Corinn: Hej!jag har ett problem,en chef s är oerhört stolt,som alltid har till svar ,att hon bestämmer,oavsett vad vi andra försöker säga eller påpeka.Vi borde ha ett team.work,jobbar m människor,men vi når inte fram.Har ångest varje dag när jag går till jobbet.I stort sett säger hon till oss:ni ska helst inte tänka utan gör s jag säger,(även om det är helt galet!!)Samtidigt s hon vill att vi jobbar självständigt,detta är svårt,ingen vågar säga ifrån,trots att vi jobbar kommunalt.Det är ett jättejobb att dra detta vidare till nästa chef,då blir vi straffade av den andre om det inte blir ändring.Vad gör vi???Mvh
Linn Heed: Hej Corinn! Det du beskriver är en mycket svår och utmanande situation. Trots allt så är det av största vikt att ändå försöka framföra vad du själv tycker, tänker och känner, även om du har en chef som verkar ganska resistent mot input av olika slag. Man kommer alltid att möta människor som slår ifrån sig och som har svårt att förändra sig och vara lyhörda. Det viktiga i detta är ändå ditt välmående och psykiska hälsa. Att kunna gå till jobbet och känna arbetslust och glädje och att växa som människa. Du behöver tala ur dig själv, för din egen skull, sedan om din chef inte påverkas av det är en annan sak. Då kan du oavsett ändå se på dig själv med goda ögon och känna en stolthet över att du står upp för det som är viktigt för dig. Kram och lycka till! / Linn

Sjuk just nu: Hej, Jag och min fru "tävlar" om vem som är sjukast eller har mest ont. Jag vet inte varför vi har detta mönster eller hur vi bryter det.
Magnus Sjöström: Jag tycker att du skall ta upp detta med din fru. Att finna samhörighet i olika sjukdomar är inte så ovanligt men brukarr oftast inte vara så man vill ha det ihop så so du antyder. Om det dessutom fungerar som konkurerande faktor i er relation så tror jag att det är ett symtom på något annat.

Tjäran: Hur hanterar man kommunikation som havererat totalt mellan skilda föräldrar. Den ena parten tar inte ansvar, tänker bara på sig själv, ljuger och är mycket respektlös. Den andra parten har dragit en gräns - accepterar inte lögner och respektlöshet längre och har klippt av kommunikationen. Nu är positionerna helt låsta.
Birgitta Klang: hej
Detta är ett stort problem och inte så ovanligt.
Jag tycker att man skall fundera på hur var och en känner och jag tycker att ni skall sätta er tillsmamns och prata och farmförallt inte kasta anklagelser i ansiktet på varandra.
Börja med Jag tycker att du inte tar fullt ansvar vad tycker du? och ge varandra utrymme.
Alternativt ta konatkt med en parterapeut som kan hjälpa er
Lycka till

Lena: Hej! Jag funderar på om man har en vän som mest tär och tar energi och det känns som man har hamnat i "stå", ja, det känns inte roligt att träffa den personen längre. Den andra personen vill dock hemskt gärna träffas.. Vad kan man säga då? För jag vill inte ljuga och hitta på ursäkter för att inte träffas. Tacksam för svar.
Linn Heed: Även om det kan låta som en klyscha, så är jag helt övertygad om att ärlighet varar längst. Det är ändå en ärlig och sann vänskap som man vill ha, som verkligen betyder något. Sedan behöver man inte vara brutal och okänslig i sin uppriktighet, utan man kan framföra saker på ett respektfullt och ödmjukt sätt. Förklara att du behöver andrum och tid för eftertanke. Att avståndet är viktigt just nu och att du inte stänger några dörrar för framtiden. Om hon står på sig och vill veta om det är något med henne, så tycker jag att du ska vara så uppriktig som du vågar och säga att det finns vissa egenskaper och beteenden hos henne som du uppskattar mindre, och som tar din energi. Våga. Det går! Kram Linn

Jessica: Skulle så gärna vilja prata med någon, kan man gå i terapi till en början på nätet sen träffa sin psykolog eller terapeut? Vet ni någon sådan metod som är bra?
Magnus Sjöström: Det finns en uppsjö med olika terapeuter. Mitt råd är att söka dig till en legitimerad psykoterapeut eller till ett institut där man utblidar psykoterapeuter. Där kan man få bra kvalitet till en mindra kostnad. SAPU är ett sådant institut. Prova där.

tt: hej Linn varför får jag ofta totalt "avsmak" för sex efter man är "färdig" ?
Linn Heed: Det finns inget enkelt generellt svar på det, utan det måste man titta på individuellt och i just din specifika historia. Kanske har du tråkiga erfarnheter bakåt som triggas igång och som du på ett medvetet plan inte riktigt förstår. Kanske är det något i sexet som gör att du känner dig äcklad och utnyttjad i, en situation där du inte har kontroll och som gör att du känner dig utsatt och den väldigt direkta reaktionen blir att du tar avstånd och aldrig mer vill uppleva det igen. Som sagt, det kan bero på en mängd olika saker. Kram Linn

annette: hej jag är tjej på snart 50 har haft många relationer men dom lyckas aldrig vad gör jag för fel. Är ganska stark person o min mamma o mormor har gått igenom detsamma när dom levde. Vad ska jag göra för att bli mer ödmjuk???
Magnus Sjöström: Det låter som du har fått nys om en generationsproblematik. Det kan vara knepigt att bryta nedärvda kommunikationsmönster men en bra början är att som du nu gör , att bli medveten om dem. Våga utmana dit sätt att vara på. Ödmjukhet handlar ofta om att försöka inta den andres perspektiv!

ullis: jag är den som "bestämmer o planerar" hemma men vill gärna att maken hjälper till mer. När jag frågar honom så säger han att jag är bäst på att få allt att fungera och att jag blir sur på honom om han inte gör som jag brukar. Hur ska jag få honom till att hjälpa till mer, prata med mig och hur ska jag försöka tänka för att inte bli sur? ex mat..jag försöker ha "lagad arbetad mat" (kött, sås o potatis) medans han enligt mig hafsar igenom och stönar o stånkar och vill helst ha nudlar, pommes och sånt som enbart han vill ha. Jag känner att jag tänker på alla när jag lagar o han tnker på vad enbart han tycker om. Barn 18,17,14 år
Birgitta Klang:
jag tycker att du måste stå på dig.
Säg till din man att det är viktigt att ni sätter er ner och pratar med varndra.
Börja med att säga Jag tycker att jag tar för mycket ansvar och skulle vilja att du tar mer ansvar.Och även om han äsger att du gör det bättre så stå på dig att du vill ha ett mer jämlikt förhållande
Sen är det det viktigt att du accepterar att han gör på sitt sätt.

Ursula: Hur viktigt är det att be om ursäkt? Min pojkvän och jag har väldigt olika åsikter om detta. för honom är det helt omöljigt att gå vidare om man inte bett om ursäkt. Många gånger sitter jag som ett frågetecken och inte förstår VARFÖR jag ska be om ursäkt, jag anser inte att jag inte gjort något fel. Jag har svårt att be om ursäkt för ingenting! Jag kräver inte att han ska be om ursäkt, även om han gjort något fel, ser framåt o går vidare bara. Viktigast att han inser vilket fel han gjort.
Linn Heed: Ett förlåt kan naturligtvis vara olika laddat för olika personer, men det viktiga är att båda två får uttrycka det man tänker, tycker och känner och att nå en försoning. Att få en djupare förståelse för varandras olikheter och ståndpunkter. Att försonas innebär inte alltid att man tycker lika, eller att man kompromissar sig fram, tvärtom det kan innebära att man just har lyssnat till varandra och respekterar varandras olikheter på ett kärleksfullt sätt. När man känner sig kränkt och missförstådd och illa tilltufsad så är just förlåtet en symbolisk del av försoningen som kan vara viktig. Självklart ska man inte göra våld på sig själv och be om ursäkt om man inte förstår varför den andre känner sig kränkt, men ibland så kan man också förstå den andre även om man själv inte hade blivit kränkt av samma sak. Kram Linn

GBG:aren: Är i ett förhållande sen 5 år. Vårt sexliv är bra förutom på en punkt, det sker lite för sällan enligt mig. Min partner är helt nöjd med 2-3 samlag per månad. När jag lyfter detta blir hon defensiv och tycker att "jag är som jag är" eller "jag styr inte min lust". Jag däremot anser att om man jobbar för att komma till oftare kommer mer lust att komma av sig självt! Hur skall vi lösa detta? Allt annat är helt fantastiskt i vårt förhållande!
Linn Heed: Jag tror att hur jobbigt det än är, så är just KOMMUNIKATION kring detta problem viktigt. Ni är olika, ni vill olika, men hur närmar man sig varandra i detta. Lyssna, prata och förstå. Det är att tumla runt i en långsam process, men det viktiga är att den inte avstannar. Ibland kan det just vara den känslomässiga och fysiska beröringen som är viktig, och inte just samlaget i sig. Kanske kan ni bli bättre på att vardagshångla och att beröra varandra i förbifarten och i stunden. Det är nog så viktigt. Om hon inte känner för sex så kanske hon vill smeka dig och vara nära dig så att du kan få utlopp för njutning ihop med henne även om det inte resulterar i samlag. Sedan är jag också av den åsikten att "sex föder sex", det vill säga ju mer sex vi har, ju mer vi tänker på sex, desto lättare får vi tag i vår lust och i vårt begär. Kram Linn

tingeling: Hej! jag lever med en tio år äldre man, han har två barn sen tidigare och vi har nu ett gemensamt. mitt problem är att det inte riktigt funkar med hans barn. i början av våran relation "slängde" han dem på mig så jag känner mig nu kvävd. Han är mycket bättre idag när det gäller barnen, men idag om han bara frågar mig om jag kan vara hemma med dem så känner jag bara NEJ! varför känner jag så?? går det att göra nått åt? veckorna vi inte har barnen går allt bra. jag vill att det ska fungera. tack på förhand!
Birgitta Klang: Hej!
Jag tycker att du måste fundera på vad du känner för hans barn.
Det är viktigt att man får känna att man kanske inte älskar hans barn men att man accepterar dessa.
Har du försökt att att kanske var tillsammans med ett barn i taget för att verkligen lära känna den personen?
Våga också berätta hur du känner för din man.
Lycka till

hejsan: HEJ JAG VILL LÄMNA MIN MAN EFTER 30 ÅR, ÄR NI SÅNNA SOM KAN GE RÅD OCH TIPS HUR JAG SKA GÅ VIDARE PÅ ETT BRA SÄTT UTAN ATT INTE SÅRA HONOM SÅ MYCKET MED TANKE PÅ ATT VI HAR BARN IHOP
Magnus Sjöström: Att vara ärlig med hur du känner det utan att för mycket motivera detta genom att fokusera på din mans brister. Det är ofta en svårare men mera ärlig och modig väg att beskriva sin egen del och sina egna känslor istället för att påtala den andres brister. Det är också en väg ut ur relationen att focusera på sig själv och inte på den andre.

nm: Jag är en tjej på 49 år, har haft några förhållanden men de har inte hållit. Nu senast datade jag en kille som är 10 år yngre, han slutade höra av sig och jag har svårt att släppa taget. Jag älskar honom än, vad gör jag för att gå vidare?
Linn Heed: Det är alltid svårt och smärtsamt att bli lämnad. Det kan väcka upp väldigt många svåra känslor, men det är viktigt att ändå gå igenom med sig själv vad dessa känslor bottnar i. Att försöka få en karta och kompass över sitt inre känsloliv. Man kan aldrig styra och tvinga någon in i en relation, däremot är det viktigt att få göra avslut, för att kunna gå vidare. Jag tycker att du kan ta kontakt med honom och faktiskt göra ett ordentligt avslut, om det nu är det han vill, så att du både kan få en förklaring till varför han inte vill fortsätta ert förhållande, men också för att du tydligt ska kunna sätta punkt. Sörja, bearbeta och gå vidare ut i livet. Den processen tar olika lång tid, och det finns tyvärr inga genvägar. Kram och lycka till! Linn

Magnus: varför hjärntvättar min före detta man mina barn ?? De får inte träffa mig. Jag får inte träffa mina barnbarn. julen blev förstörd. Skaffar jag jobb så då förstör han även det. jasg får sparken från mitt jobb, det har hänt 2 gånger.
Birgitta Klang: Hej!
Det är jätteviktigt att du funderar på varför han gör så här.
Förösk att få ett samtal med honom och fråga varför han gör så här.
Det låter ju som dina barn är stora vad säger dom?
Berätta för dom vad du känner.
Lycka till

Pappa: till Magnus / vid en stark konflikt fientlig inställning från modern mot mig som inneburit polisanmälan , sos , advokat och att barnet, blivit intalad en massa från modern sida,jag har svårt att se nått bra med det som hänt och har missat en massa bra umgänge som varit jätte bra mellan pojken och mig i 12 år,nu har det upphört sen v 46-2010 och all kontakt är bruten pga moderns agerande hur gör jag för att lösa detta och få kontakt med min son igen ?
Magnus Sjöström:

Det låter så sorgligt att du inte pga av en separation har kontakt med din son. Det är svårt för mig att ge dig råd då jag inte vet mera om omständigheterna. Dock är extremt ovanligt att det är gynsamt för barnet att inte få vara med båda sina separerade föräldrar. Lita på att din son med tiden vill ha kontakt med dig och ta aldrig avstånd från homom oavsett hur det känns just nu.

Fredrik: Hej, Jag lever i ett förhållande med en kvinna sedan sex år tillbaka. Vi har två fantastiska barn tillsammans. Vårt sexliv är skräp, och jag sitter och drömmer om ett annat liv med en annan kvinna. Jag är för feg för att göra slut och våga vara singel. Dels för att mina barn blir ledsna och det vill inte jag. Och vi grälar ganska mycket. Enligt min sambo är det bara jag som är problemet då jag skapar bråken. Jag har tröttnat och "längtar hem" och det är till en stad i mellanSverige. Jag längtar efter att kunna ta upp mina studier vid Stockholms Universitet. Men nu känner jag mig bara vilsen och vet inte vad jag ska göra. Hjälp mig!
Linn Heed: Rädsla är en oerhört stark känsla som kan göra att vi håller kvar vid något ofruktbart alldeles för länge. Ibland är långsamheten viktig, allra helst när man har gemensamma barn och att ta tid att fundera över relationens tillväxtpotential och källorna till problemen. Det går att söka rådgivning och samtalshjälp, både individuellt och tillsammans. Parterapi eller familjerådgivning. Det kan vara en kärleksfull investering i att vilja komma vidare och både få en ökad förståelse för varandra, men också finslipa sina relationsverktyg och kanske också få nya verktyg att hantera situationer som kan vara problematiska. Just nu låter det som att du är i stort behov av en extern samtalspartner där du kan få en objektiv möjlighet att bolla tankar och känslor. Kram Linn

Veronica: Jag har ett förhållande med en man sedan snart 7 år och vi har bott tillsammans i 5 år. Vi har båda barn sedan tidigare och erfarenheter från brustna förhållanden. Min stora sorg i vårt förhållande är att han sagt nu att han inte ens vill vara förlovad än mindre ha ett barn tillsammans, något som jag skulle vilja. I början när vi umgicks pratade vi lite om sådant, och var då båda positiva till det, men båda behövde "landa" efter tidigare uppbrott.. Jag känner mig bara alltmer tom inombords, ledsen och arg. Jag får svårare och svårare att orka med hans barn för det känns som att de får den uppmärksamheten jag saknar.. Jag borde väl antagligen bryta upp, men allt jag egentligen önskar är att vi skulle kunna bygga ett liv gemensamt. Mvh V
Birgitta Klang:
Är det verkligen så att du tycker mindre om hans barn eller tar du ut din sorg på barnen?
Här är det viktigt att du sätter dig ner med din partner och berätta hur du känner.
Om han blankt säger nej till ett barn måste du själv fundera på hur du vill ha det.
Det är ofta v'äldigt självdestruktivt att forsätta i ett förhållande som inte känns OK.
Birgitta

Undrande...: Hej! I tidigare relationer och när andra pratar om relationer har jag fått till mig från manligt håll "jag förstår inte" och att det är anledning till att lämna en konflikt olöst. Många accepterar detta svar som att män har svårare att sätta sig in i känslomässiga sammanhang. Men jag tänker att det egentligen handlar om "jag VILL inte förstå" för då innebär det att "jag" måste ändra på mig. Hur tänker ni om detta?
Linn Heed: Jag håller med dig. När insikten verkligen är på riktigt och man förstår någonting, så följer också ett stort ANSVAR för att göra någonting med din insikten. Att fortsätta i gamla fotspår, trots fördjupade insikter, är rena dumheter, så självklart kan många ganska omedvetet skygga för detta och fastna i att man inte vet eller inte förstår, för att det blir i stunden så mycket enklare. Min devis är ändå att det i längden blir mycket svårare och mycket tuffare i relationen och att man till slut kommer till en oundviklig brytpunkt, där man tvingas att möta varandra. Kram Linn

Mona: Jag har en väldigt "ful ovana" som jag behöver tips o råd för att bli av med. När jag och min pojkvän bråkar slutar det alltid med att jag bara går därifrån eller bara slänger på luren (vi bor ej tillsammans). Jag gör så för att jag känner att en fortsatt diskussion inte leder någonstans och jag tycker inte min pojkvän lyssnar på mej. Jag vet att detta gör honom väldigt arg, men jag vete inte vad jag kan göra istället för att han ska lyssna på mej( skrik o gap funkar ju inte)!
Magnus Sjöström: Jag tycker att du skall vid ett lugnt tillfälle beskriva just som du gör här att detta är en ovana som du har svårt att hantera och att det uppstår när du inte känner att han lyssnar och som ett alternativ till att skrika och gapa. Om din pojkvän vet detta så kan det upplevas som mindre provocerande. Säg också till honom att du förstår att det måste vara väldigt jobbigt och skapa känslor av avvisande när du gör som du gör.

ullis: Kan verkligen maken vara nöjd med vårt förhållande när jag mycket väl kan tänka mig att bo själv? Är det sådan skillnad mellan manligt o kvinnligt och vad man vill ha ut av livet och förhållanden. Varför är inte jag nöjd? hur kan jag försöka få fram vad jag igentligen vill?
Linn Heed: Såklart att man kan vilja och känna olika i ett förhållande. Man ställer olika krav på sig själv och sin partner och det kan givetvis bli missmatchningar ibland. Det låter centralt och viktigt att du nu försöker inventera och undersöka vad som är viktigt för dig i en relation. Vilka är dina behov? Vad värdesätter du? Genom att själv bli klarare över detta, så blir det så mycket enklare att ta ansvar för din del i relationen och att kunna göra det tydligt för din make. Sedan har han sin del och sitt ansvar och i detta behöver man sedan mötas för att se om man kan lägga livspusslet gemensamt, eller om det är var och en för sig. Det finns många olika lösningar. Ge det tid och ta det på allvar. Kram och lycka till! Linn

Jenny: Har varit tillssammans i snart 10 år, enligt mig är relationen katstrof. Vi har tre barn, 8, 5, 2 år. Hade det inte varit för barnen hade jag inte stannat kvar. Jag har tagit hjälp av en familjerådgivare och vi gick där tillsammans. Det gav inte oss som par det jag räknat med och säkert inte för hans del heller. Han slutade följa med. Har tagit upp detta om att vi kan gå till någon annan men han bryr sig inte. Nu lever han i tystnad. Det som inte pratas om finns inte samtidigt som vi inte delar vårt liv. Jag har ansvar över barn, möten, hem, bil, ja allt. Han har eget företag och prioriterar bara det. Hur långt ska de gå? När vet man att det är dags att lämna? Jag tänker på barnen och jag vill verlkigen inte se dem halva tiden av mitt liv, det är det enda som gör att jag är kvar. Han är uppväxt i ett hem där man inte kommunicerar, jag i ett hem som är tvärtom. Jag vet att han älskar mig men kan inte visa det. Vad kan jag göra?
Birgitta Klang: Hej!
Det känns som ni har ett mycket stort prolem.
Varför vill han inte prata med dig?
Du måste fråga honom hur han ser på ert förhållande.
Jag kan tänka mig att han själv inte heller mår så bra.
När det gäller barnen så mår de sämre om man stannar kvar i ett förhållande där ens föräldrar inte mår bra.

J: Hej! Jag och min fästmö har tänkt att gifta oss till sommaren men jag har kvar känslor från att hon svikit mig tidigare och vet inte hur jag skall ta upp det. Vill inte gifta mig utan att vara säker men vill inte heller göra henne osäker på hur jag känner för jag älskar henne.
Linn Heed: Låt inte detta bli ett hjärnspöke som tittar fram då och då, utan punktera det hela genom att ändå våga ta upp det. Ni har ändå tänkt att gifta er och dela livet. Livets glädjeämnen och vedermödor. Det är så viktigt att våga ta upp saker som kan vara känsliga och svåra, och att inte skygga för rädslan över att den andre ska känna sig kritiserad, sviken eller oälskad. Det är ju just för att du älskar henne så mycket, som det är så viktigt att våga ta upp det som ligger och gnager och om det lämnas obearbetat, får så mycket större utrymme i ditt inre, att det till och med kan börja agera oväntat och destruktivt. Så var modig. Det här fixar du. Kram Linn

Rektorn: Till Magnus: Är rektor på en stor skola. Jobbet blev jag handplockad till efter att gjort ett bra jobb på en annan skola. Problemet jag har är att jag ofta tänker "när skall alla se igenom mig och avslöja att jag egentligen inte är så bra alla tror". Jag vet att jag skulle kunna göra mitt jobb ännu bättre men fritid/familj/vänner tar tid och ibland väljer att inte utföra arbetsuppgifter i tid. Detta kommer jag alltid undan med eftersom jag alltid kan skylla på "att det är mycket nu" och min chef accepterar alltid det.. Hur bryter jag mönstret och bara gör det jag skall i tid?
Magnus Sjöström:

Jag undra över dina egentliga skäl att försätta dig i en situation där, inte andra, utan du själv känner dig dålig. Kanske bör du arbeta med din självaktning då problemet inet verkar vara omgivningens reaktioner på dig uten din egen självbild. Jag tror att ditt beteende har ett budskap om att börja syna dig själv, kanske med hjälp av en psykoterapi. Våga detta som ett kreativt undersökande av dig själv. Lycka till!

Förvirrad 28-åring: Hej! Mina föräldrar skiljde sig för två år sedan. Det var pappas initiativ och mamma påstår fortfarande älska honom. Pappa har nu berättat att han har träffat en ny kvinna. Min mamma mår jättedåligt av detta. Hur ska jag kunna stötta min mamma? Mamma försöker pumpa mig på frågor om pappa och hans nya. Jag har bestämt mig för att inte svara på dessa frågor och hänvisar henne till pappa. Mamma och jag kan inte kommunicera alls nu. Mamma tycker att jag är dum och sviker henne och att hon har rätt att få veta allt det jag vet. Vad ska jag göra och hur ska jag tänka? Jag vill inte att detta ska förstöra min och mammas kommunikation/relation.
Birgitta Klang: Hej!
Vad din mamma har gjort är att hon kräver att du skall ta ställning .
Jättebra att du hänvisar hennes frågor till din pappa.
Mitt råd är att du skall sätta dig med dina mamma och försöka berätta hur du känner.
Att du älskar henne men även din pappa och att du vill ha en bar relation med din mamma men att det som rör din pappa får hon at med honom.
Din mamma kommer kanske bli lite ledsen men jag tror att hon kommer att förstå din inställning.
Lycka till

Nina: Min man vill skilja sig, men jag vill inte. Det kom som en chock för mig efter 20 år. Jag har inget fast jobb nu, men under större delen av vårt äktenskap är det jag som har tjänat de mesta pengarna. Jag har också betalat huset till största genom att jag har amorterat av alla lånen.Var står jag? Måste jag gå med på skilsmässa, och hur skyddar jag min ekonomi? Han har ju alltid haft del i mina inkomster, och nu är det jag som behöver ha del i hans.
Linn Heed: Det låter klokt om ni kan gå iväg till en familjerådgivning eller dylikt, för att just prata igenom era olika känslolägen och sitautioner. Vill han skilja sig, så kan du inte hindra honom, men det handlar också om att ta gemensamt ansvar för att skilja sig så bra som möjligt. Det rör naturligtvis både känslomässiga delar, men även praktiska och ekonomiska. Beroende på om ni har äktenskapsförord och dylikt, så kan den ekonomiska uppgörelsen se olika ut, därför är det bra att koppla in jurister eller advokater som objektivt kan titta på hur det ser ut rent rättsligt. Sedan kan det finns moraliska och andra aspekter som kan vägas in, men det är ingenting man naturligtvis har rätt till. Det är svårt att skilja sig och det är en kris som du befinner dig i eftersom du fick ett oväntat chockbesked. Ta det lugnt och ta en sak i taget. Ta stöd av nätverk och vänner och känn inte att ensam är stark. Allting ordnar sig och blir bra, men du behöver ge dig själv tid till läkning och berarbetning. Kram Linn

Mamma: Hej! Som mamma vill man att alla sina barn ska kunna umgås även efter att de alla har träffat en partner. Hur ska man göra när en av dem upplever att de har problem med ett syskon och dess partner?
Birgitta Klang: hej!
Ibland får man acceptera att ens barn inte tycker om varandra eller har problem med dess partner.
Jag tycker att du skall låta dina barn själva bestämma hur och om de vill omgås.
Men när du bjuder in så är det viktigt att tala om hur du vill ha det.

anry: hur ska ja jobba vidare på mitt sexliv, älskar analsex och vill ha det hela tiden.men inte sambon? hmm..
Linn Heed: En väldigt viktig del i en relation är respekt. Vill inte din sambo har analsex så kan du självklart inte tilltvinga dig detta, men ni kan prata om det. Försök hitta en förståelse för varför hon inte vill ha det, vad bottnar det i och varför känner hon som hon gör. Genom att du förstår henne bättre, så kan du också kanske hantera din önskan och längtan på ett annat sätt. Det finns inga enkla lösningar eller kompromisser, utan ni måste med kärlek och respekt närma er problemet. Lycka till! Linn

Maria J: Jag har under året blivit chef och fått ledningsansvar för tre personer. Två av mina medarbetare har arbetat i företaget mer än 30 år. Jag själv två år. Jag har inte haft ledningsansvar tidigare och upplever att jag ibland saknar strategier.Jag upplever redan nu att jag kan komma att få kommunikationsproblemen med min kvinnliga medarbetare. Det har under året varit en del incidenter. Jag upplever inte att hon respekterar mig om jag har en avikande åsikt än hennes egen. När jag är tillmötesgående är allt ok. Hon har svårt att ta emot konstruktiv kritik och höjer då rösten. Hon säger att hon kan det mesta och har svårt att ta till sig andra sätt att lösa uppgifter. Det blir svårt att diskutera med henne om frågan har känslig innebörd, då klimatet blir obehagligt. Vad gör jag tex som chef i en situation då jag vill att ett arbete görs på ett visst sätt och har medarbetare som inte accpeterar det för att hennes förslag är bättre. Jag vet att min medarbetare har sökt den tjänst jag fick. I min grupp finns dessutom två tidigare chefer som innan jag började fick lämna sina chefsroller för andra arbetsuppgifter och nu finns som medarbetare min avdelning. Jag upplever också ofta att arbetsuppgifter inte blir gjorda eller lämnade i sen tidpunkt så att någon annan får svårt att klara sina uppgifter och sen kommer med undansflykter. Jag har också märkt ojust kommunikation. Mina medarbetare kan tex säga att de inte vet när de kommuncierar med högsta ledningen fast de vet. Jag har försökt tänka att de alla har sin ryggsäck att bära på och är besvikna på sin arbetsgivare (saker som inträffat innan jag började). Hur ska jag få tillstånd ett konstruktivt arbete. Det känns inte som att jag kommer att tillåtas få en chans att lyckas som ledare. Tidigare var vi alla underställda samma chef. För ett år sedan blev jag befodrad och fick ledningsansvaret för tre medarbetare.
Magnus Sjöström: Det låter som du har hamnat i en omfattande och svårhanterlig situation som chef. Men det låter också som vad en chef ofta har att hantera. Det är en del av den mycket svåra roll som ett chefskap innebär. Dock låter det som lite väl många utmaningar samtidigt. Har du någon handledning i ditt jobb eller någon att få coachning av. Det är mitt absoluta råd att på något sätt ta regelbundet stöd i din chefsroll. I annat fall så kan det bli dig övermäktigt att klara denna tuff uttmaning

var?: Är en kvinna på snart 50 år, har inte lyckats hitta mannen i mitt liv. Har ni tips på var han kan finnas? Har provat internet men det verkar bara finnas "players" där.
Linn Heed: När jakten efter en partner blir alltför intensiv så är det som om vi blir blinda för det som finns runtomkring oss. Även om jag förstår att din längtan är intensiv och stor, så försök att vara cool och slappna av. Se till att aktivera dig och öka kontaktytan, genom olika sociala engagemang osv. Genom att vara öppen, positiv och glad så utstrålar du tillgänglighet och andra människor blir lättare intresserade. Kram och lycka till!

Jakob: Så här är det jag är nio år och är lite galen i ett spel men det är ett riddar spel och nästan alla i min klass har det men mamma och pappa säger nej och jag tjatar och tjatar och jag vill inte att dom ska bli arga på mig men ja fortsätter bara.Hur ska jag göra?
Birgitta Klang: Hej!
Har du försökt att säga till dina föräldrar varför du vill ha riddarspelet.
Sluta tjata och säg istället jag skulle vilja fråga er en sak.
För mig är det viktigt med det här riddarspelet varför kan jag inte få det?
Lycka till

J: Tack Linn =)
Linn Heed: Tack själv! Vad bra att du skrev in till chatten. Lycka till! Kram Linn

Sara: Jag är 24 år och har en ganska stor familj. mitt yngsta syskon har nyligen fått diagnoserna ADD och asberger syndrom vilket är jobbigt för alla inblandade )hon är i tonåren). men jag misstänker att det är något annat med mitt syskon, en personlighetsstörning eller nåt, hur ska jag som syskon och mina föräldrar behandla detta barn? Känns som alla sopar mattan för mitt syskon för att hon annars får massa utbrott och skriker. Hon får också så mycket uppmärksamhet hela tiden av mamma och pappa, jag har aldrig i hela mitt liv fått den uppmärksamheten... bara för jag klarar mig typ själv och jobbar och för inget väsen.
Birgitta Klang: Hej!
jag förstår att du måste haft det tufft när du växte upp .
Det är så att som förälder så har man ofta fullt upp och känner en lättnad att det går bra för dom andra barnen.
Jag tycker att du skall våga sätta gränser och berätta för dina föräldrar vad du känner men tänk på att inte anklaga utan berätta hur du känner

msjv: Vilka bekymmer ni har- jag har lösningen . var singel i 58 år och vidare livet ut
Linn Heed: Det är skillnad på självvald ensamhet och ofrivillig ensamhet. Det är absolut inget fel eller ingen negativ värdering i att välja ett singelliv. Många lever ett fulländat liv, utan partners och utan barn. Men det här med kommunikation är ju så mycket större än bara en parrelation, det är kommunikationen till andra människor i en mängd olika situationer. Tack för din synpunkt! Linn

Mikael Lörnstam: Vore det inte på sin plats era dj-vla kålhuvud att sätta kommunikation i ett sammanhang.Kommunikationen är i de flesta fall bara medlet till målet.All kommunikation handlar om att uppnå något.Ni talar om kommunikation som om kommunikationen är målet.Oavsett om jag känner bu eller bä så är det alltid ett behov jag försöker tillgodo göra.Sluta upp och var så dj-la pretentiösa.
Magnus Sjöström:

Uppskattar din rättframhet och håller med dig om att kommunikation alltid förekommer i ett sammanhang. Ibland tror jag dock att kommunikation är ett mål i sig samtidigt som det har ett annat syfte.

Lovisa: Jag och min sambo fick för 8 månader sedan vår första dotter och just nu har vi hamnat i en situation där båda tycker mest synd om sig själva. Jag för att jag får ta alla nätter och allt jobb med henne och han för att han har det jobbigt på sitt jobb och att han vaknar när hon skriker om nätterna. Ingen verkar förstå den andres problem. Hur kan vi ta oss ur den här onda spiralen?
Birgitta Klang: Hej!

Ni måste sätta er ner och prata.
Du måste beskriva vad du känner men även att din man får berätta hur han känner.
Kanske kan ni göra en lösning att han han tar 1 natt i veckan så du får sova.
Det gör ju att du kommer att orka mer och att han kan förstå hur jobbigt det är för dig.Men även att du möter honom och försöker förstå hur han känner.

A.W: Hej Magnus! Jag lever i ett förhållande sedan tre år tillbaka. Vi har båda barn sedan tidigare. Vårt stora problem är att jag inte litar på min kille tack vare att han undanhållit å ljugit så mycke för mig. Jag talar om att om jag någon gång ska kunna lita på honom måste han vara helt ärlig nu mot mig. Nu undanhöll han å ljög igen.Jag talar om att jag blir ledsen och inte känner att han respekterar mig då skäller han på mig å talar om att han skulle inte reagera lika dant som jag och att det inte spelar någon roll hur han lägger fram saker till mig jag skulle reagera likadant. Prova ärlighet menar jag kanske reaktionen blir annorlunda. Han ger mig inte chansen att reagera annorlunda då det alltid kommer efter lögner. Ska jag sluta bry mig om att han såra mig för det gör bara ondare när han skäller på min reaktion?
Magnus Sjöström: Försök att hitta någon ny ingång i din kommunikation med din sambo. Beskriv hur du känner det och fortätter det att leda till att du blir utskälld så tycker jag att du skall fundera på hur bra er relation är? Att bli kränkt då man öppnar sig för den andre låter inte bra!

Storstad: Hej och tack för ert tankeväckande inslag i nyhetsmorgon. Jag är en kvinna som börjar närma mig 30 och jag har en man som är 15år äldre än mig. Vi har varit tillsammans i 9 år och är numera gifta. Har ett barn och ett till på väg. Vi hade, som de allra flesta, ett sprakande sexliv i början, men efter den relativt kortvariga perioden så upplever jag att det är jag som har tagit initiativ till sex i 99 fall av 100. Hela jag påverkas av detta; min självkänsla är sänkt, jag upplever att vår relation är långtifrån så djup som den skulle kunna vara och min sexlust har avtagit rejält. Vi har pratat om detta flera gånger under flera års tid och jag känner att vi inte kommer någonstans med problemet, trots att jag förklarat vad det här gör med mig. Jag vet inte vad vi ska göra åt saken. Känner mig helt enkelt uppgiven och väldigt ledsen. Jag känner ju att jag inte får någon bekräftelse. Min man påstår att han har en sexdrift, men att det ofta är för mycket tankar som ligger i vägen för att han ska kunna plocka fram den (jobbtankar etc). Vet att han kan kolla sex på nätet, vilket skulle vara helt ok om det ledde någonstans för oss två, men det gör det ju inte. Har förklarat för honom att jag blir ledsen för att andra, helt oåtkomliga tjejer är mer intressanta än jag. Jag anklagar mig själv - tycker att jag, bara genom att vara jag - borde kunna locka fram en sexdrift hos honom, men han tar så gott som aldrig initiativ till sex. Däremot kan han visa intresse om jag "har trevligt med mig själv", men då är det ju ändå jag som på sätt och vis tagit initiativet. Det har gått så långt att jag knappt vågar visa min sexdrift öppet, den blir smutsig och skamlig. Känner en djup sorg över detta och undrar helt enkelt hur vi ska göra för att komma vidare. Går det eller är vi ett hopplöst fall?
Linn Heed: Såklart att ni int är ett hopplöst fall. Hoppet är det sista som överger människan och känner du att det ändå finns en grundad kärlek mellan er, så är det naturligtvis värt att kämpa för. Det låter som att ni har kört fast och inte kommer vidare, och jag tror att ni skulle ha god hjälp av att konsultera någon utifrån. Kommunikationen går i stå när er relation är så låst. Det blir både ett för stort tolkningsutrymme och att uppgivenheten rotar sig fast. Prata med din man och föreslå att ni ska försöka komma vidare med hjälp av en samtalsterapeut. Så klart att du inte orkar ta ansvar för hela ert sexliv och er relation och att du känner dig avvisad och dålig när han så tydligt visar att han väljer något annat. Ta tag i det här nu. Kram Linn

Pernilla: Har en knepig relation till min egen mamma. Jag är en vuxen dotter som känner att jag får vara hennes slagpåse i tid och otid. Allt jag gör ska/kan göras på ett bättre sätt (hennes), allt jag säger misstolkas och jag känner mig verkligen nertryckt och ledsen över att det är så här. På mina syskon är hon inte alls på samma sätt, och när jag pratar med dem så tycker de att jag överreagerar... Vad kan jag göra? Vi är alla vuxna barn.
Birgitta Klang: Hej Pernilla!
Det är viktigt att du själv funderar på varför din mamma behandlar dig så här?
Har det alltid varit så?
Om det är så så tror jag det är svårt att förändra din mamma och jag tycker det är viktigt att du då sätter upp gränser i din relation med din mamma för att du inte skall bli sårad hela tiden.

Nicole22: Hej, jag hoppas verkligen jag får svar på detta. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 3 år och är inne på vårt fjärde år nu. Nu har vi tyvärr börjat bråka om verkligen allt hela tiden. Vi bor inte tillsammans och vi bråkar inte lika ofta när vi umgås med varandra,utan mest när vi inte ses.Det här har pågått i ca 3 månder nu och jag mår verkligen dåligt över allt detta och alla bråk. Jag har funderat på att göra slut men jag älskar ju honom och vill bara att vi ska få det bra.Jag blir ledsen på tanken att inte vara med honom mer men mår dåligt av att vi bråkar. Vi båda var 18 när vi blev tillsammans. Kan vi lösa det här på något sätt eller är det bäst om vi går skilda vägar? Jättetacksam för något svar!
Magnus Sjöström: Det verkar väldigt viktigt att ni tillsammans börjar arbetet för att förstå er dåliga kommunikation. Om ni tillsammans ser det som ett problem så har ni en möjlighet att göra något åt er situation. Att ni var så unga då ni träffades behöver verkligen ligga er i fatet.

AK: Till Linn/ Hej! Jag har varit tillsammans i 21 år med min man. Samlivet har väl egentligen aldrig varit bra och jag har reagerat med "vad är det för fel", detta är inte normalt" då det gått 1/2 år och vi inte haft sex. Då kan vi älskat en gång och sen går det månader tills jag reagerat igen med, vad är det för fel? Jag har sagt att jag behöver inte sex men jag vill ha kramar och närhet. Jag slutade reagera och tänkte nu ska vi se om det händer något ändå, det har nu gått år sedan vi hade sex. Nu har han sagt åt mig att han inte har något behov av närhet, kramar, kyssar, beröring och sex. han är inte intresserad säger han. Jag orkar inte mer nu jag vill iallafall ha kramar, kärlek och bekräftande ord, vad ska/kan jag göra? Känns som jag försökt vända allt ut och in för att få klarhet i problemet, men det blir ingen skillnad. Nu är separationen nära. Hjälp! Är det verkligen så att vissa människor/män inte alls vill ha någon nära? Vad beror det på? Kan man göra något åt det?
Linn Heed: Om jag vore du så skulle jag vara mycket nyfiken på att försöka förstå vad hans motvilja bottnar i. Är det rädsla? Är det nedstämdhet? Är det prestationsångest? Någonting har hänt och över tid så har det bara gått utför. Ditt behov av kärlek, närhet, bekräftelse och ömhet är fullt mänskliga och självklart ska du inte göra ett så stort avkall på detta. Är det så att din man inte vill, inte kan ge eller av någon annan orsak inte kan ge dig detta, så behöver du ju värdesätta hur mycket det betyder och sedan fatta ditt beslut kring er relations varande eller icke. Det är svårt, men viktigt. Kram till dig! Linn

Framtiden: Jag o mitt barns pappa separerade för över 2år sedan och han vill gärna att vi blir tillsammans igen och jag vill bara gå vidare. Han tycker att jag helt plötsligt utan förvarning kastade ut honom då vi separerade. för mig var det ett kaos i ca.1½år där han strunta i allt jag sa o uppmärksammade om att det inte funkade o att vi måste ändra på detta eller separera, han flydde ut på fest vid varje situation i princip. Då jag har dejtat ngn ny blir han tokig och våran kommunikation blir bara kaos. Hur gör jag för att kunna ha en bra relation till honom gällande vårt barn?
Birgitta Klang: Hej!
Detta är ett inte ovanligt .Han känner sig sviken medan du hade bearbetat detta och visste vad du gjorde.
Jag tycker att du måste sätta dig och prata med honom.
Förklara att det slut och du har gått vidare och att det är viktigt att ni för barnet skull skall kunna samarbeta

Laura: Hej Magnus! Min mans son som studerar på annan ort kommer ju hem på besök mellan varven.Senast två veckor över jul.På sommaren blir det nästan tre månader med sommarjobb. Två veckor är ungefär det jag står ut med.Hans pappa är jättenöjd men jag vill till slut knappt gå hem från jobbet. Nu går jag redan och gruvar mig för sommaren. Förra sommaren jobbade jag hela tiden för att slippa passa upp på nån. Jag känner mig som en riktig bich för det här men vet inte hur jag tar mig ur det här!
Magnus Sjöström: tala med din man om denna irritation då den säkerligen märks ändå. Att bli en bitch i detta sammanhang tror jag kan undvikas genom att vara ärlig med hur du upplever det. Det är den ena sidan av saken. En annan väg eller en samtidig kan vara att öppna upp för vem din styvson är för att avdramatisera hans inflytande över dig. Som det har blivit nu så verkar han ta allt för mycket energi från dig trots att du gör allt för att undvika honom. Lycka till!

The Man: Till Linn: Lever i ett bra förhållande. Älskar min fru över allt. Det som stör bilden är att jag för ett år sedan upptäckte att hon flirtade med en annan man. Hela min värld rasade. Det blev parterapi och många långa diskussioner mellan oss. Det visade sig att hon ej varit otrogen - men vad hade hänt om jag inte upptäckt flirtandet? Jag vet att hon älskar mig men tanken att hon kanske flirtar med andra finns ständigt i min hjärna. Har lyft detta med henne och hon säger då alltid att hon ångrar det hon gjorde och att jag inte har något att oroa mig för. Jag vill släppa dessa tankar men hur?
Linn Heed:

När man känner sig sviken, så är det något av förtroendet mellan två människor som naggas i kanterna. Ibland mer, ibland mindre. Det tar tid att reparera ett sådant brustet förtroende, men det går, med kärlek, tid och vilja. Det finns en fas där man faktiskt måste få älta, få fråga, om och om igen, för att just kunna komma vidare med bearbetningen. Sedan är det viktigt att man inte fastnar i den fasen och inte kommer vidare, utan att man faktiskt accepterar försoningen, förlåtet och kan gå vidare. Att sätta en punkt och känna att det som hände har fått betydelse och en ny riktning i relationen, men inte nödvändigvis sämre eller att något har blivit helt förstört. Ibland kan sådana svek och brutala uppvaknande, var det som gör att en relation får ny kraft att komma vidare i sin utveckling. Kram Linn

K: Tycker att det är svårt att skilja på stark erotisk attraktion och kärlek. Jag träffar en man, vår attraktion till varandra är oerhört stark, vi har träffats ett år. Kan det vara kärlek på riktigt eller är det attraktionen som spökar? I tidigare förhållanden har den fysika attraktionen aldrig hållt i sig så här. Hur vet man vad som är vad?
Linn Heed: Det är väldigt vanligt att man först känner en stark kraftig förälskelse och där den fysiska och erotiska attraktionen dominerar. Efter ett tag så brukar den mattas av och förälskelsen övergår till kärlek, en fördjupad form av känsla och samvaro. Försök inte att värdera eller fundera så mycket, utan njut av det som är, här och nu och var öppen för det som kommer. Kramar Linn

AnnaLena: Hej! Jag är tillsammans med en man sedan länge och hans mellandotter gillar inte att han har ett förhållande med mej. Hon har hela tiden försökt att förstöra men jag har pratat med henne och hennes pappa har försökt pratat med henne, Nu har det gått så långt att hon inte sätter sin fot hemma hos pappa om jag är där, hon lägger på luren om pappan försöker prata med henne om att dom måste lösa detta. Hon kör total utfrysning av mej. Jag kan väl ta det men det är ohållbart i längden för han vill ju ha kontakt med dottern’och ett förhållande med mej: Och jag vill så klart att vi alla ska kunna träffas. Hon har två syskon som hon försöker dra med i detta men där har hon inte lyckats riktigt. Hon är 23 år nu och vuxen och fattar sina egna beslut men hur gör jag/vi. Ska hon få som hon vill att jag lämnar hennes pappa för jag orkar inte se hur han lider. Vi har varit tillsammans i tio år och detta började när hon insåg att jag var där för att stanna.
Birgitta Klang: Hej!
Det du tar upp är viktigt
Jag tycker din partner skall prata med sin dotter och säga att så här är det.Jag har valt den här kvinnan och vill leva med henne.
Men det är viktigt för mig att ha en relation med dig.
Sedan tycker jag att det vore bättre att han håller kontakten med sin dotter och träffar henne under en tid när inte du är med.
Men det är viktigt att han sätter gränser för att tala om hur han vill ha det.
Lycka till

bloggtokig: Är tillsammans /gift med en väldigt tystlåtenmen underbar man, jag är explosiv med mina känslor han är som lugn som filbunke typ..HUR ska JAG försöka kommunicera BÄTTRE utan att explodera när man blir arg/glad/lycklig m.m.
Magnus Sjöström:

Du beskriver er som väldigt olika i er kommunikationsstil men är du så säker på att din stil är så dålig? Kanske kompleterer ni varandra. Har din man uttryckt att han inte gillar ditt sätt. Du verkar att respektera din tystlåtna underbara man, han kanske giller sin explosiva underbara kvinna?

lotta: hej jag är gift med samma man sedan 24 år och jag vill inte ha sex medans min man vill, jag tycker det är äckligt och väldigt onödigt vill inte att han tar på mig detta börjar bli jobbigt och snart ohållbart . för övrigt har vi ett bra liv tillsammns med allt som finns runtomkring, ordnad ekonomi och bra jobb osv. det här med sex är så jobbigt, är det bara jag som inte vill ha sex?
Linn Heed: Du måste försöka ha en inre dialog med dig själv. Vad bottnar denna lustlöshet i? Lider du av lustlösheten eller känner du dig nöjd och bekväm med att inte ha något sexliv? Det är ofta när vi upplever ett lidande som vi är förändringsbenägna och vill jobba för att något ska bli annorlunda. Oavsett vilket, så tror jag att du och din man är betjänta av att prata med varandra om ert obefintliga samliv och om hur ni har det tillsammans. Om han har behov av sex och du inte tycker att det är viktigt på något sätt, kan ni hitta gemensamma överenskommelser och lösningar kring detta. Att bara tiga ihjäl och ignorerar problemet, som det faktist ändå är, leder bara till relationsproblem som blir ännu svårare att lösa ju längre tiden går. / Linn

Benita: Det pratas så mycket om detta med dofter och att det är så viktigt. Det håller jag med om men undrar nu hur en kvinna runt 50 som slutat med både mens och ägglossning, nånsin ska kunna bli intressant för en man. Även en man som rent förnuftsmässigt absolut inte vill ha fler barn föredrar ju en en fertil kvinna. Trist insikt känns det som...
Linn Heed: Även om biologin är viktig och påverkar oss i mångt och mycket, så tror jag ändå att det finns många män som föredrar en äldre kvinna som har kommit förbi den fertila åldern och som har försonats med sin kropp, kan och vågar leva ut sina sexuella begär och lustar och som kan ta för sig i en relation. Det är nog så attraktivt för många män, så räkna inte bort dig själv. Tvärtom! Kram Linn

Tre barns mamma: Jag har tre barn 5 mån, 2 år och 5 år och ibland i stressen så kan jag bli så arg att jag skriker, men när allt lugnar sig så förklarar jag för barnen varför och att mamma ibland är stressad och frågar vad dom tänker. En gång fick jag höra att "jag blir rädd när du blir arg" kommer derra att sätta några spår??Har annars en väldigt nära och trygg relation med mina barn och vi pratar väldigt mycket med varandra??
Birgitta Klang:
Det är ingen fara eftersom du förklarar efteråt varför du blev arg och ber om förlåtelse.
Att din dotter säger att hon blir rädd när du blir arg är ju jättebra det visar att hon är trygg och vågar berätta vad hon känner.
Ibland kan det räcka för att man själv tänker sig för och kanske ibland räknar till 10 istaället för att skrika.

Shelly228: när man har levt med en person som har missbrukat alkohol under alla år, varit på nämndemansgården 2 ggr och går i terapi. Vi är separerad sedan 3 år tillbaka och mitt krav för att det ska bli vi igen är 0 tolerans. Är detta fel av mig? Min partner påstår att jag måste ställa upp på honom mer, och om jag hade förstått, eller stött honom mera hade han kanske förändra. Han har förstört familjens jul genom att vara berusad/packad. mvh
Magnus Sjöström:

Det låter som en riktig och en i allra högsta grad stödjande strategi att kräva 0-tolerans. Om du har varit med på Nämndemansgårdens anhörigvecka vet du hur viktigt detta är. Stå på dig!

Fundersam: Har varit tillsammans med min sambo i 12 år. Vi har bott ihop i 10 av dessa. Inga gemensamma barn, jag har två (14,16) och han har ett (13) sedan tidigare. Och jag vill avsluta vår relation. Har sökt hjälp hos Familjerådgivningen tidigare. Har suttit vid köksbordet och varit konkret, har försökt med listor osv osv. Min sambo har blivit en bitter och deprimerad man som gett upp (vi är 45 år) livet blev inte som han ville med utb mm. Nu när jag talat om att detta kanske inte går längre har han varit till doktorn och fått medicin mot depression och ska träffa kurator var 14:e dag. Och jag känner mig som en skurk för det hjälper ju inte mig. Jag har gett upp på detta förhållande. Hur ska jag våga säga till honom att nu räcker det för mig? Jag vill inte att hans depression ska bli värre......
Birgitta Klang: Hej!
du skall inte känna skuld för detta.
Du har bestämt dig och det blir bättre att du tar ett beslut för ju längre du väntar ju sämre kommer nog din sambo må eftersom han då hoppas att du skall stanna kvar.

bairon: Hej! Jag har snart varit singel i 6 år och inte haft en sexuell kontakt på över 2 år och längtar såklart efter någon partner. Har försökt olika råd som att gå ut på krogen utan att ragga och bara ha kul. Låsas att se ut som att jag inte söker någon.. har ni något bra tips hur jag ska gå till väga för att hitta den rätta? Jag är 26 år.
Linn Heed: Var dig själv. Bjud på dig själv. Öppna alla sinnen och kanaler. Öka kontaktytan i olika sociala sammanhang och var beredd för det oväntade. Det är ju ofta när man minst anar det, som det verkligen händer. Sluta jaga, även om jag förstår att din längtan och närhetstörst är stor, men aktivera dig och se alla möten som möjliga och rymmandes oanade möjligheter. Livet är kul och oväntat. Ha den inställningen. Den gör dig mer attraktiv. Kram Linn

Lotta: Hej! Vi separerade i somras på min mans initiativ och jag mår dåligt av av vår 11-åriga dotter pratar om att hon vill flytta hem igen. Hon säger att hon inte är trygg och att vi inte är en familj. Vi har inte talat om att det var pappan som ville separera. Hur kan jag hantera dotterns sorg och bör jag skydda pappan från att vara boven i dramat?
Birgitta Klang: Hej!
Jag tycker att du skall vara ärlig men inte skylla på någon.
Er dotter skall ju inte behöva ta ställning
Sedan är det naturligt att hon sörjer men det är ok

Specialdagog: Hej! Vill inte ställa en fråga bara kommentera ett förslag. Det gäller: Att visa barnet att man blir arg. Något som är ok. men viktigt i den saken är också att säga till barnet att jag tycker om dig/älskar dig (beroende på relation) men det du gör nu tycker jag inte om och det gör mig så upprörd/arg/rädd osv. Om man inleder med detta kan denna händelse också bli konstruktiv. Barn är ofta duktiga på att diskutera om de inte känner sig hotade. Man kan som vuxen också få lite kontroll på sin ilska/rädsla. Inte sällan lägger barnet ilskan på sin person inte händelse. Därför är det viktigt att påpeka att det gäller händelsen och inte personen. Det visar också respekt. Bra tips eller?
Birgitta Klang: >Ett jättebra tips .jåller helt med

Lillan: Har en väninna som jag haft en tajt bekantskap med. Vi har varit på semester och gått ut på krogar och dansat, haft jättekul. Väninnan har varit desperat att komma ut efter sin skilsmässa och träffa folk och kanske träffa en man för hon var nog ganska desperat. Hon har talat mycket om att träffa en man och så nu har hon träffat en man. Vad händer då.....då betyder jag inget och jag har blivit så sårad och har svårt att komma över detta beteende. Jag har bjudit den båda på middag men väninnan har tackat nej. Hur skall jag tackla detta beteende. Känns som jag bara gäller när det är bekymmer. Jag har den filosofin att både singlar och par kan umgås och även äta middag ihop.
Linn Heed: Jag förstår om du käner dig både sviken och ratad, men det finns två viktiga delar i det här som jag ser det. Det ena är att du faktiskt vågar tala om för henne att du känner dig åsidosatt, men att du också har förståelse för att hon vill prioritera annorlunda. Den andra delen är att du också visar ödmjukhet inför den situation som hon befinner sig i. Att bli störtförälskad och att gå upp i den andre är något väldigt egocentriskt och många gånger som glöms vänner och andra runtomkring bort. Det är inte alltid medvetet och personligt riktat, utan en väldigt naturlig del av förälskelsens natur. Stäng inga dörrar, vänd dig åt andra håll och är hon viktig, så var kärleksfull när hon vaknar upp ur dimman och söker din vänskap igen. Kram Linn

Mary: hej Panelen.. jag är villrådig .jag har sällskapat med en kille nu i 4 år han säger att han tycker om mig o vi umgås väldigt ofta o pratar varje dag ... vi är överens om att vi trivs i hopoch vi har det bra kömmer jättebra överens . men han träffar andra kvinnor då och då utan att säga nåtoy eller ja jag förstår inte det men o då säger han att han är singel och får göra som han vill och att jag att han inte behöver redovisa för mig vad han gör , jag tycker ju att det är tråkigt med en sån inställning o försöker förklara att jag blir ledsen o känner mig kränkt... men då blir han bara arg.. o frustrerad,,,, jag tycker om honom men inte det här vi är särbo ska jag säga också ... vad råder ni mig att göra? det här är ett stort bekymmer för mig ... jättesvårt
Magnus Sjöström: Ett särboliv kan se väldigt olika ut men det är förståss viktigt att man har samma idé om hur man skall ha det i sin relation. Att han träffar andra kvinnor parallellt är förstås inte bra om det inte är en gemensam överenskommelse er emellan. jag skulle åter ta upp detta med honom och inte acceptera en fortsättning om han inte kan förstå din situation.

dompa: Hej Jag prövade nät dajting för en stund sedan. jag loggade in på en dajtingsite la upp bilder skrev en kort beskrivning om mig själv och sedan försökte få kontakt med det motstta könet. Jag skickade ca 80 korta mail till olika damer men fick inte ett enda svar. Jag är en vanlig kille som setr ganska normal utt så brist på svar berodde nog inte på något handikap i utseandet. Frågan är är det extremt svårt att få kontakt med någon via dajtingsiterna eller gör jag något fel?
Linn Heed: Som man vet man att det är så ofantligt mycket svårare att få kontakt med kvinnor på dejtingsajterna, för att det är fler män som söker. Sedan är det väldigt många ute på dejtingsidorna, så att utmärka sig i mängden, genom en intressant (inte för lång) beskrivning, som särskiljer sig från mängden är många gånger avgörande. Ge inte upp, men sätt inte allt hopp till dejtingsidorna. Det finns många andra sätt att träffas på. Kram Linn

Övergiven: Min partner har plötsligt lämnat mej efter ett långvarigt förhållade och flera barn. Det finns ingen vilja till kommunikation, och jag får ingen förklaring. Hur ska jag tänka för att kunna släppa den här personen, och inte bli bitter?
Birgitta Klang: Hej!
jag förstår att du känner dig sviken.
Har du möjlighet att gå och prata med någon?
man behöver få älta detta om och om igen .
Men redan genom att fundera hur du skall ta dig vidare så tycker jag inte att du skall oroa dig för att bli bitter.
Lycka till

Dani: Hej Jag är skijld.vi har en underbar son han är 9år. När Han var 4år biller skijldlmmäsa men jag och xfru vi är Osama. Hur vi kan biller sams? Jag gifte om mig men de vet inte än . Hur jag kan förklara till min son och föreetta? Min föredetta som ville skilja sig.
Birgitta Klang: Hej!
jag tycker att du skall var ärlig.
Det har ju gått 5 år sedan ni separerade.
Din son kommer att förstå.

En som är sviken: Jag är enkvinna som har haft ett förhållande i 29år. en dag kommer han hem å säger att han inte älskar mig längre. o tänker flytta. Några dagar efter han flyttat så får jag veta på Facebook att han har en ny. Vad gör jag han vill inte prata hur gårman vidare efter att man blivit sviken så ge mig råd.
Magnus Sjöström: Det låter som ett chockerande avslut på en väldigt lång förhållande. Att bli lämnad som du har blivit är kanske det svåraste man kan vara med om i sitt liv. Att få möjlighet att bearbeta detta är väldigt viktigt för att så smånigom kunna gå vidare. Använd dina vänner eller sök proffesionell hjälp om det krävs.

kicki: Hej!jag har en fråga,de är så att jag aldrig riktigt få ett fast förhållande.När jag träffar en kille som jag fastnar för så är de bara till sex han vill ha mig.Har varit så i många år och känner nu att jag vill ha mer.Hur ska jag gå till väga för att kanske inte skicka ut dom signalerna utan få ett riktigt förhållande? mvh kicki
Linn Heed: Det första steget är just din egen medvetenhet om vad du söker, behöver och vill ha av en relation. Du vill ha mer än bara sex, du vill ha en relation fullt ut. Stå för det, utan att vara gnälligt krävande, utan insiktsfullt mogen och kunna berätta vart du står. Många gånger är det befriande när man möter en annan människa som vet vad han/hon vill. Jag är inte ute efter något fast förhållande, utan bara en sexuell relation. Bra då vet man förutsättningarna och kan fatta sig medvetna val utifrån detta. Det är mycket mer fair, än att man förleds in i någonting som aldrig ens har förutsättningarna att kunna bli någonting. Stå för det du vill och önskar, det är det bästa sättet att verkligen kunna realisera det man längtar efter. Kram Linn

Golden days: I den bästa av världar kan man säga vad man tycker men på de flesta arbetsplatser kan det vara förödande. Många chefer är rädda för välutbildade och analyserande medarbetare när de själva ihar halkat in på ett bananskal. för mig slutade det i en lång sjukskrivning. Den som tar upp att kejsaren är naken råkar ofta illa ut och det drabbar sedan hela familjen och efter detta är kränkande behandling en vardag för mig. Uppenbara lögner från höga chefer är accepterade och underblåses. Även nya chefer fortsätter detta och som medarbetare är jag chanslös och mitt liv är förstör efter ett lång arbetsliv.. Det är inte sensorisk deprivation men ständiga kränkningar tär och kväver. Det kan vara modigt att säga vad man tycker till maktpersoner men det kan vara livsfarligt oxå så tänk på vad ni säger. Det finns mycket små människor i höga maktpositioner..
Magnus Sjöström:

All respekt för dina tankar och erfarenheter av att vara en sanningssägare på din arbetsplats. Dock låter det som en icke funktionell arbetsplats när kritik inte kan hanteras på ett bättre sätt. Det låter som alvarliga organisationsproblem och på ett odynamiskt klimat.

Ledsen: Hej, jag och min man separerade i somras. Vi har två barn och ses fortfarande mycket ofta och fungerar bra som vänner - UTOM - när vi ska prata om viktiga saker som vem som ska ha barnen och när etc. Han vill inte ha några diskussioner så att barnen hör, men å andra sidan jobbar han jämt och vi har sällan tid att träffas och prata. Barnen bor hos mig hela tiden, han kommer hit och äter och umgås med barnen här även när det är hans dag (en dag i veckan som det ser ut just nu). Det känns som att det är upp till mig och min välvilja att han ska få träffa dem. Jag tycker inte att han tar sitt ansvar och undrar vem vi kan söka hjälp hos för att kunna ha ett neutralt samtal om de saker som nu måste lösas.
Birgitta Klang: Hej!
Jag tycker ni skall ta konatkt med familjerådgivare i kommunen.
Dom brukar vara jättebra på att hjälpa till och förklara hur vårdnanden skall vara.
Det känns som din exman inte riktigt förstått hur ni skall leva som separerade.
Utan tycker det är bekvämt som det är nu.
Lycka till

orolig: Hej, jag skulle vilja ha tips och råd om hur jag kan gå vidare om min partner varit otrogen (inte fullt ut men i mina ögon är det han gjort otrohet) han har erkänt att han är flörtig när han har alkohol i kroppen men jag har inte fått ett ordentligt förlåt, jag ser inte att han heller verkar ångra sig för han vill inte prata om det, då blir han tvärarg och säger att det är mitt fel oxå. Jag vill inte ge han uppmärksamhet och bekräftelse då jag vet vad han gjort och mina tankar är hela tiden på det som hänt, hur ska jag komma vidare och hur ska jag få min sambo på andra tankar när det gäller alkohol och flörtande, han vill verkligen vara med mig och mina barn och han vill bilda familj med mig men han har så mycket i sitt bagage sen år tillbaka. Jag säger att han inte ska sätta sig i sådana situationer där det hänt (alltså inte dricka alkohol) men han verkar inte "ta in" det för han vill kunna ta en öl då och då, saken är den att han blir en helt annan människa när han druckit lite, den personen gillar inte jag. Jag är rädd om mina barn som jag inte vill ska se hur han beter sig när han dricker, han har vid ett par tillfälle varit ganska aggressiv mot mig och kallat mig hemska saker, tryckt upp mig mot väggen m.m, jag har sagt vad jag tycker om detta och att jag inte sätter ett barn till världen i en sån är relation men han vill eller kan inte lyssna, jag tror inte han varken kan eller vill ta bort spriten i sitt liv, vad ska jag göra!!!! Kan tillägga att han inte kan få barn, vi har varit på en hel del undersökningar och det har nu kommit fram till att han inte kan blir pappa och det är förstås en STOR förlust för honom (och mig, men mest för honom) jag vet att detta ligger bakom hans beteende men hur ska både han och jag gå vidare???? Tacksam för tips och råd!! Det börjar bli ganska tufft för mig och mina barn som märker att jag inte mår bra längre......! Mvh/ orolig
Linn Heed: Som du själv insiktsfullt skriver, så ser du att din partner har egna stora problem och ett tungt obearbetat bagage. Detta gör att er relation inte får rätt förutsättningar att växa och utvecklas sunt. Du har barn, som du givetvis måste ta hänsyn till. Dom får inte under några omständigheter fara illa, för att er relation är destruktiv, utan du behöver hitta ett förhållningssätt i din relation där du får fatt i dina egna gränser och om det behövs vågar ställa ultimatum på honom om vad du förväntar dig och vad du kräver av honom, för att ni ska kunna ha en relation med varandra. Ibland är människor inte så förändringsbenägna, utan rädslor håller en kvar i dåliga beteenden och primitiva försvarsstrukturer. Du har bara ansvar för dig själv och dina barn. Fokusera på det. Kram Linn

Agnetha: Vart vänder ma sig om man behöver hjälp i en relation. Lögner och svek från den ene trots löften
Magnus Sjöström: Kommunnes familjerådgivning är bra och sedan finns det privata alternativ. Tänk dock på att söka dig till en legitimerad psykoterapeut.

karin: jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp spm barn o de har min sambo svårt att ta han tycker att de va ju typ 20år sen så de borde du ju glömt nu men så enkelt e de inte vårt sexliv e struligt pga de han älskar mina bröst medans ja hatar när han börjar att smeka dom eftersom det va så han som utnjyttjade mig alltid började hjälp hur kommer ja vidare
Linn Heed: De sexuella övergrepp som du har varit utsatt för, har satt djupa spår och du behöver verkligen ta detta på allvar och ge dig själv möjligheten att bearbeta detta. Genom samtasterapi så kan du få hjälp med detta. Din sambo behöver stötta dig i denna process, och visa tålamod och förståelse och ge dig mycket kärlek och bekräftelse. Det är svårt att bearbeta, men nödvändigt för att ni ska få ordning på ert sexliv och er relation. Bor du i Stockholm, så tag gärna kontakt med RFSU-kliniken som har flera duktiga och erfarna samtalsterapeuter i ämnet. Kram Linn

milla: Hej Linn. Jag har ett förhållande med en 16 år äldre man. Vi är mycket kära och tar på varann mycketnoch hele tiden men han vill inte ha sex så ofta. I början av vårt förhållande kunde vi ha sex flera ggr om dagen vilket jag förstår inte håller hela tiden men något mitt e mellan kanske. Han kan säga till mej att jag ger honom dåligt samvete då han inte vill. Han är inte lika öppen som jag så då tror jag att han inte tycker om mej lika mycket längre.Gör han det eller är jag översugen på honom?
Linn Heed: Det är inte så ovanligt att sexlusten mattas av något om man jämför med i början av en intensiv förälskelse. Sedan går även sexlusten i vågor under en längre relation och ibland är man missmatchade med varandra. Det är bra om ni kan prata om det, så att man inte lämnas i känslor av besvikelse, avvisande, misslyckande och otillräcklighet i en kompakt tystand som skuldbelägger. Nej, prata med varandra och ha förståelse för att ni har olika behov, men genom att ni berättar för varandra om hur ni känner och vad ni vill, så känns det ofta mycket bättre. Kram Linn

matilda: Hej! Jag lever tillsammans med en man sedan fem och ett halvt år tillbaka. Vi har en gemensam dotter på 2 år och jag har två flickor sen tidigare. En på 13 år (blir14) i år och en som blir 11 år. Det är två riktiga idrottstjejer och jag stöttar dem i sin idrott, vilket jag själv är uppvuxen med. Min sambo däremot har aldrig haft den hjälpen hemifrån och han tycker jag lägger på tok för mycket tid på att skjutsa barnen och ställa upp ideellt. Vi pratar om 3 dagar i veckan då jag kör. Han tycker inte att vi har någon tid tillsammans. Vilket vi har men då väljer han att ligga framför tvn. Min tonårsdotter är inne i en identitetskris och hon vet inte något känns det som. Hon har dålig självkänsla och vad gäller allt utom idrotten. Hon har stort förtroende för mig och hon kan vara ledsen och berätta om hur jobbigt hon tycker allt är just nu. Min sambo tycker inte jag ska jamsa med henne när hon är ledsen för att hon inte vet vad hon ska ha för kläder osv. Jag känner det som att jag slits mellan min sambo och barnen och relationen har blivit sämre och sämre. Jag älskar honom men jag är inte beredd att inte ställa upp för barnen. Vad ska jag göra?
Birgitta Klang: Hej!
Du har ett svårt problem men jag förstår vad du menar.
Din sambo befinner sig i en helt annan situation.Du har följt dina döttrar upp coh vuxit i rollen som tonårsförälder.
Mitt råd är sätt dig med din sambo och förklar att för att du skall må bra så vill du ställa upp för dina döttrar men bestäm att en dag i veckan som bara är er .
Kanske kan då dina döttrar passa den lilla så ni får egen tid

Madde: Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 11 år och har egentligen aldrig haft en bra kommunikation. Vi är båda envisa och har temerament vilket många gånger leder till hetsiga disskusioner. När jag blir provoserad så tappar jag helt kontrollen. Kallar min sambo för en massa fula ord och kallar honom för både det ena och det andra. Mår jättedåligt av att det blir så och har bett honom vid flera tillfällen om att han inte ska trigga igång mig när han känner att jag börjar tappa kontrollen men säger då att han bara måste när han märker att jag blir så. Jag känner själv när jag börjar tappa kontrollen och ber honom i stunden att SLUTA men triggar mig då ännu mer.Jag blir så fruktansvärt frustrerad och ledsen över att han inte lyssnar på mig och försöker hjälpa mig med detta. Hur får jag honom att sluta? Hälsningar Madde
Magnus Sjöström: Det låter som att du verkligen har försökt att beskriva hur det blir för dig och velat ta stöd av din partner men att han av något skäl inte klarat detta. Kanske är det en indikation på att ni behöver ta stöd utifrån. Kommunens familjerådgivning är ett bra alternativ.

berra: jag har en flickvän som jag har lite problem med...det är så att hon är man kan kalla det snörpig hela tiden sur och vrång för absolut allt och ingenting..får knappt gå till datorn innan hon slänger ur sej spydigheter.svarar ej på tilltal o.s.v vad ska man ta sej till?
Linn Heed: Ta initiativ till att verkligen sätta er ner och samtala med varandra. Lägg fram vad du tänker och känner och säg att situationen känns så ofruktsam. Varför är hon sur och vrång? Vad är det hon vill kommunicera egentligen? Hon visar sitt missnöje med ett barnsligt beteende. Hjälp henne att kunna uttrycka det hon är missnöjd över genom ord och på ett vuxet sätt. Du är ingen tankeläsare, men du är heller inte tappad bakom en vagn. Du förstår att hon vill dig någonting. Hon vill förmedla någonting som är svårt att sätta ord på. Hjälp henne, och ni får en bättre relation. Kramar Linn

anry: Hej! Hur går man vidare när den ena inte vill leva vidare i ett förhållande? Allt har varit jätte bra, vändningen kom så plötsligt...
Linn Heed: Efter ett långt förhållande, som plötsligt tar en abrupt vändning, så tycker jag att man har rätt till att få en förklaring och att kunna prata om vad som har hänt, för att naturligtvis också undersöka om det går att ändra på, annars försöka sörja och komma vidare. Ibland är det så infekterat och känsligt att det är svårt att ha sådana samtal själva, och då kan det vara alldeles utmärkt att ta hjälp av kommunens familjerådgivning. Så berätta för din partner att du blir chockad, men att du hör vad han/hon säger och att du vill att ni tar hjälp i separationen. Kramar Linn

Lena: Hej! Min relation med min partner (3 år) är skapad i studentmiljö. Jag har dock under tiden mognat mycket och prioriterar andra saker som att ha det städat, arbete, koll på ekonomin ovs. Nu är tanken att båda ska lämna studentstaden och påbörja ett nytt liv. Problemet ligger i att min partner under 4 år knappt påbörjat sin utbildning medan jag ska börja med mitt arbetsliv. Jag känner att vi har olika driv i livet och har vetat det ganska länge, dock har kärleken övervunnit faktumet. Jag undrar hur jag ska tänka nu när vi flytta till vårt, eller snarare, mitt seriösa liv. Ska jag fortsätta gå runt och störa mig på att jag är den enda som städar, tvättar, tjänar pengar och försöker spara dem.
Magnus Sjöström:

Att ta ett gemensamt omtag i sitt liv verkar vara en förutsättning för er fortsättning. Kanske har ni olika idéer om hur ni vill leva era liv och ibland kan det vara berikande i en relation. Dock måste man stödja varandra sliv och inte underminera varandra/störa sig på varandras livsmål. Ibland kan ett sådand omtag visa att olikheterna är för stora och vara till hinder för varandras utveckling.

Rådlös: Jag har träffat en man för 1,5 år sedan som har två barn, 9 o 12 år och som bor ca 25 mil härifrån. Han bor hos dom och sitt ex några dagar då och då. Jag har påtalat att jag inte är bekväm med detta och att jag skulle önska att han inte gör detta eftersom vi nu ska påbörja ett liv tillsammans. Han anser att det inte är konstigare än att bo hos en kompis. Nu är vår relation på upphällningen och det finns fler anledningar till det, men ska jag bara acceptera att han bor där och att de gör "familjesaker"ihop som t ex laga middag och äta frukost tillsammans, och se på TV?
Birgitta Klang:
Hej!
Jag tycker att det är viktigt att du berättar hur du känner.
Fråga honom om han skulle tycka det är OK att du åker hem och sover några nätter hos ditt ex ,äter middag tillsammans?
Det naturliga vore då att han inte tycker det ,förklara då att det är så du upplever det när han åker till sitt ex och sover där.
Lycka till

Dalkarl: Min pojkvän är rätt självisk i sängen och när jag vill att han ska göra något i sovrummet så blir han stressad och vill inte. Hur ska jag prata med honom om detta utan att stressa upp honom ännu mer?
Linn Heed: Ta ansvar för din egen lust och njutning. Vill du någonting, så visa honom. Du tar initiativ och kontrollen och genom en kombination av ord och handling så vägleder du honom, kärleksfullt men ändå tydligt. Är han trots detta helt ointresserad av att ägna dig någon uppmärksamhet eller fokus i sängen, så behöver du fråga dig själv om du är beredd att ha en relation på sådana villkor. Kram Linn

uppgiven: Hej jag undrar hur jag ska kommunicera med min chef vi är alltid på kollisionskurs. han lyssnar inte utan kör bara över det jag säger, det gäller arbetsrelaterad kommunikation. jag vet heller aldrig vilket läge det är kan jag prata med honom nu eller måste jag vänta på ett bättre tillfälle då han är på bättre humör. han kritiserar mig ofta inte hur jag sköter mitt arbete utan hur jag är som person. t.ex att jag är bitter, att jag blandar ihop sak och person, att jag inte passar in i gruppen m.m. kan även säga att hans kroppsspråk är väldigt aggresivt och avståndstagande.
Magnus Sjöström: Om din chef är klok så borde han uppskatta att du tar upp dessa saker direkt med honom. Ofta så mytologiseras chefer genom att det pratas om dem men inte med dem. Att vara direkt i sin relation med chefen tidigt innan man hamnat i en för uppladdad situation är viktigt.

mamma: Jag har sen min yngsta dotter var tonåring, hon är 37 år nu, haft problem med att hon är väldigt otrevlig mot mig, innan var hon den bästa dotter man kan ha, helt utan att jag gjort något är hon elak och hackar på mig. Senaste året har också min äldre dotter 41 år också blivit otrevlig. Hon har 4 barn och tar för givet att jag ska ställa upp vilket jag också gör, vi bor nära varann och hon vill helst att jag ska vara som ett hembiträde då hon arbetar heltid. Jag är långtidsjukskriven och är inte så stark men det verkar dom inte förstå? Kommunikation är väldigt viktig men vi når inte varann och dom öppnar sig inte för mig. Det känns tyvär som om vi bör sluta träffas? Ledsen mamma
Birgitta Klang: Hej!
Det känns som du är dålig på att sätta gränser för dig själv.
Det är viktigt att du berättar för dem att nu mår jag inte bra och kan inte hjälpa er med barnen.
Men när jag mår bättre går det jättebra.
Eller om det är flera gånger i veckan.Bestäm : jag kan hjälpa er 1 dag i veckan.
det känns som dina barn inte respekterar dig och det är viktigt för er fortsatta relation
Lycka till

Sandra: Jag har en annan fråga jag ska på en arbetsintervju kl. 11.00 har ni några tips i hur man ska förhålla sig när man ska genom kommunikation framföra och skapa en bra och betydande intervju?
Magnus Sjöström: Ett grundtipps i en arbetsintervju är att vara nyfiken och att ställa frågor till dem som inetrvjuar dig. Det ger ett gott intryck! Det är också viktigt att vara väl påläst om det arbetsplats man kommer till. Lycka till!

Nesse: Hej Linn, Min fru säger att hon inte känner min penis. Jag tycker det är fönedrande att hon behöver säga detta. Vad tycker du?
Linn Heed: Det är klart att man kan uttrycka saker på olika sätt, men om hon nu har uttryckt detta, på ett klumpigt, kränkande och okänsligt sätt, så har hon ändå förmedlat någonting med det. Hon har ingen känsel av dig när ni har samlag. Vad kan ni gemensamt göra åt det. Jo följande: hon kan göra regelbundna knipövningar som stärker underlivsmuskelaturen och som gör att hon kan knipa åt och känna mera och dessutom öka förutsättningarna för intensivare orgasmer. Blir hon "för våt", det vill säga lubrikationen är så kraftig att känslan är att du bara halkar omkring i henne, så kan hon använda en handduk och torka av underlivet med, för att öka friktionen. Du kan använda en penisring runt penisroten som träs på innan erektion. Den hjälper till att både bibehålla ståndet, men också att stasa upp blodet i penis så att erektionen blir kraftigare. Sedan finns det en gelé som heter Maximum gel från Viamax, som ökar erektionen och penis omfång. Det är en helt naturlig gelé som med regelbunden användning kan ge önskad effekt. Sedan kan ni också välja olika samlagsställningar där hon kan tighta till det hela lite mer, genom att tex välja missionären där hon ligger raklång med benen och du tränger in, eller att hon håller ihop benen när du tar henne bakifrån. Dessutom finns det en bra gelé från Viamax som heter Tight gel som drar ihop underlivet hos kvinnan och ger en tightare känsla. Den är helt naturlig och baseras enbart på örter som används av kvinnor i Thailand som nyligen har fött barn. Några tips! Kramar Linn

Gunilla Oskarsson: Hur skall jag kunna träffa min son igen? Jag har inte träffat min son på två år. Han svarar inte när jag ringer, men svar ibland på sms. Jag har sms; at honom om vi kunde träffas, men han har inte svarat. Vi har inte bråkat. Sist vi sågs var julen 2008.
Birgitta Klang: Hej!
det är svårt att ge ett råd men har du skickat ett SMS där du förklarar varför du vill träffa honom och att det är viktigt för dig?
Om han då inte svarar får du nog vänta till han är mogen att at konatkt med dig

karin: hej min sambo o ja har jättesvårt att kommunisera enligt mig han tycker att han säger en sak så ska de va så medans ja vill kunna prata om saker utan konflikter för de e ja van vid hemmifrån du vet prata om allt mellan himmel o jord medans han säger va han tycker o om ja säger något ex en annan lösning så säger han bara jaha ja men gör så, du bestämmer ju jämt . men ja har ju bara sagt min åsikt sen tycker ja att vi utifrån va vi tycker ska besluta något tillsammans men de funkar aldrig. samma sak om vi ska göra något ex renovera blir vi alltid sura på varandra tillslut eftersom ja vill prata o fråga i de vi gör medans han e van vid att allt ska man förstå utan att tala om allt. han har aldrig blivit berömd utan bara kritiserad i sin barndom o massor av irroni ja kommer från en oironisk bakgrund full av prat o förstående o kärlek ja kramar gärna medans hans pappa aldrig kramar någon i onödan . ja vill gå o pratamed fam.rådgivare men ja får inte med honom vad ska ja göra tusen tack i förhand
Linn Heed: Även om din man är kritisk och skeptisk mot att bjuda in en tredje samtalspartner in i er relationm som t ex familjerådgivning, så kan du framföra att det är viktigt för dig. Älskar han dig och vill han att ni ska få en förändring i er relation, även om han inte tror att familjerådgivningen är lösningen, så kanske han kan vara beredd att pröva några gånger på vinst och förlust och se vad det hela kan leda till. Ni behöver definitivt se över ert kommunikationsmönster och hitta nya konstruktiva vägar till att samtala med varandra. Det går, men det är ett hårt arbete. Kramar Linn

Sandra: Hej, och tack för ett jätte bra valt ämne! Jag har en fråga som lyder; Hur ska man gå vidare till sig själv och sin egna kommunikation till sig själv när man har bråkat om något och lämna det bakom sig? Jag är en sådan som kan diskutera igenom problemet men ältar det fortfarande kanske flera månader senare... Hur ska jag bli bättre med kommunikationen till mig själv, och acceptera att jag får en förklaring och slut på diskussionen så att jag inte går och ältar ett bråk resten av livet. MVH / Sandra
Magnus Sjöström: Det är väldigt viktigt att inte se bråk som misslyckanden utan att se dem som en del av en nära relation. Var generös mot dig själv och minns att livet är komplext och motsägelsefullt. Dilemmor ingår.

Rådlös: Jag har en dotter på 35 år. År 2003 åkte jag på ett uppdrag utomlands och återvände först 2008. Självklart är bakgrunden och orsakeerna omfattande. Skiljsmässa genomfördes via fax 2004. Problemet är att min dotter vägrar att varken tala- eller ha någon kontakt med mig sedan jag kommit hem. Hur ska jag få möjlighet att få en kommunikation till stånd. Jag förstår att hon säkert känner sig sviken, men problemen var mellan mig och mitt x inte henne
Birgitta Klang:
Jag tycker det är viktigt att du får en chans att prata med din dotter.
Jag tycker att du skall skriva ett brev till henne och förklara varför detta hände.
Hur mycket du saknar henne och hur gärna du vill ah konatkt.
sedan ligger bollen hos henne.
Jag hoppas att du lyckas för det är tråkigt både för dig och henne om ni inte får en fungerande relation.
Lycka till

krister: jag och min hustru har blivit ovänner och har för tillfället svårt att prata med varandra. hon har inte bott hemma på ett par dagar. jag skrev ett brev till henne men har inte fått någon respons på det, är det ok att skriva tills vi kan få en normal samtalston igen?
Magnus Sjöström: Det låter som ett väldigt bra sätt att hålla kommunikationen igång. Ibland betyder inte att man inte får ett svar att det är ett dåligt sätt. Om ditt sätt är att skriva så gör det!

Sara: Vi har en nära vänskap med en familj där kvinnan styr och ställer hela tiden, skäller på mannen o pratar illa om honom vid närvaro av oss och flera vänner, enligt henne gör han aldrig rätt!, Han är mer en slav i familjen som måste göra som hon säger, annars är han inge värt. han måste ställa upp på att hela tiden skjutsa o göra allt för deras barn (även fast de flyttat hemmifrån) annars menar hon han är trög o inte förstår uppfostran. Med andra ord han är i hennes ögon helt värdelös! Men vi som finns runt omkring ser honom som en helt perfekt man som verkligen gör mycket för familjen, han lagar mat, bygger på huset, handlar, ja säg vad han inte gör, men det duger inte för henne. Jag har aldrig hört henne säga någe positivt om honom de sista åren men det mest förskräcklige är att hon gör narr av honom framför andra! Nu till frågan: Vad gör man i såna här fall? Säger man rent ut till henne vad man tycker om detta eller? jag ser ju att folk inte vill gå dit o detta för hennes sätt att bete sig så fruktansvärt illa mot mannen! //Sara
Linn Heed: Även om det är deras relation och han måste reagera, så har man ändå rätt att reagera över något som pågår och påverkar en i ens omgivning. Prata med henne på ett ödmjukt sätt, att du inte lägger er i deras relation, men att du inte uppskattar att hon när ni är närvarande pratar på det sättet om honom. Du mår dåligt över när hon uttrycker sig kränkande och negativt kring honom och gör narr av honom offentligt. Detta har du all rätt att uttrycka. Så var modig och välj kloka ord när du kommunicerar med henne. Kramar Linn

Imma: Har vad jag nu förstått efter 10 år gift in mig i en dysfunktionell familj (adhd osv) och dessutom kommer jag själv från ett förhållande med en alkoholiserad man som jag har två barn med. Har gått tre år i terapi och början nu igen på måndag. Förstår att tystnad, spydigheter och bubblande åsikter gör mig helt frustrerad och det gör att även mitt nuvarande förhållande håller på att spricka. Den här familjen driver både företag och lantställe ihop så det är inte bara att bryta. Min fråga är - är det ok att samla till ett möte med oss sex vuxna och i från mitt perspektiv lägga ut frågan om vi kan tillsammans försöka få till en bättre kommunikation. Kan jag även hinta om att ena barnet som nu fått diagnos ADHD kan ha fått det av sin far eller går jag för långt då? Har tassat i så många år och nu orkar jag inte tänka eller fungera längre.
Magnus Sjöström: Jag tycker att det låter bra med ett nätverksmöte med vuxna i en sådan här situation. Ofta kan man få väldigt bra hjälp med flera i rummet förutsatt att ni har en duktig nätverksterpeut till hjälp. Ta upp de frågor du anser viktiga för dig och som kan leda processen framåt.

Pontus: Hej! Jag är sambo sedan 2006? har dåligt självförtroende. har social fobi och depression sedan i mars. jag är alltid osäker på vad jag vill har alltid försökt leverera det jag tror att andra i min omgivning vill att jag levererar så att säga.. jag har pratat med min sambo om att göra slut två gånger men jag har tänkt hur ska hon klara sig osv? det jag tycker är jobbigt nu är att hon är så seg och säger aldrig vad hon tycker..hon är velig, tar tid på sig.. hon har varit sjukskriven och det tog mycket av min energi att stötta henne.. det enda jag vet är att jag gillar att göra visa saker ganska snabbt och effektivt.. då känner jag mig duktig.. men jag undrar om det inte har med min sf att göra.. iaf nu efter min depression senast har jag aldrig aptit direkt och har extremt svårt att komma igång och göra saker och visst isolerar jag mig med att vara hemma och spela tv spel eller sitta vid datorn.. men jag tänker ofta vad ska jag göra om jag säljer mitt tv spel och vill försöka börja träffa folk? jag vet inte om jag klarar det.. och för att bli fri från mitt depression och börja jobba ska jag separera då för att bara rå om mig själv om mina problem? (min sambo mår ju också dåligt ibland och är ofta trött hemma) min tillvaro just nu bringar mig 0 energi och livet känns värdelöst.. jag har slösat bort mitt liv sedan jag var 15 känns det som. Vad ska jag göra med min relation eller hur ska jag ta reda på vad jag ska göra? vi har pratat lite och jag har sagt att jag är extremt blyg och har svårt att träffa folk jag inte känner samt att jag inte klarar av krogen..
Linn Heed: Ni har det svårt båda två på olika sätt och även om man så långt som möjligt försöker hjälpa och stötta varandra i en relation när den andre har det svårt, så finns det även begränsningar i detta. I första hand måste ni var och en ta hand om er själva och ta ansvar för att ni får den hjälp ni behöver utifrån. Att ha någon att samtala med, som kan hjälpa till att spegla och reflektera på ett sunt sätt. Att fatta stora avgörande beslut när man är i en livskris eller i ett dåligt mående är inte alltid rätt, utan försök att göra en paus i det som är er relation utan att ni måste fatta ett beslut om att separera. Så klart att ni kan ge varandra det kärleksfulla utrymmet att tänka, känna och bearbeta på varsitt håll. Det är när man känner sig helare i sig själv, som man också kan ge kärlek och kraft till en annan människa. Kramar Linn

Maria: En viktig del är att kunna lyssna på den andre utan att avbryta och komma med kommentarer allt för snabbt. Lyssna och bekräfta innan!
Magnus Sjöström: Jag håller helt med dig Maria!

susanna: Hej och godmorgon jag skriver från Göteborg och är 39 år.Jag är gift och har ett otroligt bra förhållande med min man både han och jag har aldrig haft ett så bra förhållande förut.Jag har 2 barn sen tidigare och han har 2 barn 19 och 23 år.Min man är 47 år. Det är såhär att jag har funderat på att jag vill ha barn i sista tiden vet ej riktigt hur det har kommit men vi kvinnor känner väl så i vissa perioder i livet har pratat med min man om detta men han tycker att det räcker för honom. Han har blivit sviken på många sätt i hans gamla förhållande så det finns nog en rädsla inom honom det märker jag.Och 2006 har han gått igenom en hjärtinfarkt alltså han har varit med om mycket.Jag hade ju ångest för några år sedan och på senaste har det kommit tillbaka jag har aldrig haft mediciner eller så men det känns jobbigt ibland jag tänker nog för mycket på allting eller vad det är.jag känner mig nog inte riktigt nöjd med mig själv just nu på nått sätt.Fast jag har inget att klaga på i min relation för bättre man får man leta efter han har en otrolig respekt och empati och visar sin kärlek på alla sätt han kämpar verkligen för oss.Skulle behöva råd angående min ångest och det andra jag har skrivit mvh s
Birgitta Klang: Hej!
Jag tycker att du skall försöka fokusera på det du har.
En underbar man som du älskar och som älskar dig.
Även om det finns en liten besvikelse hos dig för att han inte vill skaffa ett barn med dig så är det viktigt att respektera hans vilja.
Förklara en gång till vad du känner och vill han inte så får du acceptera detta

Eva: Vad ska man göra när man har svårt att hitta de rätta orden och den andra är väldigt bra på det. När man blir stum och hellre stänger in sig för det blir för jobbigt för man inte kan formulera sig och känner sig överkörd
Magnus Sjöström: Ett sätt kan varar att skriva ner det man känner. Ett annat sätt är att lita på och vila i att kommunikation också är ickeverbal. Allt måste inte uttryckas i ord!

Undrande: Jag undrar vad ni anser om att kommunicera sin relation via Sms.Det är så lätt idag att ta upp mobilen och 'prata' än att ringa. Jag är i början av en relation där 90% av all kommunication sköts via sms och jag har problem med det känner jag. Vad anser ni?!
Birgitta Klang: Hej!
Idagens samhälle så tror jag att sms har ersatt de brev vi skrev förut och det är väl bra att kunna göra det. Ser inga problem med detta

Rådsökaren: Jag upptäkte i sept. att min pv sökte kontakter att träffa över internet, han bor i LatinAmerika och jag i Sthlm. Han kom hit över julen och vi hade en underbar tid tillsammans. Han hade sagt att han stängt ner sin internetsida, men jag upptäckte att så inte var fallet. I stället skrev jag till en man på internet och presenterade mig. Senare har det komplicerats med att min pv känner den andre mannen, som också har visat för min pv vad jag skrivit. Nu vill han inte förlåta mig, han är där och jag här och jag vet inte hur gå vidare? För jag älskar honom och vill kunna lösa detta, men nu anklagar han mig att ljuga om Allt. Han är givetvis sårad, och jag tror inte jag har förlåtit honom från början. Vi måste finna ett sätt att gå vidare...Jag i alla fall, och jag tror även min pv lider av enorm separationsångest varje gång vi skiljs åt. Kan det påverka? För jag känner den redan ca. tre dagar innan han ska åka. Nu kommer vi inte kunna ses förän i Juli. Vi har bara känt varandra sedan 1 år och vi är bägge i 40 års åldern utan tidigare erfarenhet innom förhållande. Nu vill han inte prata med mig. Olycklig ;-(
Linn Heed: Att leva i två olika världsdelar och med olika kulturell bakgrund och med begränsade möjligheter att träffas, ställer givetvis stora och extrema krav på en relation. Det kräver tillit, mod, förståelse och att vara öppen för att saker inte alltid blir som man önskar och tänkt sig. Det viktiga är att ni vågar prata om det som känns jobbigt och den besvikelse som tränger sig på för er båda två. I en ny relation behöver man också ganska ofta tanka på och ge ny input, vilket är svårare när ni har det geografiska avståndet, men försök prata med honom, via mail, via skype, via sms och ibland telefon. Finns kärleken och viljan där så kämpar ni och kan både förlåta och få kraft att gå vidare. Kramar Linn

Testo: Ni vet väl att en laptop i knät dramatiskt sänker testo halten i kroppen! Not so good!
Magnus Sjöström: Tack, viktig information! En stund var tredje söndag kanske inte är så farligt, vad tror du?

Anna: Hej! Jag och min sambo har separerat och brutit upp pga min svartsjuka. Jag har talat om för honom att jag är så rädd för att bli lämnad men han tycker att jag hela tiden anklagar honom för att vara en otrogen bock som vill ligga med allt och alla. Vi når inte fram till varandra utan bråkar bara och kastar skit på varandra när vi försöker diskutera detta problem, min svartsjuka, Kan vi hitta tillbaka till varandra? Hur lär man sig att prata och lyssna på varandra? Han vägrar gå i parterapi. //Anna
Linn Heed:

Finns det något fog för din svartsjuka gentemot honom? Har han verkligen svikit dig, har han varit otrogen, är han en person som du i grunden inte kan lita på? Är det mer dina egna rädslor, så behöver du i första hand inte gå i parterapi, utan tvärtom jobba med roten till din svartsjuka. Sök upp en samtalsterapeut, där du kan få hjälp att undersöka detta. Svartsjuka bottnar ofta i rädsla, precis som du är inne på. Rädslan att bli lämnad, övergiven, ratad, bortvald. Det går att jobba med. Kramar Linn