2004 skakades Sverige när historien om morden i den lilla församlingen Knutby uppdagades. Otal reportage, debatter och analyser följde i dess kölvatten, men ändå var det svårt att förstå hur den tystlåtna, frikyrkliga flickan Sara Svensson hade kunnat mörda sina vänner. En av de journalister som engagerade sig i uppbenandet av historien var Karin Swärd. Nu har hon tagit steget längre och skapat en dramadokumentär, som både visas på biografer landet över och som miniserie i TV4.

- Det ska bli väldigt spännande nu när filmen möter sin publik, säger Karin Swärd. Det är inte en filmisk film, så jag hoppas att folk inte har sådana förväntningar. Den är helt och hållet journalistiskt hållen.

Karin berättar att allt i filmen bygger på fakta och verkliga repliker och händelser. Dokumentärt stoff vävs ihop med scener där man med hjälp av skådespelare har återskapat episoder. Karin Swärd är noggrann med att hålla understryka filmen inte levererar någon exakt sanning.
- Vi aktar oss för att kalla något ”sanning” efter stormen med Liza Marklund. Utifrån det material jag hade till mitt förfogande, så har jag gjort urval som är min subjektiva version av sanningen. Det måste finnas en miljon olika sanningar om Knutbydramat och denna är min. All fakta är däremot korrekt, det var väldigt viktigt för mig.

Hur har detta påverkat resultatet?
-
Det har varit både min styrka och min svaghet. Jag har medvetet avstått från att ta ut svängarna, då jag varken kunde eller ville spekulera. Jag hoppas att detta gör att publiken känner nerven, att allt som filmen innehåller faktiskt har hänt. Baksidan på myntet är att filmen har blivit torrare och kärvare, men jag är övertygad om att någon annan kommer att göra en traditionell spelfilm om det här dramat. När mer tid har gått kan man tillåta sig större konstnärlig frihet, men när man har en hel församling som är emot en, som har har nu, så ville jag hålla mig till fakta.

Så Knutbyförsamlingen är emot filmen?
- Ja. Jag har inte varit där den här vändan, men jag har hört på omvägar att de är emot den. De har absolut inte satt käppar i hjulet utan låtit oss jobba i fred, men de är uttalat kritiska.

Vad eggade dig att dra igång projektet?
-
Trots de böcker som skrivits om dramat, trots alla reportage och tv-inslag, så märkte jag att jag fortfarande undrade hur det kunde hända. Jag ville nå ett steg längre, riktigt gå på djupet och undersöka vad ett stenhårt ledarskap kan ställa till med.

Kom du fram till något nytt under resans gång?
- Lite detaljer här och där, men den verkliga överraskningen var omfattningen. Jag och redigeraren Staffan Elmkvist måste ha lyssnat på hundratals predikningar, där ett tydligt mönster framgick. Predikningarna hade en distinkt auktoritär ton, som dröp av kvinnofientlighet och där de stenhårda tyglarna var uppenbara för var och en. Det är väldigt krävande att vara medlem i Knutbyförsamlingen. Man måste leva upp till hårda krav och somliga far illa, som Sara Svensson och de som hoppar av.

Hur var det att ta klivet fullt ut och regissera?
- Det har varit fantastiskt att jobba med så engagerade skådisar. Alla gör en fantastisk roll, men om jag måste framhålla någon så väljer jag Liv Mjönes som spelar barnflickan Sara Svensson. Det är en sådan oerhört komplex person att gestalta, men Liv gör det med bravur.

Slutligen - är du nöjd med resultatet?
-
Ja, med tanke på att jag valde att inte ta ut svängarna, men ändå har skapat en spännande och skrämmande film så kan jag inte vara annat än nöjd. Jag hoppas bara att publiken ska gilla den också.