Den 30 oktober 1998 hade 400 ungdomar samlats i en festlokalen i Göteborg för att fira Halloween. Festen hölls i en lokan som egentligen bara var anpassad för bara 150 personer. När branden utbröt i nödutgångens trapphus strax före midnatt hade de inte en chans.

Shirin Shaker förlorade sina systrar

Shirin Shaker, som 1998 var 13 år gammal, överlevde mirakulöst den hemska händelsen. Hon var på festen tillsammans med sin lillasyster som var tolv år och sin storasyster som var 17. Shirin var den enda av de tre som överlevde.

- När man står där inne och de säger spring för livet det brinner så fattar man inte riktigt vad det är som håller på att hända. Det var ju när alla gick mot dörren och man kände trycket som man fattade att det här är allvar. Vi kommer inte komma ut, berättar Shirin.

Hon berättar att det blev stopp när alla försökte ta sig ut och att folk då försökte hitta andra vägar:

- Det låter konstigt, men man simmade mellan kroppar för att ta sig upp i högen för att kunna se och ner för att kunna andas. Alltså, det är obeskrivligt.

63 unga människor omkom

Paniken korkade snabbt igen den enda kvarvarande utgången när lokalen på några ögonblick förvandlades till ett brinnade inferno och fylldes av giftig svart rök. 63 unga människor kom aldrig ut utan brändes inne och 100 skadades, många svårt med livslånga handikapp som följd.


- Jag accepterade vid något tillfälle där att det här kommer inte gå bra. Jag kommer att dö. Men sen så började jag tänka på mamma. Jag vet inte var jag fick kraft ifrån, säger Shirin.

Hon berättar att hon låg längst ner mot en vägg och placerade benen mot väggen och ryggen mot folkmassan och tryckte. Hon lyckades ta sig upp på benen och klättra över alla människor och ut mot dörren:

- När man kom ut från lokalen så kommer man ut från ett helvete och in i ett annat. Där ligger ju människor döda, skadade. Det var en helt annan slags panik där.

Kunde ringa sin mamma

Shirin berättar att hon letade efter sina systrar, men till slut hittade en kompis. En taxichaufför lånade henne sedan en telefon så hon kunde ringa sin mamma.

Hur har upplevelserna påverkat dig?
- Jag kanske är den jag är i dag mycket på grund av det. Jag accepterar livet och döden på ett helt annat sätt. Men det var mammas enorma stöd som räddade mig. Jag kan gå igenom branden flera gånger, men jag kan inte gå igenom mammas död en gång till, säger Shirin.

Branden har satt spår

Hon berättar också att hon i dag mår normalt bra, precis som vem som helst, men branden har trots allt satt sina spår.
- Jag har svårt att befinna mig i trånga utrymmen. Jag åker inte gärna flyg, tåg, trånga hissar, båtar. Det stör ju. Det är som ett handikapp. Jag kan inte göra vissa saker, säger Shirin.