Även om Lina-Maria växte upp utan sin pappa har han ständigt funnits i hennes tankar. I Spårlöst fick hon till slut träffa honom. Det var ett ögonblick som hon hade väntat på under hela sitt liv.

Blir man någonsin redo för ett sådant ögonblick?
– Även om jag kände mig redo så var väldigt svårt att ta de allra sista stegen. Så som det ofta är när något man drömt om är på väg att bli verklighet, säger Lina-Maria.

Fick du svar på dina frågor?
– Det finns fortfarande många obesvarade frågor, men vi tar ett steg i taget. Nu har jag i alla fall någon att vända mig till.

I programmet nämner du att den här resan var ett sätt för dig att ta reda på vem du är. Känner du att du har kommit underfund med det nu?
– Kanske hade jag någonstans hoppats att allting skulle falla på plats med en gång. Det gjorde det inte. Men en bit i pusslet har nog lagts.

Ser du annorlunda på din pappas frånvaro i dag?
– Nej, inte direkt. Jag förstår att mina föräldrar har handlat utefter de förutsättningar som fanns. Min pappa kunde inte stanna i Sverige och min mamma valde att uppfostra mig på egen hand. Jag respekterar dem båda för deras val.

Kan du förstå varför han aldrig kontaktade dig?
– Det kan jag nog aldrig förstå fullt, men jag har accepterat det. Det viktigaste för mig just nu är hur vår kontakt ser ut i framtiden.

Hur ser er relation ut i dag?
Vi har mejlkontakt och kommer att träffas igen. Jag har fortfarande inte träffat resten av mina släktingar i Houston och ser fram emot att träffa min kusin och hennes familj igen.