Annette: Jag är skyldig att göra en anmälan om ett barn far illa. Kan en sådan anmälan göras anonymt? Gäller det en vän el granne kan det bli känsligt.
Anna Karlstedt: Hej! En sådan anmälan kan absolut göras anonymt, tala om det för säkerhets skull bara. God fortsättning!

Nina: Jag har hamnat i en riktig soppa. Jag har nämligen haft sex med min bästa kompis ex-pojkvän, inte en utan två gånger. Båda gångerna har vi varit fulla. Om hon får veta tror jag att hon blir jätteledsen och jag är rädd att hon kommer att säga upp kontakten. Nu är det snart fest igen och jag tror att det finns en risk att hennes ex och jag kommer ses igen, sexet var nämligen jättebra. Samtidigt vet jag att jag inte borde - eller? De har ju inte varit ihop på fyra år och hon vill inte ha honom tillbaka. Vad ska jag göra?
Anna Karlstedt: Sånt där kan såklart kännas jobbigt för kompisar, det är väl aldrig kul att någon lägger beslag på ens gamla ex. Men å andra sidan, är det fyra år sedan och hon inte vill ha honom tillbaka - hur länge "äger" hon honom? Tyvärr så kan vi inte "tinga" våra tidigare förhållanden, och det är stor skillnad på att ha sex med ett ex än med någon som fortfarande är i en relation. Jag kan förstå att det känns lite svårt, men du bryter inte emot lagen! God fortsättning!

Anonym: Hej. Det är så att jag har en underbar pojkvän, men nu är det så att jag många gånger per dag tänker på hans tidigare förhållanden, och de han har haft sex med. Jag vet ju att det är mig han älskar nu och att han bara vill ha mig, men det där sitter som inpräntat i mitt huvud. Vi har pratat om det men han börjar tröttna på att jag bara tjatar och tjatar om samma sak hela tiden. Vad ska jag göra för att sluta tänka i dessa banor?
Anna Karlstedt: Jag förstår att det där är jobbigt för er båda, och det är ju omöjligt att stänga av sina tankar helt. Men första steget är ju att inse att det är enbart i ens eget huvud som det pågår, nästa blir att inte dumpa det på pojkvännen. Det finns tekniker att hantera tankar, skifta fokus, då de blir påträngande men det kräver träning. Det är bra att känna till att den strategin att söka bekräftelse, prata om det med din pojkvän osv, är väldigt kortsiktig. Du behöver sluta prata med honom om det och försöka hantera det på egen hand. Svårt ge några snabba tips som hjälper, du kan läsa mer om svartsjuka och hur man hanterar detta på www.psykologiguiden.se. Där har jag svarat på svartsjukefrågor och även skrivit en artikel i ämnet. Lycka till!

Katrine: Om man är orolig för sin pappas relation med frun, ska man ta upp det eller bara låta det bero? Jag upplever att hon är på honom om småsaker hela tiden och hon låter väldigt gnällig...jättetråkigt.
Anna Karlstedt: Ja, det låter tråkigt. Din fråga beror väl på hur din kontakt ser ut i övrigt, kan ni prata om lite känsligare saker i vanliga fall? Det man kan göra är att lite försiktigt fråga, och precis som du skriver i ditt mail till mig, tala om vad din upplevelse är, alltså inte HUR det är. Finns en liten skillnad som kan göra mycket när man ska ta upp lite svårare saker. Lycka till, god fortsättning!

Nathalie: God fortsättning! Jo, det är såhär. Jag skulle firat juldagen tillsammans med några vänner på annan ort men bestämde mig i sista sekund att vara hemma. Och hade innan sagt till min nyblivna pojkvän att jag inte skulle vara hemma. Men ska nu det, och ska till samma ställe som honom. Han blev lite sur för detta. Men många vänner jag pratat med som ska dit tycker inte att det är konstigt, snarare tvärtom. Dom hade blivit glada om jag bestämt mig att vara hemma hos dom om det nu varit så. Tror du det kommer lägga sig? Och varför blir han så sur?
Anna Karlstedt: Hej! Din fråga är rimlig tycker jag, varför blir han så sur? Kan du inte fråga honom det? Jag har ingen aning om det kommer att lägga sig eftersom jag inte känner honom alls, men det bästa är oftast att ta upp det man funderar på och ställa frågor. Frågan honom om det kommer att lägga sig - eller om ni ska hitta någon annan lösning. Annars riskerar juldagen att bli tråkig för er båda. Lycka till, god fortdättning!

Mikael: Hej, är en kille på 31 år. Jag har sedan tidigare en son i en relation och försöker nu dejta och hitta en ny kvinna i mitt lv. Men jag har problem - många av dem jag träffar eller vill träffa har problem med att jag har barn sedan tidigare. Vad göra? låta bli att berätta till en början (vilket jag inte gör)? Eller söka mig till andra singelföräldrar? /Mikael
Anna Karlstedt: Hej Mikael! Jag förstår att det känns lite besvärligt. Samtidigt är ju barnen en stor del av ens liv och av vem som är du, på något vis. Så "mörka" är nog ingen bra strategi på längre sikt. Bättre vänta på något som kan älska dig med allt vad det innebär. Tålamod!!! ;0) Lycka till!

Anders Hansson: Hej. Jag har ett nytt förhållande med en kvinna sedan ett halvår tillbaka. Jag skilde mig från mitt ex då jag träffade henne efter ett 17 årigt förhållande. Jag älskar henne över allt annat men hon har otroligt svårt att visa känslor säger hon. Hon säger att hon älskar mig men får fråga henne och dra det ur henne. Hon nämner det aldrig själv. Pussar och kramar eller sex ger hon aldrig utan det är alltid jag som får göra detta. Finns alltså inget initiativ. Jag börjar känna mig för på så att säga. Älskar hon mig som hon säger eller kan man ha så svårt att visa och berätta om känslor.
Anna Karlstedt: Hej, jag kan verkligen förstå att det här börjar tära på dig. Att få bekräftelse i form av ömhetsbevis, verbala och icke-verbala, är ju själva "kittet" i en relation och det kan kännas väldigt fattigt utan det. Men visst är det så - hon kan säkert älska dig ändå, En del personer har jättesvårt att visa känslor. Det handlar ofta om tidigare erfarenheter, kanske ifrån uppväxtförhållanden. Har man inte fått så mycket kärlek har man själv svårt att ge. Eller har man blivit sårad, kan det också sitta djupt inne att våga igen. Jga har ingen aning om vad det är i hennes fall såklart, men kan ni prata om det? Har du frågat varför det är så svårt? Har du berättat hur det känns för dig? Man kan ta upp hur det känns, men försök göra det då det inte redan är pressat läge, utan då ni har en trevlig stund. Försök hålla dig ifrån skuldbeläggande, tala om hur det blir för dig. Lycka till!

Madelene Jeffer: hej! min fråga handlar om en ganska ny relation,6 mån, o om att ta hänsyn o "ge o få".Nye mannen har altid firat jul med ex o dotter,det tycker jag var helt okej,fint att de kan göra så,men han hörde inte av sig under hela dan,jag ringde vid 20,o det kändes som jag störde,o jag ställde en dum fråga,kanske? Har du glömt mig! Det hela mynnade ut,o han ringde sen 2 tim senare.O jag tog upp det,o han ville inte ha en diskussion om det,dottern o han var hemma hos honom,dottern är 23 år.Jag sa som det var,att jag hade kännt mig ensam o saknat honom,o att han ju kunde smsat,åtminstone.Nu känner jag mig ledsen o lite skyldig men också arg o besviken på honom,hur ska jag hantera detta? Vi älskar varann,men han har varit ensam i 11 år,o jag i 4 år,o det verkar så svårt ibland,jag tycker han är mkt egoistisk ibland,o jag vill gärna ha ett friktionsfritt förhållande,har blivit illa behandlad tidigare...det är väl kanske en utopi,men hur ska jag ställa mig till detta? Har svårt för att "ta för mig"- hälsning 53 år ung kvinna!
Anna Karlstedt: Hej du unga! Jag kan förstå att du kände dig lite ensam och "undanskuffad" i den situationen. Bra att du låter dem ha sin fortsatta tradition, det kan ju vara viktigt även för större barn. Men du kan väl tala om för honom hur han kan underlätta det lite för dig, t ex genom att höra av sig ett par gånger under kvällen. Det kan ju inte vara för mycket begärt? Ta det med honom då ni inte är osams bara, utan be honom om en liten stund att prata om hur ni kan göra inför kommande, liknande situationer! Lycka till!

åke: Efter en del diskussioner bestämde jag o min flickvän att fira julafton med respektive barn på varsitt håll. Osäkert om man skulle komma hem på kvällen eller sova över,då relationen kantats av en del problem blir det lite anstängt att ringa och prata med varann inför barnen då det varit en del smutskastning vid tidigare konflikter.Pga detta så valde jag att ringa vid hemkomst vilket gjorde mig till en skitstövel i hennes ögon då hon tycker att jag inte bryr mig.Så hon kom till mig igår kväll o bröt upp...skall jag ringa henne nu o fråga hur hon mår??
Anna Karlstedt: Oj, jag förstår att du har en massa funderingar just nu. Du kan väl ringa henne och fråga om ni inte kan sätta er och prata igernom vad som hänt och om det finns en annan lösning än uppbrott? Detta särskilt om ni i övrigt har en relation värd att räddas. Jag tycker absolut att man har rätt att hölra av sig med sina önskemål. Men man behöver också lyssna in den andra partens behov. Lycka till!

Tindra: Hej jag är en tjej på 16 år som mår jättedåligt. Då jag känner att jag får ångest så händer det att jag skär mig i armarna och ibland tar jag från mammas lugnande mediciner. Det här började i somras sedan jag träffat en kille som är 8 år älde än mig. Han har själv haft det ganska trassligt under sin uppväxt med droger, misshandel m.m. Egentligen är han en fin kille som hamnat lite snett och jag vill hjälpa honom. Hur kan jag hjälpa honom så att jag själv mår bättre och slipper den här ångesten?
Anna Karlstedt: Hej du! Min första tanke är att du behöver hjälpa dig själv först. Ditt välmående kan inte vara helt avhängligt hur din kille mår? I så fall kan ju vägen till egen lycka bli lång eller omöjlig att nå. Om du gör dig illa så behöver du hjälp. Kna du prata om det med någon nära vän eller familjemedlem, som kan hjälpa dig vidare? Har du ingen så ring till din öppenpsykiatriska mottagning och be att få en tid till psykolog. Så där ska du absolut inte behöva ha det! Ångest finns det hjälp att hantera. Jag hoppas verkligen att du söker hjälp. Lycka till!

mia: Hej. har dejtat en kille 2 mån nu o han sa att han ej vill ha förhållande nånsin (pga tidigare bränd).jag tog lite avstånd men han ringer flera ggr i veckan o vi ses ca 2 ggr i veckan. Vi har inte alltid ens sex så de är inte nåt KK. Sista tiden har han blivit ännu keligare,vill hålla handen,pussas o kallar mig för sin gumma. Kommer han vilja ha förhållande om han får lite mera tid bara eller vad vill han? Det är mest han som tar kontakt o vill ses, han brukar åka o jobba nån månad i ett annat land men säger nu att det ej går pga att jag kom in i hans liv. Ska man tro på allt o bara ge han tid???God jul
Anna Karlstedt: Det låter ju jättehärligt att han börjar våga visa dig lite mer! Du verkar betyda en hel del för honom om han inte vill vara utan dig en månad. Vad som ligger i hans ord kan jag inte svara på utan att ha träffat honom, men kan du inte fråga? Det är ofta det bästa för att få veta, egna tolkningar kan ibland bli lite "sneda". Lycka till!

Anna: Julen anses som en högtid då man ska umgås med nära och kära, men om verkligen vill fira ensam varför är det så svårt för omgivningen att förstå?
Anna Karlstedt: Det är en mycket bra fråga. Människor kan ju tom bli provocerade av annorlunda sätt att vilja leva sitt liv. Jag tycker generellt det är bra, även om svårt, att man vågar lyssna på sina egna behov och följer det. Detta OM det inte handlar om att man vill undvika sådant man är rädd för. Alltså, om man egenltigen vill umgås, men är rädd i sociala situationer, då är det en annan sak. Handlar det om lust bara, så får man faktiskt göra som man vill. Lycka till!

Frida: Kan jjulklappar vara orsaken till bråK?
Anna Karlstedt: Visst kan det det! Olika uppfattningar om saker kan ju vara orsak till bråk, så olika uppfattning om hur många, vilka eller om några, julklappar, kan leda till konflikter. God fortsättning!

Anna: Hej, Jag är tillsammans med en kille sen ca 10 år. Vi har en son på 2 år och snart en ny bebis på gång. Vi har alltid haft det relativt bra men jag har många gånger kännt att jag hämmar mig själv i min relation. Att få barn och vänta barn är det bästa som hänt mig...men jag har blivit mer tveksam till förhållandet och ligger många kvällar sömnlös och gråter för att jag inte vet vad jag ska göra. Jag vill ha en kille och en familjepappa som är positiv, tar mer egna intiativ till allt från hushållet till familjens aktiviteter. Jag har även ett enormt behov av närhet som jag inte får tillfredställt. Min sambo har stort behov av egen tid och tycker därför att det nya livet är ganska påfrestande. Hans dåliga humör och ständiga trötthet äter upp mig innifrån. Jag vill ju ha en trygg familj men just nu är jag inte lycklig...vad ska jag göra, ska ju ha barn nr två snart oxå? Tacksam för alla råd.
Anna Karlstedt: Jag förstår av ditt mail att du känner dig väldigt ledsen och nedstämd mellan varven. Det är inte ovanligt att när barnen kommer, så glider man ifrån varandra istället för tvärtom. Av det du skriver att döma så låter det som att ni är en bit ifrån varandra för att vara lyckliga. Jag tycker ni skall ta hjälp utifrån (familjerådgivning), det är ofta trassligt att reda ut på egen hand. Men så där ska du/ni inte behöva ha det. Närhet är viktigt, själva kittet i en relation. Förstår att du längtar efter det. Lycka till!

;Linda: Vi har 2 barn 3 år och 1 år. Minstingen är inte helt frisk och vi har varit mycket på sjukhus,sömnlösa nätter mm har gjort att vi bara är sura irriterade på varandra, känns som om alla känslor har försvunnit. Ska vi bryta upp eller kan familjeterapi fungera?
Anna Karlstedt: Familjeterapi kan absolut fungera. Det är vanligt att man kommer ifrån varandra under småbarnsåren. Det är klokt att ta hjälp utifrån och ge det en chans, särskilt om man har barn. Ibland krävs det inte så mycket för att vända negativa beteendemönster och hitta tillbaka till varandra. Lycka till!

Jesper: Vad är den mest positiva effekten julen kan ha då?
Anna Karlstedt: Förstås en massa positiva effekter! Ledig tid, tid att hinna umgås och träffa släkt och vänner för att nämna något. Förutsättningen är väl då att man gillar de man har omkring sig. Jag önskar god fortsättning!