Regissören J.J. Abrams tar oss med till begynnelsen av Star trek-sagan och vi får i en prolog se hur James T. Kirks far offrar sig för att rädda sin besättning, bland dem hans gravida fru. Fienden är de onda romulanerna under ledning av Nero och den unge kadetten Kirk kommer så småningom att stå öga mot öga med honom, mannen som tog hans far ifrån honom.

Vi får också bevittna unge Spocks tuffa uppväxt, ständigt mobbad i Vulcanvärlden då hans mor är en människa och han vet tidigt att han aldrig kommer att accepteras. Spock och Kirk förenas motvilligt på skeppet USS enterprise tillsammans med de andra unga kadetterna: Nyota Uhura, Hikaru Sulu, Pavel Chekov och ”Bones” McCoy under ledning av Kapten Christopher Pike.

Unge James är en stursk grabb som egentligen inte har en tanke på att bli rymdfarare men en våldsam uppgörelse på en pub med några unga män i uniform gör att han ändrar sig. Ombord på USS enterprise visar han handlingskraft men bryter också regler och order och anses vara alltför rebellisk för att en dag kunna bli befälhavare. Spock å andra sidan har ett metodiskt lugn och kalkylerar risker mot chanser vilket gör honom till ett chefsämne.
Så småningom svetsas gruppen ihop och bildar en nödvändigt stark trupp då de snart kommer att möta Romulanen Nero som verkar vara en övermäktig fiende.

J.J. Abrams är ett geni som vet vad som krävs för att göra något så nördigt som Star trek till biounderhållning av hög klass för alla! Han rollbesätter en ung och relativt okänd ensemble som toppas av Eric Bana som Nero, tala om fingertoppskänsla! Dessutom kallar han in två manuskollegor från Aliastiden som uppgraderar Gene Roddenberrys originalkaraktärer för en ny hipp generation biobesökare som ”been there, done that” och inte vill ha några döda punkter. Star trek är helt enkelt storartad biounderhållning!
BETYG: 4 solar

Ronny Svensson