– Vi var uppspelta inför den här kvällen, vi var ju 15 år och det var massa killar där, minns Anita Martinovic.
Det har snart gått tio år sedan branden i festlokalen. Hon överlevde, men händelsen kom att förändra hennes liv och rycka henne bort från en oskyldig barndom fortare än hon någonsin kunnat ana.

"Jag kände mig vuxen, men ändå inte"

– Jag hade precis börjat gymnasiet, fått nya kompisar och kände att jag hade blivit vuxen, men ändå inte, säger Anita.
Kompisarna Hanna och Anita hade gått till festen med höga förväntningar.

"Hanna drog i mig helt hysteriskt"

De befann sig inne lokalen på Backaplan i Göteborg när de någon sade att det brann. Anita tog det hela med ro och tänkte att det inte kunde vara så allvarligt.
– Men Hanna drog i mig helt hysteriskt och sade att vi måste ut för att det brinner. Jag tänkte att jag inte ville tränga mig i den gången bland alla människor så jag gav henne brickorna till jackorna och bad henne hämta dem.
Att de två kompisarna skulle mötas utanför stället var någonting som Anita såg som självklart. Men så blev det inte. Plötsligt blev luften tung av brandrök.

"Jag gjorde sönder fönstret med armbågen"

– Jag tog ett bord, sköt det mot vägen, kavlade mig upp på en liten vägg och gjorde sönder ett litet fönster med armbågen.
Där utanför var det fullt av folk. Anita började skrika till dem att ta emot henne, men ingen hörde.
– Så jag började klättra på en av lamporna där ute. Men lamporna var ganska små och den gick sönder och så föll jag mot marken, berättar Anita.
Hon blev liggande på marken precis utanför byggnaden.
– Jag var en av de sista som åkte iväg till sjukhus, minns hon.
Tiden efteråt var inte lätt på något vis. Antia hade svårt att se någon mening med att hon överlevt den där kvällen.

"Tänk om jag inte släpps iväg Hanna där"

– Jag hade ångest och skuldkänslor och tänkte att tänk om jag inte hade släppt iväg Hanna där. Tänk om jag hade hållit kvar henne bredvid mig, förklarar Anita.
Hon tycker inte heller att hon fått så bra hjälp att bearbeta sitt trauma:
– Mina psykiska skador har bara botats med medicinering. Jag har fått lugnande, antidepressiva, säger hon.
Nu har det gått tio år sedan den där kvällen. Och Anita säger att hennes tankar inte är inriktade på vad som hände exakt då. Hon tänker inte så mycket på den kvällen just.
– Det är mest saknaden som jag känner varje morgon, säger hon.

Reportage: Martin Jönsson
Foto: TV4Nyheterna Göteborg, Tommy Wiberg
Redigering: Anders Gustavsson
Redaktionschef: Johan Åsard