För mindre än ett år sedan var 41-åriga Mimmi Nilsson egen företagare inom frisörbranschen. Tillsammans med sin man Dennis och barnen Clara och Filip hade hon precis flyttat in i en ny lägenhet i Norrtälje.

"Ingen farlig cysta"

– Mimmi var outstanding på alla sätt. Hon var glad, positiv och serviceminded ut i fingerspetsarna, säger Dennis Nilsson.
Mimmi arbetade på för fullt i sin egen frisörsalong på ett äldreboende när hon började känna sig yr. Under en magnetröntgen fann man en liten cysta mellan hjärnstammen och lillhjärnan.
– Det var ingen farlig cysta, utan en vattenfylld, som en ballong, säger Dennis.

"Det skulle vara en rutinoperation"

Riskerna med att ta bort cystan betraktades som minimala och Mimmi skulle inte behöva vara orolig.
– Vi fick information om att det var en rutinoperation. Det finns alltid risker med operationer, men största risken var infektion i såret. Och den risken låg på sju-åtta procent, berättar Dennis.
Den 21 maj 2008 togs Mimmi in för operation på neurokirurgiska kliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

ST-läkare opererade Mimmis hjärna

Operationen utfördes av en så kallad ST-läkare, som genomgår en specialistutbildning i neurokirurgi. ST-läkaren ska ha bett överläkaren om att han skulle vara med under operationen, men så blev det inte. I stället fick hon påbörja operationen ensam och redan från början uppstod det problem.

I ST-läkarens version till Socialstyrelsen om vad som egentligen hände skriver hon så här:
”Jag har aldrig gjort ett liknande ingrepp helt själv ens med någon mer erfaren bredvid mig. Hade därför redan från första diskussion i samband med operationsanmälan bett överläkaren om att han skulle vara med under denna operation.”

"Ville få henne arbeta självständigt"

Överläkaren däremot ansåg att den kvinnliga läkaren borde klara av operationen på egen hand. Så här skriver han i sin redogörelse till Socialstyrelsen:
”Jag har haft ST-läkaren med på operation och sett hennes fina handlag samt varit nöjd med den allmänna kunskapsnivån. Jag har dock tyckt att hon ofta bett om hjälp med sådant hon faktiskt kan. Av detta skäl har jag försökt få henne att arbeta självständigt genom att vara tillgänglig men inte stå på salen när hon gjort operationer som hon tekniskt sett klarar av.”

"Hon fick inte hjälp av överläkaren"

Operationen som var planerad att ta drygt två timmar drog ut på tiden. Så här beskriver chefssjuksköterskan händelseförloppet:
”ST-läkaren försökte öppna på tre ställen enligt operationssköterskan. Hon försökte få hjälp av överläkaren men fick inte. Strax före lunch kom en annan läkare in och tittade till. När han gick ut från salen sa han. Det här ser inte bra ut.”, skriver hon.

Bad ST-läkaren att slutföra

ST-läkaren var osäker på hur hon skulle gå vidare och ringde till överläkaren. Han kom till operationssalen, gav henne instruktioner och lämnade därefter salen. Efter en stund ringde ST-läkaren på nytt till överläkaren. Överläkaren kom tillbaka och tog över operationen. Så här skriver överläkaren:
”Jag går in, konstaterar att öppningen är adekvat och frågar om hon vill att jag tvättar mig. Hon samtycker och jag går in och tar över dissektionen.”
Överläkaren tog bort två tredjedelar av cystan och bad därefter ST-läkaren att slutföra.

Gick på lunch

Därefter lämnade överläkaren sjukhuset för att äta lunch. Efter en stund ringde ST-läkaren till honom igen. Så här skriver ST-läkaren om samtalet:
”Mycket brus i telefonen, biltrafik i bakgrunden. Jag säger: jag skulle vilja att du kommer in och tittar, jag har stött på en struktur jag inte känner igen och vet inte om jag vågar ta bort ..han svarar att jag bara ska ta bort alla membraner och sedan gå till nästa operation.”
Men i stället för att följa instruktionerna försöker hon kontakta andra överläkare och efter 45 minuter tittar en överläkare in i och säger att han inte vet vad strukturen utgörs av och att den inte bara är att ta bort.
När det har gått sex timmar beordras ST-läkaren att avbryta operationen av Mimmi och gå vidare till en annan patient. Uppgiften att sy ihop såret i Mimmis huvud gick i stället till en italiensk gästläkare.

Fick en inre blödning i hjärnan

När Dennis Nilsson besökte sin fru på kvällen hade hon just vaknat.
– Ja, jag pratade med henne i en timme. Sen ville hon att jag skulle åka hem till barnen och ta hand om dem, säger Dennis.
Men det var sista gången som Mimmi kunde uttrycka sig i ord.
Morgonen därpå ringde Karolinska sjukhuset och berättade att Mimmi hade fått en inre blödning i hjärnan och att hon måste opereras igen.

Kan varken prata, gå eller äta själv

När hon vaknade upp igen efter den andra operationen kunde hon inte prata längre.
– Jag kunde inte tro att det hade hänt oss, säger Dennis i dag.
Hennes skador på lillhjärnan gör att hon ännu nio månader efter operationen inte kan prata, gå eller äta själv. Ingen kan säga om hon någonsin kommer att kunna göra det igen.
Sedan augusti förra året vårdas Mimmi på Danderyds rehabavdelning.
– Hon kan lyfta handen lite. Sen svarar hon med tummen upp och ned eller med blinkningar om hon är trött.
Dennis besöker sin fru så ofta han kan.
– Ibland räcker det med att man bara sitter och håller hand så att hon känner att jag är där. Det tror jag är väldigt viktigt. Både för mig och för henne, säger Dennis.
Barnen är också med minst en gång i veckan. Men Dennis märker att de tycker att det är jobbigt.

Dennis övertygad att Mimmi förstår

– De blir lågmälda. Man ser att det blir en obekväm känsla, så det brukar inte bli så länge utan bara någon timme, säger han.
Trots att Mimmi inte kan kommunicera med ord är Dennis övertygad om att hon förstår.
– Man ser det i blicken på henne, i ögonen. Så det är ju bra att hon är med så, förklarar han.
Sammanlagt har Mimmi genomgått nio operationer. Hon har ständiga infektioner, bland annat har hon haft hjärnhinneinflammation och fem lunginflammationer.

"Måste kunna säga ifrån"

– Det är lite synd om hon som opererade, men samtidigt måste man ha lite courage och säga att "det här fungerar inte" om man är osäker, tycker Dennis.

När Dennis försöker förklara hur familjen klarar sig i dag blir det svårt:
– Vi har varit en så tight familj. Det är ju tufft för barnen nu när mamma är på sjukhus. Det känns tungt att man blir själv, kan man säga, efter alla år, säger han.