När började du med dans?
– Jag började med dans när jag var 3 år gammal. Då var det balett som gällde. Precis som alla flickor ville jag ha rosa tyllkjol på mig. Men i början av tonåren fick jag upp ögonen för tiodans. Jag testade på det med en vän och efter den dagen var jag heeeeelt såld på pardans.

Vad är det du älskar med dans?
– Min kropp fungerar inte utan dans, jag kan känna mig instängd i mig själv när jag inte får dansa. Det är en fantastisk glädje som sprider sig i kroppen och den bästa träningsformen jag kan tänka mig. Men det bästa är den är till för alla. Gammal som ung, elit eller underhållning - på vilken nivå man vill. Dans är en symbol för glädje och gemenskap.

Hur mycket av ditt liv består av dans?
– Vi dansar en del i skolan på Calle Flygare och jag tränar dans flera gånger i veckan på kvällstid. Antingen själv, på kurs, eller så går jag ut och dansar salsa på kvällarna. Utöver detta gör jag olika dansjobb och event.

Vad är den bästa kritiken du fått av en jury?
– Jag brukar få höra att jag har en speciell utstrålning och energi på dansgolvet av såväl jury som åskådare. Det känns väldigt roligt.

Och den värsta?
– En gång när jag tävlade i Polen ramlade några av mina lösnaglar av, då sa en domare till mig lite sarkastiskt, "Honey, your parts are falling" Det var jätte pinsamt för han är en av världens mest kända domare och lärare...

Berätta om ett fint dansminne du aldrig glömmer!

– Min absoluta favoritdans är rumba och jag glömmer aldrig en tävling när jag och mina partner fick stående ovationer och jubel av publiken för våra vackra linjer och dans i just rumban. Det var en fantastisk magisk känsla som spred sig i kroppen.

Vad är största utmaningen i Let’s dance för dig?

– Jag älskar att lägga koreografi, men det är också en stor utmaning, då det är koreografin som berättar historien. Det är viktigt att få en bra balans mellan teknik och show så att det tilltalar såväl publik som domare.