evy: Min man bevakar allt jag gör känns det som. Är svartsjuk på allt o alla.Facebook,mail,post,vem jag pratar med i tel. bara några exempel.Till sak hör att han själv har haft mycket mygel för sig.Han blir bara arg när jag tar detta problem till diskussion.Vad göra?
Linn Heed: Det här är naturligtvis ett stort relationsproblem som lägger stora hinder i vägen för er relation. Ni måste ta i problemet och börja diskutera och beskriva för varandra hur ni upplever det, vad ni önskar osv. Svartsjuka grundar sig ofta i en stor osäkerhet, och naturligtvis går det att komma till rätta med, även om det krävs mycket jobb av din man och dig tillsammans. Det första steget är dock att ni är överens om att situationen som den är nu, är ohållbar och att ni måste vidare. Kram Linn

trötta frun...: vad tycker ni att man kan förvänta sig av sin make i sin relation? det rätt att ha "krav"
Magnus Sjöström: Visst måsta man kunna ställa krav på varandra i sin relation. Att man delar på ansvar och att man tillsammans kommer fram till en jämlik relation.

trötta frun...: kan jag få några tips? Är gift med en man med aspbergs syndrom.... hur får jag honom att ta ansvar för familjen? vi har fyra barn...
Brigitta Klang: Hej!
det du beskriver är svårt ,men det du skulle kunna göra är att hjälpa honom genom att t.e.x skriva lappar så han kommer i håg vad han skall göra.Ofta glömmer man fort och behöver mer stödi denna situtaion
Det är ockå viktigt att du förstår hur han tänker.På många platser i Sverige anordnas informationsträffar där man kan få stöd.
Birgitta

trötta frun...: kan jag få några tips? Är gift med en man med aspbergs syndrom.... hur får jag honom att ta ansvar för familjen? vi har fyra barn...
Linn Heed: Även om man lever med en partner som har en diagnosticerad sjukdom, ett definierat handikapp, så är det ändå viktigt att våga ställa krav och vara tydlig i sina önskningar och i ansvarsfördelningen i hemmet. Det är ganska vanligt att man kan "gömma" sig bakom sitt handikapp, utan att det i alla fall är nödvändigt. Ni behöver prata igenom och se vilka gemensamma resurser ni har att tillgå och därefter göra en ansvarsfördelning. Gör det tydligt och lista upp det som är uppgifterna och se vad ni är bra på var och en. Det är ofta en hjälp för en person med aspberger, som både behöver struktur och tydlighet, men också förutsägbarhet. Kram Linn

roxanan: varför pratas det alltid om relationer där det handlar om barn även vi utan barn kan ha stora problem i relationen vart vänder man sig då
Magnus Sjöström:

Om man ullever att man har stora problem i sin relation så kan man vända sig till kommunens familjerådgivning eller till privatpraktiserande psykoterapeuter med inriktning på parpsykoterapi.

roxanan: varför pratas det alltid om relationer där det handlar om barn även vi utan barn kan ha stora problem i relationen vart vänder man sig då
Linn Heed: Jag är ledsen om du känner dig "överkörd", det är verkligen inte min mening. Självklart så kan man ha stora relationsproblem i en barnfri relation, och du söker hjälp på sedvanligt sätt, via företagshälsovården, privata psykoterapeuter, vårdmottagningar etc. Så klart att det är lika stora och viktiga problem även om man inte har barn. Bra och viktig synpunkt. Kram Linn

roxanan: varför pratas det alltid om relationer där det handlar om barn även vi utan barn kan ha stora problem i relationen vart vänder man sig då
Brigitta Klang: Hej!
Självklart gäller det alla par.
Ni kan vända er till familjerådgivare deras uppgif ärt inte bara för barnfamiljer utan för alla parrelationer.
Lycka till

Lillam: LINN: Tokig fråga, men vad är det för märke på din tröja? "Mess my hair up":-)
Linn Heed: Hej Lillam! Vad kul att du frågar, det är Odd Mollys senaste Pre Spring Collection, finns i butik nu och i massor av läckra färger och det facto så är det en klänning, och inte en tröja. Kram Linn

Peter i Alingsås: Hur ska jag göra när min kvinna i livet såsom jag ser det är styrd av sina väninnor alltför mycket i det vardagliga livet.....Jag själv är en social och öppen människa som säger vad jag tycker och STÅR för det ! Hur ska jag få henne att förstå eller ska jag låta henne upptäcka det själv ! Får den känslan ibland när vi har diskussioner att det inte är hennes egna ord ! Vad gör jag ?
Magnus Sjöström: Jag tycker att du mycket väl kan ta upp det du upplever i relation till din kvinna. Fråga henne om hon upplever sin relation till sina väninnor på samma sätt som du och om det är ett problem för henne. Försök att inte vara anklagande i din undran

ali: jag och min fru är frånskilda , pga en extrem svarsjuka hon hade, nu vägrar hon att jag träffar barnen, hon ställer barnen mot mig , oavsett vad jag gör , motarbetar hon mig , och ständig ljuger till myndigheterna , vad kan jag göra? våra barn har inte valt oss att vara deras föräldrar, men hon lägger barnen i vår vårdnadstvist
Linn Heed: Er situation är givetvis väldigt komplicerad och svår. När man går skilda vägar och inte kan kommunicera vuxet och klokt, så är det lätt att man hamnar snett och fel och att barnen, tyvärr hamnar i kläm. Försök att vara sakliga, och även om du känner dig starkt provocerad, så försök att bibehålla din vuxenhet, inte minst för dina barns skull. Man kan tala via juridiska ombud osv, vilket är en förlust, men ibland är det nödvändigt. Det finns också hjälp att få vid din stadsdelsnämnd och socialtjänsten, där man kan få så kallade samarbetssamtal, för att underlätta kommunikationen när den har gått i stå. Kram och lycka till! Linn

Borislav: Hej, Finns det någon likhet med tvångssyndromet och är det vanligare att kvinnor vill ha mer kontroll? Jätte bra ämne! Hällsningar från Malmö
Brigitta Klang: Hej!
Egentligen är det mer kontrollbehovet vi vill prata om men visst kan det för en del också vara med med viss tvång i detta.
När man träffar par så är det oftare kvinnan som har ett större kontrollbehov men jag tror att egentligen är det lika många män som kvinnor.

Lillam: Hej! Det gnälls ofta om hur männen inte hjälper till hemma. Mitt ex var tvärtom vilket också blev ett problem då han föredrog strykbrädan framför familjen på fredag kväll... Vi var väldigt jämställda, men detta blev ändå ett problem för oss. Dock var det inte bara detta som gjorde att vi skildes utan hans kontrollbehov som ökade i samband med att barnen blev större och jag inte längre var "bara" mamma. Ser därför fram mot att höra mer om denna diskussion! ( Tack Linn för svaret om din fina klänning!)
Linn Heed: Det du beskriver finns självklart också, även om diskussionen ofta blir den omvända! Det du belyser är viktigt och vi måste hjälpas åt att hitta balansen mellan kvinnligt och manligt eller mellan två partners behov och förmågor ställt mot vad omgivningen faktiskt kräver. Det bästa sättet att kartlägga och börja en riktningsförändring, är just KOMMUNIKATION! Kram Linn

roxanan: Magnus kan man inte prata med någon via mail har en hel del frågor vill inte exponera för andra vore tryggare via mail kram roxanan
Magnus Sjöström: Om man känner sig otrygg i att möta en psykoterapeut så kan man börja en kontakt via mail. Men man missar mycket av det som ett möte i terapin innebör av möjlighet till förändring. Men kanske kan en mailkontakt leda till att du vågar träffa en psykoterapeut.

maria: Hej! Jag och min karl haf varit tillsammans i 4 år och vi har det jätte bra, vi har en respektfull och kärleksfull relation. En sak som jag dock tycker är jobbigt är att han vill ha sex oftare än jag och det gör att jag känner mig pressad, samtidigt kan jag tänka mig att det är "normalt" men jag känner mig orolig ändå, hur ofta "brukar" folk som varit tillsammans en längre period ha sex? ... förstår att det varierar..
Linn Heed: Du svarar väldigt mycket på frågan själv, då det faktiskt varierar från person till person och från tid till annan. Just det att man har olika lust och drift, kan bli ett vanligt relationsproblem som just är stressande och som kan leda till att man nästan har mindre sex än man skulle ha annars. Försök att prata med din man om det här, så att ni hjälps åt att skapa ett relationsklimat som inte känns så stressande och kravfyllt, utan mer lustfyllt och spontant. Då är det även lättare för dig att få fatt i lust och begär. Kramar Linn

MotherOfDante: Hej: Här är det jag som är problemet. Jag behöver ha kontroll över det mesta och det slutar alltid med att jag gör allt själv för att, enligt mig, så gör andra inte ordentligt. I skolan nöjer jag mig aldrig med något under MVG och det slutar med att jag gör många gånger onödigt mycket. Jag har en två-åring och min sambo. Han tycker ju bara att jag har blivit en kärring och att jag aldrig är nöjd. Men jag är medveten om detta och är oftast helt slut. Jag hinner därför inte heller göra något som jag tycker är roligt eller som bara är för mig själv. För andra är det svårt att förstå, men jag mår inte bra av detta. Har sista tiden också blivit jättespänd i käkarna så att jag är jätteöm.Kan ni snälla ge mig lite tips?
Brigitta Klang: Hej!
jag förstår ditt problem.Men den fråga du skall ställa dig är varför måste du ha kontroll på allt?
är det något du alltid har gjort?
Jag tycker det är jätteviktigt att du får kontakt med en psykolog som kan hjälpa dig och ge dig små redskap så att du successivt kan börja släppa på kontrollen.
Lycka till

Rebecca: Hej! ni träffade mitt i prick i er konversation på tv när det gäller mig. Särskilt när det gäller jobbet. Jobbar på en idrottsförening där jag har mkt ansvar. Mitt problem ligger väll i att jag kan ha svårt att delegera bort uppgifter samt att jag har svårt att koppla bort jobbet när jag kommer hem. Jobbet kan ligga och mala konstant i bakhuvudet, vilket jag vet inte är bra för mig men vet inte riktigt hur jag ska hantera.
Magnus Sjöström:

Kanske kan du trots allt prova att delegera en del mindre uppgifter för att du inte skall känna dig överbelastad. Att dela ansvar för uppgifter kan dessutom öppna upp för att jobbet blir bättre gjort.

Lena: Godmorgon Linn och panelen! Snälla Linn SÄG IGEN, SÄG FLERA GÅNGER under morgonens chatt att: kontrollbehov och nogrannhet/ordning och reda inte är samma sak. I 25 års tid har jag trott och fått höra att jag har ett kontrollbehov å DU LINN SÄTTER FINGRET PÅ...
Linn Heed: Hej och tack för ditt förtydligande. Nej, kontrollbehov och ordning är två skilda ting, men dessa två brukar lätt förväxlas vilket är förvirrande. Sedan är det också så att ordningen kan bli så manisk att den också får inslag av kontroll, men inte alltid. Att ha ordning kan ofta tolkas som positivt, och man kan ha kontrollbehov utan att det blir någon större reell ordning. Kram Linn

Anna: Hej, har nyligen separerat och har tre barn. Har börjat träffa en vän som har sovit över vid några tillfällen. Har en rak kommunikation med mina barn och tror inte att de tar skada av min realtion. Men min yngsta dotter har haft starka reaktioner på att mannen har sovit över. Är det fel av mig? Har barnen varannan vecka men behöver en man som kan dela min vardag oavsett om jag har barnen eller inte.
Brigitta Klang: Hej!
du skriver inte hur gamla dina barn är .
Men jag tycker absolut att du har rätt till din relation.
Försök att fråga din dotter varför hon tycker att det inte är OK.
Är hon mindre kan det mer bero på at hon inte vill dela med sig av dig till någon annan men det går över .
Lycka till

lillan: Vad gör man när den man är gift med pratar om sitt jobb sin fritid (mannen jobbar på en annan ort) mera än normalt i flera timmar.. är väldigt öppen att berätta om sitt. Det kan vara slitsammt. Även inom fam kanvi säga det är pappa vi pratar om..
Magnus Sjöström: Det låter som att ni andra i familjen måste spegla honom i att han tar för mycket plats med sitt prat om sig själv. Han kanske inte själv har förstått detta så öppna upp för en rak och tydligt samtal om detta problem.

MotherOfDante: Det är något som har kommit successivt sedan min son föddes 2008. Sexet ska vi inte heller prata om. Det blir bara mindre och mindre eftersom jag oftast är irriterad på något som inte har blivit gjort. Men som ni sa, behöver nog en psykolog.
Linn Heed: Att gå till en psykolog kan givetvis ibland vara en lösning, men ibland finns lösningen nämare än man tror. Ta tid för dig själv. Rannsaka dig själv och skriv ner vad som verkligen är nödvändigt, viktigt, bra, mindre viktigt och oviktigt. I stort och i smått. Det ger dig en god överblick när du måste börja lära dig att prioritera och välja bort att ha kontroll över ALLT. Det hjälper dig att slappna av och att träna dig själv i att släppa på kontrollen och se att livet inte går under, att din son överlever, att er relation klarar sig, kanske ännu bättre. Att bygga upp tilliten till sig själv igen, och "go with the flow". Du kommer både att bli gladare, känna mer lust och våga ge efter för det oväntade. Våga och pröva. Kramar Linn

lillan: Vad gör man när den man är gift med pratar om sitt jobb sin fritid (mannen jobbar på en annan ort) mera än normalt i flera timmar.. är väldigt öppen att berätta om sitt. Det kan vara slitsammt. Även inom fam kanvi säga det är pappa vi pratar om..
Brigitta Klang: Hej!
jag tycker det är viktigt att prata med honom.
Ibland är det ju så att man själv inte är medveten hur mycket man pratar.
Tänk bara på att börja med " Jag tycker" Inte du pratar för mycket"
Hur löser vi det här så alla mår bra?
Lycka till

Alice: Hur ska jag bete mig när min sambo tar mig lite för given? Han tränar 2 timmar nästintill varje dag efter jobbet, spelar poker och innebandy med grabbarna på fredagskvällarna. Medans jag får vara hemma med vår 7 månaders flicka. Det har ju blivit så att jag bara umgås med andra mammor, just för att det är "lättsammast" när man har barn. Men det är då alltid hon och jag. Samtidigt som jag inte vill göra något själv då vi aldrig får tid tillsammas som en familj. Jag vill inte gärna säga till honom att kanske inte träna lika ofta som han gör, då det är hans stora passion. Känslor som är blandade med ångest och att man är inlåst är stora!
Magnus Sjöström: Att hitta en balans mellan egen tid och tid tillsammans är extra viktigt som småbarnsfamilj. Inte sällan så får man lägga en del av sina egna intressen på is eller sänka ambitionen en del. Att ni tillsammans vågar prata om detta är väldigt viktigt. Försök att ta upp frågan på ett respektfullt och icke-anklagande sätt. Beskriv har det känns för dig.

Alice: Hur ska jag bete mig när min sambo tar mig lite för given? Han tränar 2 timmar nästintill varje dag efter jobbet, spelar poker och innebandy med grabbarna på fredagskvällarna. Medans jag får vara hemma med vår 7 månaders flicka. Det har ju blivit så att jag bara umgås med andra mammor, just för att det är "lättsammast" när man har barn. Men det är då alltid hon och jag. Samtidigt som jag inte vill göra något själv då vi aldrig får tid tillsammas som en familj. Jag vill inte gärna säga till honom att kanske inte träna lika ofta som han gör, då det är hans stora passion. Känslor som är blandade med ångest och att man är inlåst är stora!
Linn Heed: För att undvika att dessa känslor tar över och att du tappar bort dig själv, och dina egna behov, så är det nödvändigt att du tar upp den här diskussionen med din sambo. Gör det kärleksfullt, insiktsfullt, men ändå med skärpa. Ni har både individuellla behov, men också gemensamma. Hur ska tiden fördelas och hur kan ni hjälpa varandra. Jag är säker på att han kommer att förstå, bara du är tydlig. Många gånger så kan man själv tolka in olika betydelser i en tystnad, och det är kanske inte helt främmande att han kan "tro" att du njuter till fullo av att umgås med andra småbarnsmammor och att du har livet med er lilla dotter. Även om du tycker att det är underbart och efterlängtat, så gör det inte att dina egna behov och behovet av att ni som familj får tid, är mindre. Ta det med honom. Kramar Linn

Lena: LINN! Ooppss, jag skickade mejlet ofärdigt. Här kommer slutklämmen. I morse när du sa detta så slöt jag inre fred med mig själv efter många många års strid om min nogrannhet. Jag tänker fortsätta att ha ordning men även välkomna o-årdning nu och då! TACK & GOD GOD MORGON
Linn Heed: Godmorgon och vad posiivt att du fick kraft och beslutsamhet att sluta inre fred med dig själv. Det värmde mitt hjärta, helt klart. Kram Linn

MotherOfDante: Tack! Nu fick jag lite hopp! Kramar
Linn Heed: Vad bra! Fortsätt med hoppet och låt det inspirera dig till kraft och mod. Kram Linn

Sara: Hej. Jag är skild och jag har mina barn varannan vecka. Min fråga är hur vet jag om det påverkar vår 3 1/2 åring att vara från sin mamma en vecka i taget. När han är hos mig är han väldigt klängig, han vill vara uppe hos mig, jag ska hålla om honom när han ska somna, han söker min trygghet. Han vill inte åka till sin pappa säger han och han gråter och springer och gömmer sig om hans pappa kommer och ska hämtar honom hos mig. Det funkar bra om överlämningen sker på förskolan, jag lämnar och pappan hämtar. Och när han väl kommer hem till sin pappa så brukar det bli bra. Min magkänsla säger att han kanske hade behövt under en period, vara mer hos mig. Men hans pappa vill ha millimeter rättvisa när det gäller att ha barnen. Min x-make är en jättebra pappa, och vår relation till varandra funkar bra emellanåt. Tänker jag fel? Våra andra barn har ju också gått igenom "mamma" fasen när de var i samma ålder.
Brigitta Klang: Hej!
Du behöver inte oroa dig utan vara jätteglad att din 3 åring vågar sätta ord på detta.
Fortsätt att ge honom mycket kärlek och eftersom ni har hittat ett bra sätt att sköta överlämningen så fortsätt så.
Visst är det så att barn väljer en av föräldrarna periodvis men om 1 år kan det vara pappa som han helst vill vara hos.
Birgitta

Lili: Hej LinnHeed Jag skrev att jag o min man är 50 år, har nästan ingen sex, 1-2 gg /år, du kanske inte tro, han har inga problem att få stånd, jag har paratat myk med honom, vi går till familjerådgivning det hjälper inte sitauationen är det samma. Vi träffade varandra sedan 07.hjälp mig, jag vet inte vart nånstans jag kan få hjälp.
Linn Heed: Det är bra att ni går i familjerådivning, eftersom det är ett utmärkt forum för er att just prata om era samlevnadsproblem. Talar ni om det öppet där? Om inte, så våga lägg korten på bordet, och vänta inte på att det ska förstås i allt annat som sägs. Du behöver tydliggöra dina behov och önskningar till din man och rikta det mot honom. En kärleksrelation är också att våga förvänta sig saker av varandra och att vara tydlig med sina begär. Du är kvinna och människa med mänskliga behov och längtan. Stå upp för det och tillåt dig själv att vara nyfiken på vad det är som gör att ni har så långt avstånd mellan er. Kramar Linn

pelleandersson14@hotmail.: hej hur kommer man över svartsjuka är rädd för att mista min sambo till magnus är frågan
Magnus Sjöström: Svartsjuka kan vara ett stort problem i en relation. Viktigt är att prta med sin partner om sin svartsjuka för att undvika att leva ut den och hamna i olika ageranden. Att skapa en relation som känns trygg är en viktig del av en bra partnerskap. Kanske kan din man hjälpa dig med detta samtidigt som det gäller för dig att hitta trygghetet och våga lita på honom.

Anna: Till Birgitta Klang. Mina barn är 8, 10 och 13 år. Min omgivning har reagetat starkt på att jag tar hem en man till mina barn i ett tidigt skede innan vi vet om vi ska ha en riktig relation eller inte. Att det blir jobbigt för barnen att knyta ann till en nya man och om dt inte håller ska han försvinna ur deras liv. Risk för övergrepp på mina barn har tagits upp också med tanke på att vi inte käner varandra så väl! Är jag naiv?
Brigitta Klang: hej Anna!
Dina barn är så stora att det inte är något problem.
Är man mindre så kan det vara svårt att förstå om man knyter an och sedan försvinner.
har svårt att förstå detta med övergrepp?
Om du känner dig trygg med denna man så skall du fortsätta att träffa honom.
Lycka till

Maria: Hej! Var drar man gränsen för hur slentrian ett förhållande kan vara. Har varit ihop i 5 år och har en dotter på 2 år. Pirret i magen är borta sen länge och jag inser att vi egentligen inte har så mycket gemensamt. Sexet är ok men händer inte så ofta... Irriterar mig på att han inte tar egna initiativ , egna beslut mm. Vet inte om jag skulle ångra mig om vi bröt upp...
Linn Heed: Även om pirret är borta, så kan man ändå få liv i en relation och väcka nyfikenheten inför varandra. Alla relationer hamnar så småningom i en vardaglig lunk, ibland blir den tråkig och slentrianmässig, ibland trygg och förutsägbar. Det kan bara vara olika etiketter, men självklart också skilda upplevelser. Prata med din man om hur du upplever ert förhållande och se om även han är intresserad av att ta tag i er relation och göra den mer levande och dynamisk. Att skratta tillsammans, göra oväntade saker ihop, ja det går även om man har småbarn och är bunden vid rutiner. Kramar Linn

Lisa: Hej! Min fråga handlar inte om kontroll utan om nedlåtande kommentarer i en relation. Min man är en snäll person, han tar ansvar i hemmet, lagar mat, städar, tvättar ja allt som hör till. Det som gör mig ledsen är att han ofta säger nedlåtande saker och påpekar vad/hur jag gör. Som t ex: det ser så kul ut när du går, du vankar fram, man ser vart du har varit för då står skåpdörrarna öppna. Du är som en gammal tant som har tvn på så högt och inte hör vad man säger. (när jag nyss satt o lyssnade på er och inte hörde vad han sa, beror ju på att mitt intresse var riktat på det ni sa). Han kan säga andra nedlåtande saker också. Tar jag upp detta med honom så är jag känslig och tar åt mig säger han. Ska jag säga något till honom som jag tycker han gör "fel" så svarar han alltid med att "du gör ju också si eller så", han kastar alltid tillbaka det jag säger. Det blir pajkastning av det hela och vi kommer ingenstans i diskussionen. Jag blir ledsen i hjärtat av detta och undrar varför jag tillåter honom att säga såna saker till mig. Jag har ibland funderat på om han självkänsla är låg eftersom han måste "trycka ner mig" med sina kommentarer. Jag har ett eget företag och jag märkte när jag vidareutbildade mig så blev kommentarerna värre. Kanske känner han sig i underläge, vad vet jag. Vore tacksam för ett svar. Ni är väldigt intressanta att lyssna på! Mvh Lisa
Linn Heed: Hej Lisa och stort tack för att du hänger med oss i programmet och tycker att du får bra input. Även om du tror att han är fullt medveten om vad han säger och gör, så kanske han trots allt är omedveten om att det han säger faktiskt sårar dig så mycket. Att känna sig tilltryckt och kränkt är ingen bra känsla och lämnar definitivt ingen grogrund för att relationen ska utvecklas positivt. Hjälp din man att bli mer medveten om att hans kommentarer i förbifarten sårar och att du skulle uppskatta om han kunde uttrrycka sig på annat sätt. Även om det är du som blir "utsatt" och påhoppad, så är det också du som kan hjälpa honom ur det här. Kramar Linn

Rut: Har ni några tips på vad man kan tänka på för att inte få slentrian i sin relation? Jag och min man är noga med att alltid vara ärliga mot varandra och har mycket trygghet i vår relation. Är det viktigt att man vet allt om varandra? Kan det bli för mycket trygghet så att det tar död på relationen? Rut
Magnus Sjöström: För att få en bra relation så vet man att man måste ha inslag av ovisshet och spänning. Vi har samtidigt en naturlig strävan efter trygghet så konsten är precis som du är inne på att låta varandra ha en del individuell frihet. Att veta allt om den andre är dessutom en illusion och det finns dörför altid en stor möjlighet att tillåta ovissheten ta plats i en relation på ett lagom sätt. Tryggheten kan annars riskera att ta död å¨passionen och kärleken.

Alice: Hur ska jag bete mig när min sambo tar mig lite för given? Han tränar 2 timmar nästintill varje dag efter jobbet, spelar poker och innebandy med grabbarna på fredagskvällarna. Medans jag får vara hemma med vår 7 månaders flicka. Det har ju blivit så att jag bara umgås med andra mammor, just för att det är "lättsammast" när man har barn. Men det är då alltid hon och jag. Samtidigt som jag inte vill göra något själv då vi aldrig får tid tillsammas som en familj. Jag vill inte gärna säga till honom att kanske inte träna lika ofta som han gör, då det är hans stora passion. Känslor som är blandade med ångest och att man är inlåst är stora!
Brigitta Klang: Hej!
jag tycker inte du skall vara rädd att berätta vad du känner.
Det är är ett vanligt problem när man får sitt första barn att man inte tänker på att man skall bli en familj.
Sätt dig ner och prata.Jag tycker att ett bra sätt är att säga du har en kväll /veckan när du gör vad du vill och jag har en.
Tänk på att starta med att beskriva hur du känner.
Birgitta

Besvärad: Hej! Vet inte om det riktigt stämmer in med era omården, men jag proar ändå. Jag inledde en relation med en upptagen arbetskamrat förra året. Dock ej sexuell men det var en extrem situation men dygnet runt kontakt. i klickade på alla plan och jag har aldrig träffat en sådan person tidigare. Och han kände samma sak. Han hade en uppenbar dålig relation och de träffades i stort sätt aldrig, trots att de bodde i hop. Han och jag levde i en bubbla i flera månader och han sa att han skulle lämna henne. Jag överlycklig så klart. Men detta skedde dock aldrig. De åkte iäg på parsemester i stället. Och förklarade sig självklart mkt tjusigt. Och vi behöll ändå kontakten. Vi hade en uppenbar osunt förhållande. Dum som man är tar man sig inte ur det. Han var som en drog för mig... Och även om det för ca 6 månader sen avtog betydligt, och vi hade pauser under semester eller efter någon konfrontation. Jag slutade jobba där i augusti men vår kontakt har egentligen aldrig avtagit helt. Nu har jag blivit tvungen att börja jobba där igen, och även om jag trodde det skulle gå bra, så är det jätte jobbigt. Så jag undrar då om ni har några tips på ad jag kan göra för att minska den inre stress han ger mig? Hur kan jag komma över något när man måste möta det vare dag?
Linn Heed: Du måste bestämma dig själv för vart din gräns går. Ju tydligare du kan vara gentemot dig själv, desto tydligare kan du vara gentemot honom. Du måste prata med honom och förklara att du far illa av att ni har den här kontakten som bara väcker illusioner och förhoppningar, men som aldrig kan leda till något mer reellt och långvarigt. Förklara också att du inte är stark nog att motstå er kontakt och att du behöver hans hjälp att markera avstånd och respektera gränsen. Det här är svårt, eftersom du dras till honom likt en drog, men som du säger det är en destruktiv relation, som du i längden inte mår bra av. Kramar Linn

Anna: Magnus Hej, Jag är kvinna 46 år. Jag lever själv efter ett par långa relationer (ca 10 åriga). Jag skulle gärna gå in i en relation igen, saknar långa härliga samtal om livet, närheten o sex. Har gjort några försök med nya män men det uppstår problem runt detta med frihet kontra kontroll. Mitt liv tuffar på och jag är rätt självständig, har nära vänner, intressen och ekonomisk stabil. Det jag upplever är att männen gärna vill gå in och kontrollera exakt vad jag gör, när och hur länge. Ex. om jag varit och tränat en lördag och passet var mellan 12-13 men inte kom hem förrän två timmar senare för att jag softat och bastat efter och sen stannat o tagit en fika o macka på vägen (vilket för mig är normalt, skönt att vara ledig och ha lite spontan tid). Kommentaren kan då vara -ja men du skulle ju träna kl. 12 hur kan du då inte vara hemma förrän klockan tre??. Sånt här får jag knäppen på. Om jag har bestämt att jag ska träffa mannen eller höras en viss tid så gör jag givetvis det, vi vill ju umgås. Jag är närvarande i våra möten och vi har kul tillsammans. Men när vi inte ses vill jag inte behöva ha ”rapporteringsskyldighet” utan för mig känns det ”lagom” att säga att jag ska träna på dagen på lördag men vi kan väl ses på kvällen… Jag har behov av egen tid och det kan vara en ”långlördag själv” eller något annat och det verkar oerhört provocerande för en partner, det har till och med gått så långt att någon trott jag träffat någon annan bara för att jag inte redogjort på ett korrekt sätt för varje minut. Vad ska jag göra? Eller vad gör jag för fel? Är det onormalt att vilja ha ett privatliv samtidigt som man delar en del av livet? Känns svårt att få den närhet och tvåsamhet jag längtar efter utan att lämna ut varje detalj i det jag gör till en parner. Mvh /Anna
Magnus Sjöström: Jag tycker att du har helt rätt inställning och att din ingång i en relation är helt i linje med vad som är en god grund för en bra relation. Kanska har du varit för otydlig i att beskriva hur du ser på detta så att det har skapat otrygghet hos den andre. Eller så har du inte träffat den rätte mannen ännu.

Uppgiven Farmor och mor: Jag är en ung farmor och har en son på 23 år och barnbarn på 15 månader ,nu har mamman tröttnat och har bestämt sig för separation.Hon har fått ny lägenhet och sagt upp den lägenhet de bodde på tillsammans (eftersom hon stog på kontraktet )och sökt förskoleplats till mitt barnbarn i annan kommun än de bor.Min son har inte haft vetskap om allt detta förrän det blivit så gott som färdigt.Tycker mycket om mittbarnbarns mor men undrar hur jag ska förhålla mig till allt detta ?man vill inte lägga sig i för mycket men min son mår dåligt och jag är rädd för att han förlorar kontakten med sin son.Jag bor i en helt annan kommun och har långt att åka vid varje besök.Min son och jag har god kontakt jag vet att han försöker hitta en lösning men det är inte lätt i dagens läge.Att vara arbetslös,hemlös och vilja ta hand om sin son på bästa sätt.Barnets mamma har jobbat natt en längre tid och min son har tagit hand om barnet så mamman kan jobba och vila ut inför nästa pass.jag måste ju låta min son lösa detta,vad kan jag som farmor göra vill inte heller förlora kontaken med mitt underbara barnbarn.Vad finns det för hjälp att få ?
Linn Heed: Visa i ord och handling att du är en RESURS i första hand för ditt barnbarn. Även om du är mor till din son, så är han vuxen och ligger i en separation. Försök att förhålla dig neutral om du kan och fyll på ditt engagemang i stort och i smått. Förklara för din son att du alltid kommer att stötta ditt barnbarn och att det även kan inbegripa att du har kontakt med barnets mamma. Ditt barnbarn är så litet, att vuxenkonakt är en förutsättning för umgänge, vid besök, telefon, mail, brev etc. Det är en svår sitatuion, men allt som är infekterat brukar läka och det finns stora förhoppningar om att du ska kunna fortsätta vara närvarande och engagerad på ett klokt sätt. Kramar Linn

Peter: Hej Magnus. Min sambo sen 4.5år sa i veckan att hon tappat känslorna för mig och tog av ringen, bla för mitt kontrollbehov, lätt att bli arg. mina ögon har öppnats och insett att jag varit så. Även min mor och andra har reagerat att jag inte varit mig själv. vi har bokat en tid hos famrådgivning, men är det idé, kan hon hitta kärleken till mig igen, händer sånt? Vi har 2 barn tillsammans och jag älskar henne över allt och nu när jag "ser" förstår jag inte själv varför jag gjort som jag gjort. Tack. Mvh Peter
Magnus Sjöström: Hej Peter! Det låter som goda förutsättningar för en parterapi. Att man inser sin egen del i problematiken är den enda vägen in i en verklig förändring av relationen. Ge inte upp och lycka till.

MY: Hej! Min fråga är riktad till birgitta. Jag har en son på nio månader. Jag känner att jag vill ha kontroll på det mesta. Läser massvis med böcker om barn för att jag ska veta så mycket som möjligt. Kan inte njuta av här och hu med min son. Är rädd för att misslyckas med honom, att vara en bra mamma till honom. Vad kan jag tänka på? Hälsningar Sonja
Brigitta Klang:

Hej!
Det du beskriver är jättevanligt.
Vi översköljs med massor av information ,hur vi skall sätta gränser, hur vi skall stimulera barnet o.s.v.
jag tycker det är jätteviktigt att du peppar dig själv för det finns ingen mamma som kan vara bättre än du.
Ta hjälp av barnspykologen på BVC så kan hon hjälpa dig.
Lycka til

Rut: Har ni några tips på vad man kan tänka på för att inte få slentrian i sin relation? Jag och min man är noga med att alltid vara ärliga mot varandra och har mycket trygghet i vår relation. Är det viktigt att man vet allt om varandra? Kan det bli för mycket trygghet så att det tar död på relationen? Rut
Linn Heed: Trygghet är väldigt viktigt för många människor i en fördjupad kärleksrelation, men det är som Esther Perell skriver i sin bok "Vill ha dig" att passionen kräver avstånd och mystik för att växa, medans en djupare kärleksrelation kräver förtrolighet och trygghet. Hur kombinerar man dessa två motsägelsefulla delar? Trygghet kan också vara en förutsättning för att man ska våga ha en del spontanitet och överraskningsmoment i sin relation. Ta till dig tryggheten och låt den vara en trygg bas, men gör små språng i att vara oväntat spontan och låta passion och det oförutsägbara ta plats i er relation. Det väcker ofta ny glöd och lust och får upp temperaturen i ert förhållande. Kram och lycka till! Linn

mannen: Linn: hej, jag och min fru har det fantastiskt ihop har varit tillsammans i 18 år och har 3 barn dock så är vår stora disskussions ämne sex , jag vill ha det några ggr i månaden och har det ganska stor sexlust men min fru säger sig aldrig ha lust endast den dagen i månaden som hon har ägglossning är möjlig för henne för då händer det nåt i henne som hon säger , hur skall jag hantera detta?
Linn Heed: Även om kvinnor generellt sett har en ökad sexuell lustl i samband med ägglossning, så är det naturlgtvis tråkigt och känns som ett avvisande att hon "gömmer" sig bakom detta alla andra dagar i månaden. Det ni behöver prata om är hur ni kan hjälpas åt att väcka lusten andra dagar och att du är lyhörd och bekräftande i detta. Man kan faktiskt dra igång lust, även om den verkar bort här och nu. När hon känner dig verkliga engagemang, inte som egoistiska krav, utan som en kärleksfull handling där du bryr dig om hur ni har det tillsammans, så kanske hon kan slappna av och ge sig hän och tillåta sig själv att känna saker som hon annars avvisar. Kram och lycka till Linn

Rebecca: Hej! ni träffade mitt i prick i er konversation på tv när det gäller mig. Särskilt när det gäller jobbet. Jobbar på en idrottsförening där jag har mkt ansvar. Mitt problem ligger väll i att jag kan ha svårt att delegera bort uppgifter samt att jag har svårt att koppla bort jobbet när jag kommer hem. Jobbet kan ligga och mala konstant i bakhuvudet, vilket jag vet inte är bra för mig men vet inte riktigt hur jag ska hantera.
Brigitta Klang: Hej!
Det här är vanligt men u måste börja att träna dig på att delegera.
Ta det uppgift som du är minst orolig för och lår någon annan ta den.
Du måste själv tänka Ok jag låter någon ta över den här uppgiften är det hela världen om den inte blir gjord? eller på det sätt som jag brukar göra?
Genom att ta små ,små steg brukar man kunna träna sig på ,inte att bli av med sitt kontrollbehov men att bli bättre på att släppa vissa uppgifter.
och bestäm dig när jag stänger dörren så skall jag inte tänka på jobbet.
Om du gör det börja genast att tänka på något annat för att släppa.
Lycka till

Fru C: Hej Magnus! Jag är en 40-årig kvinna som nyligen blivit lämnad av min man. Vi har varit ett par i 20 år, vi har två barn tillsammans och för 2 månader sedan kom han hem och meddelade att nu ville han skiljas och att han var förälskad i en arbetskollega som han har flyttat hem till. Jag blev chockad och ledsen, barnen likaså. Mitt problem nu är att jag inte kan släppa honom. Jag tänker hela tiden på var han är och vad han gör. Hur ska jag tänka för att inte ätas upp av dessa tankar och frågor? Tacksam för svar. Trevlig söndag!
Magnus Sjöström: Att bli lämnad på det sättet som du beskriver är kanske det svåraste som man kan vara med om. En sådan kris har ett förlopp där det är viktigt attdu får möjlighet att prata med någon. Iblan har man goda och engagerade vänner som kan hjälpa en men ibland är det viktigt att också ta hjälp utifrån. Kanska kan det hjälpa dig i en process att acceptera att du har blivit lämnad och så småningom kommer du att kunna gå vidare. Var inte rädd för att ta hjälp!

trötta frun...: vad tycker ni att man kan förvänta sig av sin make i sin relation? det rätt att ha "krav"
Brigitta Klang: Hej!
Krav tycker jag låter lite hårt men förståelse för varandra och försöka prata om hur ni vill ha det.

Linnea svensson: Jag kan tycka att relationspaneler som ni krånglar till det mesta inom just en relation. Det finns inte mallar och strukturer för hur människor fungerar tillsammans. Ni har en förmåga att stå i tv med pekpinnar och berätta för landet hur människor ska leva, fördela arbetet i hemmet, hur ofta man ska ha sex, hur man ska uppfostra barnen osv. Jag tycker att detta utstrålar mer negativ stress än något positivt. Många med mig har inte ens sett saker som ett problem förrän ni dyker upp i rutan och berättar om det perfekta livet.
Linn Heed:

Jag tycker att det är jättetråkigt att du upplever det som försvårande och att vi står som perfekta varelser med rätt facit och pekpinnar för hur man ska leva sitt liv och ha sina relationer. Det är inte min avsikt, men jag är naturligtvis tacksam över att du tar dig tid att maila in dina synpunkter. Det kan bara uppmana mig att bli mer ödmjuk och inkännande i det svåra jobb som det är att hitta balansen mellan att ge råd och stöd så att människor upplever att dom får hjälp, utan att det innebär att man gör det enligt en allena rådande rätt mall. Tack för dina synpunkter. / Linn

städtjejen: Min fråga handlar om kontrollbehov. Har ett otroligt starkt behov att att städa i praktiskt sett hela min vakna tid. Känner obehag i hela kroppen om jag inte får städat och känner behovet av att hela tiden ha det fint- Hur kan man bli av med ett liknande kontrollbehov??
Linn Heed: Hej! Såklart att du kan. Du har goda förutsättningar, eftersom du har så stor medvetenhet om ditt "problem" och vilka känslor det skapar hos dig. Det som är intressant är att vidare ta reda på vad ditt kontrollbehov bottnar i och vad det är för känslor som är "farliga" som du måste hålla i schack på detta vis. Det finns erfarna terapeuter som är duktiga att hjälpa till med detta. Kramar Linn

lill: Hej min partner har sån självkontroll och det smittar av sig på mig så att jag inte kan vara mig själv, vad skall jag göra
Brigitta Klang: Hej!
Det här är inte helt ovanligt men jätteviktigt att du tänker ,Ja han har självkontroll men jag vill inte ha det.
jag duger bra som jag är.
Om han klagar på dig Säg till honom
"Men jag känner så här och genom att vi är olika så tycker vi ju om varandra om jag blir som dig kommer vi nog ha jättetråkigt.
Lycka till

Cina: Hej, Jag är en tjej i 50-årsåldern utan barn som träffat en ny partner som har 2 tonårsbarn, culade! Men han vågar inte säga ifrån till sin dotter utan låter henne bestämma vad han ska göra. Har vi t ex bokat bord för att gå ut och äta och hon inte vill det, smsar han bara att middagen är inställd. När han sen har sin barnfria vecka är han så slut efter allt curlande att han nästan inte orkar göra något utan vill helst bara sova. Vad gör man åt sånt här?
Linn Heed: Du försöker ta upp det med honom vid lämpligt tillfälle, när han inte är för trött och inte när problemet är som hetast, för då finns risken att du agerar ut din besvikelse och frustration istället för att klarlägga på ett klokt sätt vad detta får för konsekvenser för dig. Ta det vid ett tillfälle när ni har det bra tillsammans och ert "kärlekskonto" är starkt och stabilt. Förklara hur du känner och tänker och ge honom input utifrån. Det kan han då förhoppningsvis uppskatta och ta emot, utan att slå ifrån sig. Kram och lycka till! Linn

Maria: Hej! Var drar man gränsen för hur slentrian ett förhållande kan vara. Har varit ihop i 5 år och har en dotter på 2 år. Pirret i magen är borta sen länge och jag inser att vi egentligen inte har så mycket gemensamt. Sexet är ok men händer inte så ofta... Irriterar mig på att han inte tar egna initiativ , egna beslut mm. Vet inte om jag skulle ångra mig om vi bröt upp...
Magnus Sjöström: Mitt råd är att du tar upp den här frågan med din partner på ett öppet och tydligt sätt. Kanske upplever han samma sak och ni kan tillsammans försöka göra något åt problemet. Att för tidigt separera är förstås inte bra, försök istället att ta tag i problemet för att ge relationen en chans.

maria: Min man kan inte ta konflikter, han "lägger sig" och undviker konfrontationer, vart kan han som vuxen man få hjälp med detta?
Linn Heed: Vissa människor är mer konflikträdda än andra, och ibland behöver man acceptera olikheten. Men självklart, är det så att det är ett stort problem, främst för honom själv, men även för er i relationen, så kan han söka hjälp i en terapi. Då kan man undersöka vad undvikandet och rädslan står för och få hjälp med mer aktiva strategier och handlingsverktyg. Kramar Linn

Mormor Barbro: Hej! Gäller min dotter-hur gör hon för att få alla i familjen att ta eget ansvar ex städning har hon kontrollbehov för att hon vill få viss ordning i huset.Hon försöker tala med dem men de bryr sig inte och tjat gör allt värre.Hon är inte pedant.Det handlar om make och tonåringar.De vet att hon inte står ut till sist och gör jobbet.Hon får ta ansvar i mycket-cykelrep,biltvätt,saker i vardagen.Vad göra?Tacksam för förslag. få vissordning i huset
Brigitta Klang: hej!
När man förändrar något så får mn räkan med att det tar en viss tid innan det satt sig.
Jag tycker din dotter skall sätta sig ner med familjen och bestämma tillsámmans med dom hur man skall dela upp hemarbetet.
Skriv sedan en lista med vem som har ansvar för vad.
Du slipper man tjatet för är disken inte bortplockad så kommer det drabba alla att det inte finns ren disk när man skall äta.
men det ställer ju stora krav på din dotter att släppa på kontrollen.
Lycka till

Rebecca: Hej! ni träffade mitt i prick i er konversation på tv när det gäller mig. Särskilt när det gäller jobbet. Jobbar på en idrottsförening där jag har mkt ansvar. Mitt problem ligger väll i att jag kan ha svårt att delegera bort uppgifter samt att jag har svårt att koppla bort jobbet när jag kommer hem. Jobbet kan ligga och mala konstant i bakhuvudet, vilket jag vet inte är bra för mig men vet inte riktigt hur jag ska hantera.
Linn Heed: Det är en konst att lära sig att delegera och att kunna slappna av i detta. Som med mycket i livet, så får du öva och känna att det går bättre och bättre. Genom medvetna strategier och att säga till dig själv att det här är min tid, mitt liv, mina uppgifter och bestämma dig för att här går gränserna för det ena och det andra, så hjälper du dig själv att hushålla med dina egna resurser. Att träna sig i mindfulness kan vara ett bra verktyg. Kramar Linn

Lena: Hej! Jag är så rädd och orolig för att bli lämnaad av min make. Jag har aldrig fått ngn anledning av min make att oroa mig. Han är verkligen att lita på. Min oro att bli lämnad gör att det är viktigt för mig med trygghet och ärlighet. Men nu när ni har pratat i TV så undrar jag om det har blivit för mycket av den varan och det i sig gör att det kan ta död på vår relation. Kan det bli en självuppfyllande profetia? Vad kan jag tänka på? Kram Lena
Brigitta Klang:

Hej!
Det är viktigt att du själv ställer dig frågan varför är du rädd att bli lämnad?
Du måste själv tänka jag kan ju inte veta vad som händer i morgon och varje gång du tänker tanken och blir orolig försök tänka positivt i stället.
Lycka till

Lena: Hej! Jag är så rädd och orolig för att bli lämnaad av min make. Jag har aldrig fått ngn anledning av min make att oroa mig. Han är verkligen att lita på. Min oro att bli lämnad gör att det är viktigt för mig med trygghet och ärlighet. Men nu när ni har pratat i TV så undrar jag om det har blivit för mycket av den varan och det i sig gör att det kan ta död på vår relation. Kan det bli en självuppfyllande profetia? Vad kan jag tänka på? Kram Lena
Magnus Sjöström: Trygghet är en väldigt viktig del i en relation men som du så väl beskriver så ligger det i livet självt att man aldrig kan vara helt säker och en oro för att bli lämnad kan utan egentlig grund uppstå ändå. Att ge vandra en del frihet och eget utrymme i relationen vet man är en viktig grund för en harmonisk och långvarig relation. Läs Esther Perrels "Vill ha dig" som är en väldigt bra och insiktsfull bok i ämnet.

Sara: Hej. Jag är skild och jag har mina barn varannan vecka. Min fråga är hur vet jag om det påverkar vår 3 1/2 åring att vara från sin mamma en vecka i taget. När han är hos mig är han väldigt klängig, han vill vara uppe hos mig, jag ska hålla om honom när han ska somna, han söker min trygghet. Han vill inte åka till sin pappa säger han och han gråter och springer och gömmer sig om hans pappa kommer och ska hämtar honom hos mig. Det funkar bra om överlämningen sker på förskolan, jag lämnar och pappan hämtar. Och när han väl kommer hem till sin pappa så brukar det bli bra. Min magkänsla säger att han kanske hade behövt under en period, vara mer hos mig. Men hans pappa vill ha millimeter rättvisa när det gäller att ha barnen. Min x-make är en jättebra pappa, och vår relation till varandra funkar bra emellanåt. Tänker jag fel? Våra andra barn har ju också gått igenom "mamma" fasen när de var i samma ålder.
Linn Heed:

Barn går igenom lika utvecklingsfaser, precis som du skriver och har tidigare egen erfarenhet av. Jag tycker inte att du behöver känna dig så orolig, utan lita till att det du kan ge din son när han är hos dig är tillräckligt gott och bra och att han får andra behov tillfredsställda när han är hos sin pappa. Ni kompletterar varandra och har olika relation till ert barn. Det finns absolut ingen värdering i detta, utan se det som en stor tillgång att ni är två som är engagerade och ägnar tid och kärlek åt att ge era barn det dom behöver. Du har tillit till din ex-man. Förmedla detta till dina barn. Han är en god pappa, en engagerad pappa, den bästa pappan som du litar på. Det uppfattar barnen och gör dom trygga. Då behöver dom inte känna sig osäkra och hamna i lojalitetskonflikter. Kram och lycka till! Linn

maria: Min man kan inte ta konflikter, han "lägger sig" och undviker konfrontationer, vart kan han som vuxen man få hjälp med detta?
Brigitta Klang: Hej!
Jag tycker han skall ta kontakt med en psykolog för att stärka sitt självförtroende.

Lisa: Till Linn! Tack för ditt svar Linn. Tyvärr så är det ju så att när jag säger till min man att jag blir ledsen så säger han antingen att jag är känslig eller att han inte sagt så som jagsägrat han sa. Jag har försökt förklara att jag UPPLEVER det på mitt sätt. Han kn inte se at vi kan ta saker som sägs olika. Jag hör ju en underton i det han säger och han skrttar ofta ÅTmig, inte MED mig. Som t ex varje dag när jag pratar med våra hundar på ett "barnsligt" sätt (jag gullar med dem) så kan han skratta åt mig för att jag, enligt honom låter larvig. VARJE DAG påpekar han det! Det tär verkligen på mig känner jag nu, varför skulle jag annars sitta här och skriva till er.....Ibland får man upp ögonen bara av att skriva av sig lite. Tack igen! Ni har så fantastiskt bra saker att säga! Kram Lisa
Linn Heed: Tack Lisa för ditt inlägg. Det är precis som du skriver att ibland får man klarhet när man skriver ner saker. Jag tycker att du skall markera för honom varje gång du känner dig kränkt och nedtryckt. Då blir han åtminstone påmind om att det han gör och säger sårar dig. Sedan måste du naturligtvis ta egen ställning till vad du tänker stå ut med och inte i längden. Kramar Linn

Åsa: hejsan Magnus lever med en sambo sedan 13 år. Vi har 2 barn som är 4 och 1,6år. Under flera år har han använt psykiskt misshandel. Ord, nedkränkning o.s.v. Nu har det gått så långt att jag har mentalt lämnat honom ofrivilligt, Jag vill ju gärna stanna kvar i våran familj. Har försökt prata med honom, men det har inte funkat så bra. Vad ska jag göra...
Magnus Sjöström: Hej Åsa! Då du redan har tagit upp problemet med din sambo utan resultat så är mitt råd att ta hjälp hos en familjerådgivare genom kommunen eller att ni söker privat hjälp hos en parterapeut. Ni har hamnat i en väldigt svår situation så ta hjälp.

Mormor Barbro: Hej! Gäller min dotter-hur gör hon för att få alla i familjen att ta eget ansvar ex städning har hon kontrollbehov för att hon vill få viss ordning i huset.Hon försöker tala med dem men de bryr sig inte och tjat gör allt värre.Hon är inte pedant.Det handlar om make och tonåringar.De vet att hon inte står ut till sist och gör jobbet.Hon får ta ansvar i mycket-cykelrep,biltvätt,saker i vardagen.Vad göra?Tacksam för förslag. få vissordning i huset
Linn Heed: Varför inte ha "husmöte" och göra det tydligt vilka sysslor som måste utföras i hemmet. Hur arbetsfördelningen kan se ut. Man kan ha rullande schema och växla ansvarsområden etc. Hon måste göra saker tydliga, men också ge förutsättningar för att dom andra familjemedlemmarna kliver fram och tar eget ansvar, ingen smitning etc. Sedan kan man ha olika prioriteringsordning och tycka att saker kan "städas" på olika vis och en viss tolerans måste det naturligtvis finnas. Tipsa henne om detta. Kramar Linn

lillan: Niskriver att vi ska prata om min mans medvetenhet om sitt prat - tar mycket plats m.m. Detta har vi gjort...Mendå blir svaret men jag vill bara säga detta. När man säger nu kan vi andra få prata... Sen om man säger du pratar mycket om man är borta... oj gjorde jag? Vi har träffat proffshjälp men inget hjälp. Likaså tilliten kan vara tuff när löften brister iprat och ekonomi Vi går runt i ekorrhjul.
Brigitta Klang: Hej!
det känns som ni behöver hjälp och faktiskt tycker jag att du skall ta kontroll med en äggklocka sätt den på 2 minuter och när den piper är det dags för nästa person att börja prata detta för att träna honom i ochh att han själv märker hur mycket han pratar.Om han försöker så påminn bara att nu kör vi äggklockan och du får vänta tills det är din tur.
Lycka till

christian: jag är en 57årig man skild med barn och barnbarn sedan tio år har jag alkoholproblem och min kärlek till dom är stor men jag får inte ha kontakt med dom. Jag kämpar varje dag för att hålla mig nykter men hur skall jag göra för att återfå kontakt med de jag älskar?
Linn Heed: Håll kvar hoppet och längtan, eftersom det kanske också är din drivkraft att just hålla dig nykter i perioder som är svåra. Försök att ha tillit till att relationenerna finns kvar och går att reparera och utveckla. Se till att fortsätta jobba med ditt alkoholmissbruk och kämpa på. Kramar Linn

lill: han klagar inte på min utan kontrollerar sina känslor och bjuder inte på sig själv visar inte vad han vill eller säger saker rakt ut fast jag gör det känner att han tar min energi så jag blir tom
Brigitta Klang: Hej!
Ok Det är viktigt att du berättar hur du upplever din relation att du inte mår bra när han inte visar vad han känner.

Norra: Hjälp, hjälp, hjälp ! det finns inte perfekt liv, det finns ej glädje, bara krav , krav o krav från min gubbe, vad ska jag göra. Mona
Linn Heed: Börja tala ur dig själv. Vad vill jag ha? Vad förväntar jag mig av livet? Vad gör mig glad och spontan? Vad kan jag göra för att förändra min livssituation? Genom att du blir klarare över dessa frågor, så minskar du känslan av att känna dig invaderad av krav och fastlåst i en något som är negativt. Kramar Linn

bjucha: Min Sambo är jämnt trött. Hon gör inget annat än sover och hon är ganska deppig när hon är vaken. Jag har försökt få henne att gå till läkare men hon vill inte. Vad ska jag göra?
Brigitta Klang: Hej!
jag tycker det är viktigt att du berättar hur du känner att du är orolig.
och erbjud dig att följa med,kanske orkar in sambo inte själv att ta detta beslut.

Julia_K: Har varit i hop med min kille i 5,5år. Aldrig bott ihop vilket i sig utvecklar osäkerheten inom mig på om han är den rätta. Tänker att karriären kommer först för honom och att han inte vill ta ansvar. Känns som att jag skyller på honom för att vår relation inte går framåt. Då menar jag flytta ihop, ta ansvar för vardagen, gifta sig så småningom. Allt detta känns avlägset just nu och jag hr nästa slutat hoppas på att han ska flytta till mig. Han säger att han vill flytta till mig men gör inget åt det konkret och säger att han vill skaffa jobb först, som han har sina krav på. Å andra sidan har jag just börjat känna att jag kanske har blivit självisk eftersom han inte för vår relation framåt, så jag hoppas inte längre på att dela vardagen med honom, utan tycker det kan vara skönt att vara singel på vardagen och träffa honom på helger. Jag funderar på att avsluta relationen, men vill samtidigt inte. Kan detta vara "övertryggheten" som har gått över till självisk tankesätt. Att han är mig trogen, jag tar honom för givet, vilket kan vara svårt att hitta hos någon annan....? Är så osäker på vad jag ska göra...det händer inget i vår relation om inte jag bestämmer mig och gör saker..
Magnus Sjöström:

Hej Julia! Du beskriver så väl hur er relation har hamnat i ett reaktivt mönster, dvs att ni båda har hamnat i passivitet och har svårt att våga satsa på eran gemensamma framtid. Kanske är ni på väg att glida isär av rimliga själ men jag tyckar att du skall ta upp dessa frågor med din partner innan du tar ditt beslut.

Lena: Hej! Jag är så rädd och orolig för att bli lämnaad av min make. Jag har aldrig fått ngn anledning av min make att oroa mig. Han är verkligen att lita på. Min oro att bli lämnad gör att det är viktigt för mig med trygghet och ärlighet. Men nu när ni har pratat i TV så undrar jag om det har blivit för mycket av den varan och det i sig gör att det kan ta död på vår relation. Kan det bli en självuppfyllande profetia? Vad kan jag tänka på? Kram Lena
Linn Heed: Jag skulle vilja råda dig till att försöka lägga band på "all" din oro av olika slag. Försök ha god tillit till er relation och att ni finns för varandra. Ge dig hän och tillåt dig själv att känna spontan lust, just för att du är trygg på den plats där du befinner dig. Lägg kraft och energi på att levandegöra istället för att oroa dig. Kramar Linn

Osynlig: Jag har en son som har svårt att hålla sig till sanningen. Han är vuxen nu och vi har pratat om det många gånger, säger att det skall bli bättre men han fortsätter. Hán har inte så många vänner men lever i ett ganska nytt förhållande där jag är rädd att det kommer att ta slut om han fortsätter ljuga.
Brigitta Klang: Hej!
Försök att få din son att söka hjälp .

moderator: Moderator:
Dagens chatt om kontrollbehov med relationspanelen är slut.
Tack för din medverkan.