omaima räcker fram några bilder på Ahmed där han ler och ser glad ut.
– Vi trodde barnen skulle vara säkra här, säger hon och berättar att de flydde från kriget i Syrien för åtta år sedan.
På måndagen inleds en givarkonferens i Bryssel för de jordbävningsdrabbade områdena i Turkiet och Syrien. Det har gått mer än en månad men behoven är fortsatt enorma.
Många har inte ens fått ett tält ännu.
– Vi bor i det här lagret så länge men vi vill ha ett tält. Här är vi rädda att taket ska rasa ner på oss vilken minut som helst. Flickorna har svåra mardrömmar och vaknar skrikande. Hoppas vi inte glöms bort, säger Hasan.
Se reportaget från Turkiet i spelaren ovan.