Göran: Hur känns det vid de olika tillfällerna att möta så många olika öden i Europa ? är det jobbigt ?
Ulrika: Det är fantastiskt. Och ibland jobbigt. Men mest fantastiskt. Jag har lärt mig mycket om mig själv under de här resorna. Och det är en sån ynnest att få komma in i de männiksornas liv och vardag.

Nadja: Hur är det att hjälpa dom som är meed i spårlöst?? Hoppas du Svarar
Ulrika: Det är jättekul. Det är de som tar med mig på den här resan. Vi kommer varandra otroligt nära. Det känns ofta väldigt konstigt när vi sedan skiljs åt.

carro: Ulrika om du fick välja en känd person och ett ämne att göra ett program om - vem och vilket ämne i så fall? Ngt drömprojekt du har kanske!? :) kram
Ulrika: :-) Faktum är att jag är rätt ointresserad av kända människor. De är så medievana. Ha, ha. Man får inte ut så mycket ur dem. Men Nelson Mandela kanske. Eller Aug San Sui Kyi eller hur man stavar hennes namn.

Krister Svensso: Vilket uppdrag har berört dig mest känslomässigt mest?
Ulrika: Jag blir alltid berörd, men jag tror att de som tagit mest på mig har varit de som varit i östeuropa. Det ligger ju så nära. Bara timmar härifrån. Och det är på flera ställen så fattigt och många har haft det svårt.

Josse: Hur tycker du att du själv har påverkats av att följa de adopterade?
Ulrika: Jag har förändrats mkt tror jag. Jag är nog lite annorlunda som förälder. Jag vet nu vad det kan innebära att skiljas från sina föräldrar eller anhöriga. Tanken på att på ngt sätt skiljas från mina egna barn ger mig mer ångest nu. För deras skull. Jag skulle aldrig vilja att de trodde att jag inte önskade dem.

Matilda: hej Ulrika har följt spårlöst genom åren nu och tycker att de är alldeles fantastiskt att ni hittar de försvunna släktingarna, är själv adopterad från colombia men tvekar att leta eftersom jag tror att de kan vara svårt att hitta är de det???
Ulrika: Det beror på hur dina papper ser ut. Läs igenom dem ordentligt. Sedan gäller det att pussla, gissa och vara kreativ. Eller sökt till Spårlöst!!! Jag har aldrig varit i Colombia. ;-)

helena: har detnågonsin hänt att den ni sökt inte velat träffa den som söker?
Ulrika: Ja det har det. Det är svårt.

Oskar: Hej ulrika! (: Vilken resa av allhopa om du får välja en res som var roligaste? Vilken väljer du då? Kram Oskar
Ulrika: Jag kan inte välja. Alla har varit otroliga på sitt vis. Men vi hade VÄLDIGT kul när vi var i Portugal med Sandro. Han är en riktig partykille. :-)

Cicilie H Ander: Jag tycker du gör ett fantastisk jobb som programledare, du verkar så äkta, och det verkar som du bryr dig om människor och deras känslor. Vilken återforening har gjort mest inntrykk på dig själv?
Ulrika: Det är svårt att välja. Men för att bara nämna en så gjorde Polen med Beata och Maria oerhört sort intryck på mig. Det var också mitt första program. Jag var helt oförberedd på vad det skulle innebära. Jag var helt slut när jag kom hem.

Ola: Hej. Är det någon idé att söka till spårlöst om det inte framgår nåt av adoptionspapprena?
Ulrika: Troligen inte. Men det kan ju hända att vi hittar ngt som du inte sett... Det beror ju på hur de ser ut. Prova!

felicia: va dtycker du om folkbokföringen inte har nån irformation?
Ulrika: Det är ok. Det är helt olika integritetslagstiftningar i olika länder. Vår offentlighetsprincip är MYCKET ovanlig. Och inte helt oproblematisk.

Robert: Tack för din insats, du är klart BÄST! Vad var jobbigaste under alla resor runt jordklotet?
Ulrika: Att berätta för Beata och Maria (Polen) att deras föräldrar var döda. Jag var helt knäckt efteråt. De blev så ledsna. Men det har varit mycket som varit svårt. Men det vägs upp av det roliga.

Regina: Hej Urika! Jo, jag undrar hur du känner när du ska hjälpa folk med att hitta andra i andra länder. Känns det inte lite pirrigt?
Ulrika: Jo, fast på ett bra sätt. Det ä ju spännande. Det är som att leka detektiv i ett helt främmande land. Man dyker upp som ett ufo och har ingen aning om hur någonting fungerar. Det är nyttigt och mkt givande.

Andreas: Du är en underbar programledare :-) Kommer en till säsong?
Ulrika: :-) Tack! Jag vet faktiskt inte än. Hoppas det. Det är det roligaste programledarjobb jag haft.

emma louisa: hej det var trevligt och se vad som hänt och för mig som alltid haft en barb relation till släktingar så är det bra att få en verklighets koll och se att alla inte har det så har bra. Hut var det för dig?
Ulrika: Det var jättekul att få resa runt och träffa alla igen. Vi kommer ju varandra väldigt nära under resan och sedan tar det liksom bara slut. Konstigt.

Linda: Har du varit med om någron "misslyckad" återförening någon gång? Jag antar att inte alla föräldrar/släktingar har blivit så lyckliga som de vi får se i programmen.
Ulrika: Nej. Alla har faktiskt blivit mer eller mindre glada. Även om det så klart är omtumlande för dem. Men jag vet ju inte vad de har tänkt och känt efteråt...

Göran: Jag var mest tagen efter programets resa till Rumänien både uppe i Satu mare trakten & nedanför Bukarest har det vsrit fler fall Där ifrån ? det har ju adopteras en del där ifrån?
Ulrika: Inte vad jag vet, men du har rätt. Det är många som adopterats därifrån.

Alexander Löw: Hej Ulrika. Är själv ett adoptivbarn från Colombia, har funderat mycket på det här med att söka rötter. Hur mycket information måste det finnas om en för att det i huvudtaget skall kunna gå att göra en eftersökning? Jag är idag 30år och lever med min kille sen6år tillbaka har familj och bra jobb men är ändå inte tillfreds med mig själv . Kan det vara den tomheten som alla berättat om att dom haft men som har fyllts igen efter deras möten med den biologiska familjen? Ser framemot ett gott svar. Mvh Alexander
Ulrika: :-) Jag vet inte, men kanske. Min upplevelse är att alla jag rest med har känt att resan har fyllt något form av tomrum hos dem, även om det så klart inte löser livets alla problem. Men de har ju fått svar på åtminstone en del av sina frågor och också fått se en hel del av de platser som haft med deras liv att göra. jag tycker att du ska prova. Vad har du att förlora?

Nadia: Vad krävs för att vara med i Spårlöst?
Ulrika: man behöver lite information. Men exakt vad är ju svårt att säga. Ngt som vi kan använda. Skicka in dina papper så hör redaktionen av sig om de tror att det finns en chans. Lcyka till.

Johannes: Hej Ulrika! Du har ju rest mycket pga programmet! Vilka språk pratar du? Jag pratar Finska, Svenska och Engelska. Kram Johannes
Ulrika: :-) Då klår du mig. Jag talar svenska och engelska, dålig franska och mkt mkt lite ryska.

Liza: Minns dig från utländksa MTV där runt 90-2000-talet. Saknar du den sortens program?
Ulrika: Ja och nej. Det var otroligt kul då, men jag känner väl att jag vuxit ifrån det lite. Efter så och så många musikintervjuer så känner man att man kan den grejen. :-)

lucila jensen: har ni stor belastning när det gäller att folk ber om er hjälp hur tar ni ut vilka som ska få er hjälp.
Ulrika: ja ganska. Men jag kan inte ge några siffror, tycärr.

TL: Tror du att det är möjligt att hitta en pappa i Kina?
Ulrika: Det är klart att det är. Vad har du för info? Det är så klart svårt eftersom landet är så stort, men inget är omöjligt.

Cicilie H Ander: Händer det ofta att ni inte hittar någon släktningar alls?
Ulrika: Jag skulle inte säga ofta men det händer. Vi är väldigt envisa. :-)

Farhiya: Hej' Ulrika ungefär hur många landär har du rest i programmet
Ulrika: Oj. Kanske 15 st hittills. Gissningsvis. Det är ett fantastiskt jobb jag har, eller hur?

Enes: Fantastikt program ni gör som hjälper folk som letar efter sin närmaste! Fortsätt ni med det!
Ulrika: :-) Tack. Det gör jag så gärna. det är otroligt roligt.

Saeid: Godkväll,tack för den fina jobbet som ni gör,jag undrar om man kan ta kontakt med Oksana?
Ulrika: :-) Det får du lista ut själv! Tror du att jag tänker ge bort mina bästa jobbtricks så här hursomhelst?

Ulrika: Tack för alla frågor!!! /Ulrika