Att vara diabetiker innebär att jag kan dö. Här och nu. För tidigt, om jag inte sköter mig. Jag vill leva här och nu. Och dö när jag är gammal och klok. Därför håller jag mitt blodsocker på en jämn nivå. Ekvationen är egentligen rätt enkel. Jag tar bort det som dödar mig. Godis, chips och sprit. Jag behåller det som förlänger mitt liv. Tennis, roliga middagar och bra filmer. Bra mat på regelbundna tider.

Du som inte har diabetes kan välja livsstil. Det kan inte jag. Men är det verkligen bara ett straff att jag varje dag under resten av livet MÅSTE äta vällagade måltider med mycket grönsaker, träna ordentligt och sova länge om natten? När jag hade kunnat leva på ostbågar, kröka och sova tre timmar per natt? Svaret är NEJ!

Självklart önskar jag ingen denna sjukdom. Men efter den första chocken, och sorgen, efter sjukdomsbeskedet har jag valt att se fördelarna med en sund livsstil. Jag är också oändligt tacksam över att min diabetesresa varit förhållandevis lätt - sjukdomen bröt ut först då jag fyllt 42. Jag hade redan fått vara en bekymmersfri tonåring utan koll på kost och blodsocker. När jag började jobba som ung reporter kunde jag hänga på redaktionen - eller krogen - hela nätter utan vidare konsekvenser. Efter fyrtio är det naturligt att föredra regelbundna arbetstider, träning och familjeliv. Visst kan jag sakna friheten att kunna välja vad jag stoppar i mig. Men ändå. Diabetes innebär att att du ska leva ett liv med kvalitet.

Att leva med diabetes innebär också att tillåta sig själv att ge efter för några laster. Vi måste få leva här och nu - inte bara länge. Min snuttefilt är snus. Inget jag rekommenderar, men ett fungerande belöningssystem.

Något av det första jag fick lära mig som diabetiker är att du själv kommer att bli den främsta experten på just din diabetes. Sant. Det är som att cykla. Du trillar mycket i början. Sedan får du fart och kan efter ett tag släppa styret. Det jobbiga är att vägen du cyklar på hela tiden förändras. Den blir guppig, hal och har ibland stora hål som du faller ner i. Då gäller det att ta tag i styret, sänka farten och välja den säkraste delen av vägbanan. Du mäter ditt blodsocker ofta. Du äter de saker du vet funkar. Du tränar lite mer och du är noga med sömnen. Då brukar jag hitta tillbaka till säker mark.

Jag är stolt över att vara typ1-diabetiker. Jag lever det liv alla borde leva. Det liv som skulle rädda mänskligheten från den folksjukdom som typ2-diabetes är. Därför gör det mig ledsen när jag får mail från föräldrar till barn med diabetes där ordet skam ofta ingår.
" Hej Peter! Jag har en 13-årig dotter som skäms över att ta sina sprutor inför kompisar. Hon vill inte vara annorlunda. Därför gömmer hon sig på toan i skolan eller så struntar hon helt enkelt i att ta dem. Följden blir enorma blodsockersvängningar och det har hänt att hon gått ner i svart. Hjälp mig att hjälpa henne. Hon behöver en förebild som har diabetes. Kan vi träffas och prata lite?"

Jag har inte kunnat träffa alla de som kontaktat mig. Men jag vill. Och framförallt vill jag att skammen ska omvandlas till stolthet. Därför bjuder jag nu in till mitt instagramkonto: jihdesdiabetes. Där kommer min match att pågå i ett års tid. Alla är välkomna att följa varje stick jag gör i min kropp. Och de som vill kan addera sina egna bilder under #jihdesdiabetes. Tillsammans är vi starka. Oavgjort är målet. Det räknar jag som en seger....

Peter