Poppy är en levnadsglad trettioårig skolfröken från norra London med ett ständigt leende på sina läppar. På fritiden dansar hon flamenco, hoppar studsmatta och lever ett bekymmerslöst liv tillsammans med sina väninnor där det alltid är nära till skrattet. En dag blir hennes cykel stulen och hon bestämmer sig för att ta körlektioner vilket kommer att förändra hennes sätt att se på omgivningen och sina medmänniskor. Bilskolläraren Scott är en frustrerad man med mycket ilska inombords vilket inte skrämmer Poppy till en början men så småningom inser hon att han är en fara för sig själv och andra bakom ratten. Hon upptäcker också att en av hennes elever mobbar sina klasskamrater och förstår efter samtal med pojken att allt inte står rätt till hemma hos honom. När hon dessutom blir ovän med sin gravida syster så börjar den bistra verkligheten komma ikapp henne och leendet börjar tunnas ut.

Mike Leigh ville göra en lättsam komedi om en ung kvinna som vill ta hela världen i famn men kan inte hålla sig ifrån att blanda i den sedvanliga dosen socialrealism från dagens Storbritannien och stort tack för det. Utan den sista aktens sälta hade Happy Go Lucky blivit en olidlig sockerkaka med en ständigt positiv Poppy som låter alla motgångar rinna av henne utan att det märks. Som vanligt ett strålande skådespeleri på alla håll men jag har väldigt svårt för den käcka huvudkaraktären och eftersom hon är i bild hela tiden så drar det ner betyget något men en film av Mike Leigh är alltid sevärd. BETYG: 3 solar

Ronny Svensson