När Angel Sammalisto var tre år gammal adopterades han till Sverige från ett barnhem i Bangkok. Uppväxten i Sverige var tuff och han kände sig ofta mobbad, men nu är han 28 år och bor med sin fästmö och sin dotter på nio månader i Gävle.

Angel ville få klarhet i var han kom ifrån och varför han blev bortlämnad och åkte därför till Thailand med Spårlöst och Elisabet Bellman för att ta reda på det.

- Det var väldigt känsloladdat och jag hade någon slags pirrighet i kroppen, berättar Angel.

Men svar visade det sig vara svårt att få. Ett av de mer känslosamma besöken i Bangkok var på barnhemmet där Angel tillbringat sina första tre år.

- När jag fick veta att de bränner all dokumentation efter fem år kändes det tungt. Det var som att jag överhuvudtaget inte existerat i detta land – det fanns ingen dokumentation alls kvar om mig, berättar Angel.

I stället försökte de hitta någon information om föräldrarna med hjälp av de knapphändiga uppgifter som fanns i hans födelsebevis. Och nu fick de äntligen napp. Hans pappa fanns i systemet:

- Det var spännande att få se kortet på min pappa. Vi hade hittat honom och jag fick se hur han såg ut och då tändes såklart hoppet att få träffa honom. När de sedan berättade att jag kom för sent och att han dött för fyra månader sedan så blev jag chockad, säger Angel.

Men besvikelsen till trots så fortsatte de söka och på pappans gamla adress gav letandet äntligen resultat. Medan Spårlöst-teamet gick iväg till adressen fick Angel stå kvar vid bilen och vänta.

- Ärligt talat så var väntan det djävligaste jag varit med om. Jag visste ju att någonting fanns där. Min pappa hade ju bott där så något spår av honom fanns ju kvar. Kanske fanns min mamma där? Eller andra släktingar? När jag fick vänta där höll jag på att få ett psykbryt! De var borta i säkert en och en halv timme och då förstod jag ju att de måste ha hittat något, säger Angel.

Kvar på pappans gamla adress fanns Angels syster.

- Jag visste ju inte ens om att jag hade en syster. Det är klart att jag spekulerat i sådant under åren, men jag har ju aldrig vetat. När vi träffades såg jag att vi inte var ett dugg lika varann. Jag har fått reda på att hon är mer lik vår mormor och jag är väldigt lik min pappa. Allt förutom mina ögon kommer från pappa – ögonen liknar mammas.

Via systern fick de också kontakt med Angels mamma som visade sig bo i Schweiz så resan fortsatte tillbaka till Europa. I en park fick Angel till slut träffa sin biologiska mamma:

- Det var en otrolig glädje när jag fick en kram av henne. Det var ju en väldigt stor upplevelse. Att få känna hennes hjärta slå mot mig. Jag har blivit hel för första gången i mitt liv. Jag fick nästan en chock – jag visste inte om jag skulle gråta eller vara glad. Det var så många känslor på samma gång. Jag har ju alltid tyckt att hon gjorde rätt beslut när hon lämnade bort mig. Jag är otroligt tacksam för det! Annars hade jag inte haft det liv jag har i dag i Sverige, säger Angel.

Mamman berättade också för honom varför hon valde att adoptera bort honom.

- Hon tog beslutet helt själv. De bodde i den fattigaste slummen i Bangkok när hon blev gravid med mig och hade helt enkelt inte råd med ett barn till. Det var bara tre personer som visste om att jag existerade. Mamma, pappa och min moster. Tyvärr dog min moster i en mopedolycka två veckor innan jag kom till Thailand. Jag föddes tydligen två månader för tidigt. Det vara nära att jag hade fötts i taxin på väg till sjukhuset, men min moster var med och tryckte tydligen in mig igen.

Angel blev också överraskad när hans mamma berättade att hon hade letat efter honom.

- För fem år sedan åkte min mamma tillbaka till Thailand för att leta efter mig. Hon åkte både till barnhemmet och sjukhuset där jag föddes. Hon stod en hel dag på sjukhuset och väntade på att de skulle ta fram information, men det fanns inget. Därför trodde hon att jag var död. Och det var inte förrän då som hon också berättade för min syster att hon haft en bror, men som hade dött. Förlusten av mig gjorde att hon aldrig ville skaffa barn igen. Hennes nya man ville ha barn, men mamma ville inte och hon hade inte berättat för honom varför förrän vi nu hittade varandra, berättar Angel.

Hur har allt varit sedan programmet? Har ni fortfarande kontakt och har ni träffats igen?

- Två månader efter resan så åkte vi tillbaka till Schweiz hela familjen. En månad efter det så kom mamma till Sverige och fick träffa hela min familj. Mina svenska föräldrar tyckte också det var jätteroligt att få träffa henne. Hon fick träffa hela min släkt och se på gamla bilder från min uppväxt. Det var känslosamt för henne att se allt som hon missat, men hon är ändå glad att hon fick träffa mig i tid. Hon ångrar inte sitt beslut och är väldigt tacksam mot mina föräldrar för att de tog hand om mig.

- Den 25 mars åker jag tillbaka till Thailand igen. Enligt thailändsk tradition så behåller man askan av en avliden i ett år innan man har en begravning och sprider askan. Det är det vi ska göra nu. Det kommer bli en stor släktträff för mig. Mamma har fem systrar och 6 bröder som alla kommer vara där och förmodligen kommer min pappas släkt också. Det blir första gången de får träffa mig, så det ser jag fram emot, säger Angel.