I reportagen avslöjade vi och kunde berätta historien om hur Walther Sommerlath deltagit i - och dragit personlig fördel av - den nazistiska ariseringspolitiken av judiska företag i Tyskland, när han övertog en fabrik i Berlin av den judiske ingenjören Efim Wechsler 1939. Trots omfattande forskning och grävande i arkiv i både Brasilien och Tyskland kunde vi dock inte få fram dokument som visade vad Walther Sommerlath betalade när han förvärvade fabriken.

Vi trodde att det möjligen kunde finnas dokument i Deutsche Banks arkiv som visade själva innehållet i affärstransaktionen. Eventuella handlingar där var dock oåtkomliga för oss av sekretesskäl. Vi gjorde därför en förfrågan hos Drottningen hösten 2010 om hon kunde vara behjälplig. Drottningen svarade nej på vår förfrågan utan vidare motivering.

Dokumenterad arisering

När vi presenterade hela vårt material i två Kalla fakta-program i slutet av november och början av december redogjorde vi tydligt för att vi misslyckats med att få fram uppgifter om köpesumman. Att affären rörde en så kallad ”arisering” var dock helt klart, vilket vi kunde belägga med oomtvistliga dokument. Ariseringen var ett led i den nazistiska politik som innebar att judarna stegvis berövades sina ekonomiska och medborgerliga rättigheter, och som slutligen ledde till Förintelsen

Detta var det helt väsentliga i våra program: Walther Sommerlath var inte bara medlem i nazistpartiet, han hade också deltagit personligen i ariseringen av ett judiskt företag. Detta var helt nytt och. Kalla faktas undersökning av affären Sommerlath/Wechsler var också troligen den första i sitt slag i världen där både offrets och förövarens historia i ett särskilt fall av ”arisering” kartlagts. Den har ett historiskt värde.

Avancerat projekt

Men Kalla faktas granskning av affären Sommerlath/Wechsler var i första hand ett ovanligt avancerat journalistiskt projekt som inrymde stora svårigheter att finna dokument i arkiv och spåra upp nu levande personer i andra länder som kunde veta något om vad som skedde för över 70 år sen. Någon hjälp av hovet fick vi inte. Där var dörren stängd.

Nu visar Drottningens egen undersökning intressant nog att affären gjordes upp i Brasilien av ombud till Walther Sommerlath och Efim Wechsler. Walther Sommerlath ”betalade” Wechsler med en del i en kaffeplantage och ett stycke mark som Walther Sommerlath ägde i Sao Paolo i Brasilien. Ett dokument som styrker detta har presenterats av Drottningens utredare, Erik Norberg.

Sommerlath och Wechsler ska ha fått kontakt genom en annons som Sommerlath satte in i en tidning i Tyskland. Det sistnämnda är inte styrkt annat än genom muntliga andrahands- eller tredjehandskällor. Men det är bra att det nu är klarlagt vad Walther Sommerlath betalade. Det var en pusselbit som saknades och som vi inte lyckades få fram.

I övrigt innehåller undersökningen som Drottningen presenterat inga sakuppgifter som motsäger det Kalla fakta rapporterade. Tvärtom bekräftas allt vi presenterade, delvis med samma dokumentation.

Räddare eller förövare?

Hur ska man då tolka Sommerlaths agerande? På hovets hemsida står det: ”Erik Norbergs undersökning bekräftar Drottningens dokumentation om att den judiske fabriksägaren, Efim Wechsler, kunde lämna Tyskland strax före andra världskriget med hjälp av Drottningens far Walter Sommerlath.”

Walther Sommerlath skulle således ha hjälpt Efim Wechsler att fly Tyskland genom att ta över hans fabrik? Det skulle förvandla Walther Sommerlath till en räddare snarare än förövare.

Resonemanget bygger på det ostyrkta antagandet att Efim Wechsler genom förvärvet av mark och plantage i Brasilien kunde skaffa sig inresevisum till Brasilien. Norberg hänvisar bland annat till brev som Sommerlath skrivit senare, som kan ge stöd för tesen att Sommerlath själv inte uppfattade att Wechsler ansåg sig utnyttjad av honom personligen. Men det rör sig om tolkningar och antaganden av skrivningar som egentligen handlar om andra saker.

Förberett flykt till Brasilien

Det finns andra uppgifter som ger stöd för andra antaganden. Det kan mycket väl vara så att Efim Wechsler förberett sig långt tidigare för en flykt till Brasilien. Hans dotter Ilse hade flyttat dit med sin man redan tre år tidigare, då både hon och hennes far berövades sina tyska medborgarskap. Wechsler avvisade också ett bud från Dresdner Bank hösten 1938 – ett halvår innan försäljningen till Sommerlath. Budet var på 25 000 riksmark och motsvarar enligt våra undersökningar ungefär hälften av fabrikens egentliga värde.

Hans livs historia ger intryck av att han var en mycket driftig person som alltid såg om sitt hus ordentligt, men som kanske inte heller var rädd för att ta risker. Att påstå att han inte hade kunnat fly Tyskland utan Walther Sommerlaths ”hjälp” är att samtidigt påstå att han inte hade några andra möjligheter. Det kan lika gärna vara så att han förberett sig väl och inväntade ett tillfälle där han kunde få ut något av försäljningen av fabriken inför en planerad flykt till Brasilien. Kontanta medel var ju alla judar förbjudna att föra ut.

Under stark press

Klart är att Efim Wechsler befann sig under en fruktansvärd press. Han var sedan tidigare uppmanad att lämna Tyskland. Det var omöjligt för honom att ha kvar sitt företag. Han befann sig i en situation av tvång där han inte hade något annat val än att lämna sin fabrik och fly landet.

Klart är också att Walther Sommerlath gjorde en mycket bra affär. Det dåvarande värdet av marken och plantagen i Brasilien uppskattas till 25 000 riksmark, vilket således skulle kunna sägas var vad han fick av Walther Sommerlath för fabriken. Det motsvarade också samma summa som han hade blivit erbjuden kontant av Dresdner Bank tidigare - som alltså var ett skambud. Walther Sommerlath drog därmed personligen en mycket stor fördel av judeförföljelsen. Den välskötta och välmående fabriken sattes senare in i krigsproduktionen. Man måste också betänka att Walther Sommerlath var medlem i nazistpartiet, och som sådan - åtminstone i formell mening – stod bakom den nazistiska politiken.

Frågan om vilket förhållningssätt Drottningen har till sin fars nazistiska förflutna blir nu åter aktuell i och med den tolkning av fakta som presentationen av hennes undersökning ger intryck av på hovets hemsida. Hon har tidigare kritiserats för att tona ner faderns medlemskap i nazistpartiet, framför allt i Tyskland, där frågan uppfattas som känsligare än i kanske Sverige.